The Message

Psalm 69

A David Psalm

1God, God, save me!
I’m in over my head,

Quicksand under me, swamp water over me;
I’m going down for the third time.

I’m hoarse from calling for help,
Bleary-eyed from searching the sky for God.

I’ve got more enemies than hairs on my head;
Sneaks and liars are out to knife me in the back.

What I never stole
Must I now give back?

God, you know every sin I’ve committed;
My life’s a wide-open book before you.

Don’t let those who look to you in hope
Be discouraged by what happens to me,
Dear Lord! God of the armies!

Don’t let those out looking for you
Come to a dead end by following me—
Please, dear God of Israel!

Because of you I look like an idiot,
I walk around ashamed to show my face.

My brothers shun me like a bum off the street;
My family treats me like an unwanted guest.

I love you more than I can say.
Because I’m madly in love with you,
They blame me for everything they dislike about you.

10 When I poured myself out in prayer and fasting,
All it got me was more contempt.

11 When I put on a sad face,
They treated me like a clown.

12 Now drunks and gluttons
Make up drinking songs about me.

13 And me? I pray.
God, it’s time for a break!

God, answer in love!
Answer with your sure salvation!

14 Rescue me from the swamp,
Don’t let me go under for good,

Pull me out of the clutch of the enemy;
This whirlpool is sucking me down.

15 Don’t let the swamp be my grave, the Black Hole
Swallow me, its jaws clenched around me.

16 Now answer me, God, because you love me;
Let me see your great mercy full-face.

17 Don’t look the other way; your servant can’t take it.
I’m in trouble. Answer right now!

18 Come close, God; get me out of here.
Rescue me from this deathtrap.

19 You know how they kick me around—
Pin on me the donkey’s ears, the dunce’s cap.

20 I’m broken by their taunts,
Flat on my face, reduced to a nothing.

I looked in vain for one friendly face. Not one.
I couldn’t find one shoulder to cry on.

21 They put poison in my soup,
Vinegar in my drink.

22 Let their supper be bait in a trap that snaps shut;
May their best friends be trappers who’ll skin them alive.

23 Make them become blind as bats,
Give them the shakes from morning to night.

24 Let them know what you think of them,
Blast them with your red-hot anger.

25 Burn down their houses,
Leave them desolate with nobody at home.

26 They gossiped about the one you disciplined,
Made up stories about anyone wounded by God.

27 Pile on the guilt,
Don’t let them off the hook.

28 Strike their names from the list of the living;
No rock-carved honor for them among the righteous.

29 I’m hurt and in pain;
Give me space for healing, and mountain air.

30 Let me shout God’s name with a praising song,
Let me tell his greatness in a prayer of thanks.

31 For God, this is better than oxen on the altar,
Far better than blue-ribbon bulls.

32 The poor in spirit see and are glad—
Oh, you God-seekers, take heart!

33 For God listens to the poor,
He doesn’t walk out on the wretched.

34 You heavens, praise him; praise him, earth;
Also ocean and all things that swim in it.

35 For God is out to help Zion,
Rebuilding the wrecked towns of Judah.

Guess who will live there—
The proud owners of the land?

36 No, the children of his servants will get it,
The lovers of his name will live in it.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 69

Den lidandes bön

1För körledaren, enligt Shoshannim[a]. Av David.

2Rädda mig, Gud,

för vattnet står mig upp till halsen!

3Djupare och djupare sjunker jag i dyn,

jag saknar fotfäste.

Jag har kommit ut på djupt vatten,

floden sveper över mig.

4Jag har ropat mig trött,

min strupe är hes.

Mina ögon är matta

och ser med väntan på dig, min Gud.

5De som har hatat mig utan anledning

är flera än hårstråna på mitt huvud.

Det är många som vill förgöra mig

och som utan orsak är mina fiender,

Jag måste ersätta vad jag inte har stulit.

6Du känner min dumhet, Gud,

min skuld är inte gömd för dig.

7Låt dem som hoppas på dig inte komma på skam för min skull,

härskarornas Herre,

låt inte dem som söker dig hamna i vanära för min skull,

du Israels Gud.

8Det är för din skull som jag hånas

och mitt ansikte täcks av skam.

9Jag har blivit främmande för mina egna bröder,

en främling för min mors söner.

10Min iver för ditt tempel förtär mig,

och dina förolämpares förolämpningar har fallit över mig.

11När jag sörjer och fastar

hånar man mig.

12När jag klär mig i sorgkläder

blir jag en visa för dem.

13De som sitter i porten sladdrar om mig,

och i dryckesvisorna sjunger man om mig.

14Men jag ber till dig, Herre, vid rätt tid.

Svara mig, Gud, i din stora nåd,

i din frälsnings trofasthet.

15Rädda mig ur detta träsk!

Låt mig inte sjunka!

Rädda mig från dem som hatar mig

och från de djupa vattnen.

16Låt inte vattenmassorna begrava mig

eller djupet uppsluka mig.

Låt inte avgrunden sluta sitt gap över mig.

17Herre, svara mig i din godhet och nåd,

vänd dig till mig i din stora barmhärtighet.

18Göm dig inte för mig, din tjänare,

för jag är i nöd.

Skynda dig att svara!

19Kom nära mig och befria mig,

friköp mig från mina fiender!

20Du vet hur jag hånas, förolämpas och vanäras.

Du ser alla mina ovänner.

21Deras förakt har krossat mitt hjärta,

och jag är sjuk.

Jag sökte medlidande

men fann inget,

någon som kunde trösta mig

men hittade ingen.

22De blandade gift i min mat

och gav mig ättika att dricka i min törst.

23Låt deras bord framför dem bli en snara

och deras frid[b] en fälla.

24Låt deras ögon drabbas av mörker, så att de inte ser,

och deras höfter alltid vackla.

25Häll ut din vrede över dem!

Låt dem känna din vredes glöd,

26och låt deras hem stå öde

och ingen mer bo i deras tält.

27De förföljer den som du har slagit

och pratar om plågan hos den du har sårat.

28Ställ dem till svars för synd efter synd,

låt dem inte få del av din rättfärdighet.

29Utplåna dem från de levandes bok!

Låt dem inte finnas upptecknade bland de rättfärdiga.

30Jag är i nöd och ångest,

Gud, låt din räddning bli min tillflykt.

31Då ska jag prisa Guds namn med sång,

ära honom med tacksägelse.

32Det behagar Herren mer än en tjur

eller en oxe med horn och klövar.

33De förtryckta ska se det och glädja sig,

ni som söker Gud ska få nytt mod,

34för Herren hör de fattiga

och föraktar inte sina fångna.

35Låt himlen och jorden prisa honom,

haven och allt som rör sig i dem!

36Gud ska rädda Sion

och bygga upp Juda städer igen,

de ska bo där och ta det i besittning.

37Hans tjänares barn ska ärva det,

och alla som älskar hans namn ska bo där.

Notas al pie

  1. 69:1 enligt Shoshannim kan betyda ungefär till/enligt Liljorna(s melodi), men det kan också vara ett namn, möjligen Susa.
  2. 69:23 Grundtextens innebörd är osäker.