The Message

Psalm 44

A Psalm of the Sons of Korah

11-3 We’ve been hearing about this, God,
    all our lives.
Our fathers told us the stories
    their fathers told them,
How single-handedly you weeded out the godless
    from the fields and planted us,
How you sent those people packing
    but gave us a fresh start.
We didn’t fight for this land;
    we didn’t work for it—it was a gift!
You gave it, smiling as you gave it,
    delighting as you gave it.

4-8 You’re my King, O God—
    command victories for Jacob!
With your help we’ll wipe out our enemies,
    in your name we’ll stomp them to dust.
I don’t trust in weapons;
    my sword won’t save me—
But it’s you, you who saved us from the enemy;
    you made those who hate us lose face.
All day we parade God’s praise—
    we thank you by name over and over.

9-12 But now you’ve walked off and left us,
    you’ve disgraced us and won’t fight for us.
You made us turn tail and run;
    those who hate us have cleaned us out.
You delivered us as sheep to the butcher,
    you scattered us to the four winds.
You sold your people at a discount—
    you made nothing on the sale.

13-16 You made people on the street,
    urchins, poke fun and call us names.
You made us a joke among the godless,
    a cheap joke among the rabble.
Every day I’m up against it,
    my nose rubbed in my shame—
Gossip and ridicule fill the air,
    people out to get me crowd the street.

17-19 All this came down on us,
    and we’ve done nothing to deserve it.
We never betrayed your Covenant: our hearts
    were never false, our feet never left your path.
Do we deserve torture in a den of jackals?
    or lockup in a black hole?

20-22 If we had forgotten to pray to our God
    or made fools of ourselves with store-bought gods,
Wouldn’t God have figured this out?
    We can’t hide things from him.
No, you decided to make us martyrs,
    lambs assigned for sacrifice each day.

23-26 Get up, God! Are you going to sleep all day?
    Wake up! Don’t you care what happens to us?
Why do you bury your face in the pillow?
    Why pretend things are just fine with us?
And here we are—flat on our faces in the dirt,
    held down with a boot on our necks.
Get up and come to our rescue.
    If you love us so much, Help us!

Swedish Contemporary Bible

Psalms 44

Psalm 44

Det slagna folkets klagan

1För körledaren. Av Korachs ättlingar. Maskil.

2Gud, vi har hört, våra fäder har berättat för oss

om dina gärningar du gjorde på deras tid, för länge sedan.

3Du drev ut de främmande folken och satte dit våra fäder i stället.

Du krossade de andra folken, men våra fäder lät du blomstra.

4De tog inte landet med sitt eget svärd,

och deras egen styrka gav dem ingen räddning,

utan din mäktiga hands kraft och ljuset från ditt ansikte,

för du älskade dem.

5Du är min kung och min Gud,

som ger en befallning om räddning för Jakob.

6Med din hjälp ska vi slå ner våra motståndare

och i ditt namn trampa ner våra fiender.

7Jag litar inte på min båge,

och mitt svärd kan inte rädda mig.

8Men du räddar oss från våra fiender,

du låter våra motståndare komma på skam.

9Vi är alltid stolta över Gud,

vi prisar ditt namn för evigt. Séla

10Men nu har du visat bort oss och förödmjukat oss,

och du drar inte ut med våra härar.

11Du tvingade oss att vända för fienden,

och våra motståndare tog byte.

12Du tillät att vi åts upp som slaktfår

och skingrades bland folken.

13Du sålde ditt folk för ingenting

men gjorde ingen vinst.

14Du gjorde oss till åtlöje för våra grannar,

till spott och spe för dem som bor omkring oss.

15Du har gjort oss till en visa bland folken,

något man skakar huvudet åt.

16Jag har ständigt min vanära framför mig,

och mitt ansikte höljs i skam

17när jag hör dem som hånar och smädar,

och när jag ser fienden och hämnaren.

18Allt detta har kommit över oss,

trots att vi aldrig har glömt dig.

Vi har inte heller överträtt ditt förbund.

19Våra hjärtan har inte vänt sig från dig,

och våra steg har inte vikit av från din väg.

20Ändå har du krossat oss på schakalernas ställe,[a]

höljt oss i ett djupt mörker.

21Om vi hade glömt vår Gud

och i stället sträckt våra händer mot en annan gud,

22skulle då inte Gud genast upptäcka det,

han som känner hjärtats hemligheter?

23Det är för dig som vi dagen lång dödas

och räknas som slaktfår.

24Vakna, Herre! Varför sover du?

Res dig upp! Förkasta oss inte för alltid!

25Varför gömmer du ditt ansikte för oss

och glömmer vårt lidande och förtryck?

26Vi har sjunkit ner i stoftet,

våra kroppar ligger nertryckta i jorden.

27Grip in, kom till vår hjälp!

Befria oss i din nåd.

Notas al pie

  1. 44:20 Uttrycket kan vara ett talesätt för att beskriva ödeläggelse och förstörelse.