The Message

Psalm 39

A David Psalm

11-3 I’m determined to watch steps and tongue
    so they won’t land me in trouble.
I decided to hold my tongue
    as long as Wicked is in the room.
“Mum’s the word,” I said, and kept quiet.
    But the longer I kept silence
The worse it got—
    my insides got hotter and hotter.
My thoughts boiled over;
    I spilled my guts.

4-6 “Tell me, what’s going on, God?
    How long do I have to live?
    Give me the bad news!
You’ve kept me on pretty short rations;
    my life is string too short to be saved.
Oh! we’re all puffs of air.
    Oh! we’re all shadows in a campfire.
Oh! we’re just spit in the wind.
    We make our pile, and then we leave it.

7-11 “What am I doing in the meantime, Lord?
    Hoping, that’s what I’m doing—hoping
You’ll save me from a rebel life,
    save me from the contempt of dunces.
I’ll say no more, I’ll shut my mouth,
    since you, Lord, are behind all this.
    But I can’t take it much longer.
When you put us through the fire
    to purge us from our sin,
    our dearest idols go up in smoke.
Are we also nothing but smoke?

12-13 “Ah, God, listen to my prayer, my
    cry—open your ears.
Don’t be callous;
    just look at these tears of mine.
I’m a stranger here. I don’t know my way—
    a migrant like my whole family.
Give me a break, cut me some slack
    before it’s too late and I’m out of here.”

Swedish Contemporary Bible

Psalms 39

Psalm 39

En vädjan om Guds nåd – livet är så kort

1För körledaren, till Jedutun[a]. En psalm av David.

2Jag sa: ”Jag ska ta mig i akt

och hålla min tunga från synd,

sätta ett lås för min mun,

så länge de gudlösa finns i min närhet.”

3Men när jag blev tyst och stum

och inte ens kunde säga det som var gott,[b]

ökade ångesten bara inom mig.

4Mitt hjärta brände inom mig,

och ju mer jag grubblade,

desto mer brände elden.

Jag måste tala:

5Herre, hjälp mig att inse att mitt liv har ett slut

och hur få mina dagar är,

låt mig förstå min egen förgänglighet.

6Du har gett mig en handfull dagar,

hela min livstid är ingenting för dig.

En människas liv är bara en vindfläkt. Séla

7Som en skugga går människan omkring,

hastar hit och dit för ingenting,

samlar ihop rikedomar utan att veta vem som ska få dem.

8Herre, vad har jag då att hoppas på?

Mitt hopp står till dig.

9Befria mig från alla mina synder,

låt mig inte bli hånad av dårar![c]

10Jag ska hålla tyst och inte öppna munnen,

för det är du som gjort detta.

11Ta bort din plåga från mig,

för jag går under av slagen från din hand.

12När du tuktar en människa för hennes synd,

gör du likt malen slut på allt som är henne kärt.

Människan är ingenting mer än en vindfläkt. Séla

13Hör min bön, Herre, lyssna när jag ropar!

Var inte döv för min gråt.

Jag är en gäst hos dig

och en främling, som mina förfäder.

14Vänd bort din blick från mig,

så att jag får glädjas innan jag går bort

och inte längre finns till.”

Notas al pie

  1. 39:1 Jedutun var en av Davids musiker, se 1 Krön 16:41.
  2. 39:3 Grundtextens innebörd är osäker.
  3. 39:9 Eller: …låt mig inte bli hånad som en dåre.