The Message

Psalm 18

A David Song, Which He Sang to God After Being Saved from All His Enemies and from Saul

11-2 I love you, God
    you make me strong.
God is bedrock under my feet,
    the castle in which I live,
    my rescuing knight.
My God—the high crag
    where I run for dear life,
    hiding behind the boulders,
    safe in the granite hideout.

I sing to God, the Praise-Lofty,
    and find myself safe and saved.

4-5 The hangman’s noose was tight at my throat;
    devil waters rushed over me.
Hell’s ropes cinched me tight;
    death traps barred every exit.

A hostile world! I call to God,
    I cry to God to help me.
From his palace he hears my call;
    my cry brings me right into his presence—
    a private audience!

7-15 Earth wobbles and lurches;
    huge mountains shake like leaves,
Quake like aspen leaves
    because of his rage.
His nostrils flare, bellowing smoke;
    his mouth spits fire.
Tongues of fire dart in and out;
    he lowers the sky.
He steps down;
    under his feet an abyss opens up.
He’s riding a winged creature,
    swift on wind-wings.
Now he’s wrapped himself
    in a trenchcoat of black-cloud darkness.
But his cloud-brightness bursts through,
    spraying hailstones and fireballs.
Then God thundered out of heaven;
    the High God gave a great shout,
    spraying hailstones and fireballs.
God shoots his arrows—pandemonium!
    He hurls his lightnings—a rout!
The secret sources of ocean are exposed,
    the hidden depths of earth lie uncovered
The moment you roar in protest,
    let loose your hurricane anger.

16-19 But me he caught—reached all the way
    from sky to sea; he pulled me out
Of that ocean of hate, that enemy chaos,
    the void in which I was drowning.
They hit me when I was down,
    but God stuck by me.
He stood me up on a wide-open field;
    I stood there saved—surprised to be loved!

20-24 God made my life complete
    when I placed all the pieces before him.
When I got my act together,
    he gave me a fresh start.
Now I’m alert to God’s ways;
    I don’t take God for granted.
Every day I review the ways he works;
    I try not to miss a trick.
I feel put back together,
    and I’m watching my step.
God rewrote the text of my life
    when I opened the book of my heart to his eyes.

25-27 The good people taste your goodness,
The whole people taste your health,
The true people taste your truth,
The bad ones can’t figure you out.
You take the side of the down-and-out,
But the stuck-up you take down a peg.

28-29 Suddenly, God, you floodlight my life;
    I’m blazing with glory, God’s glory!
I smash the bands of marauders,
    I vault the highest fences.

30 What a God! His road
    stretches straight and smooth.
Every God-direction is road-tested.
    Everyone who runs toward him
Makes it.

31-42 Is there any god like God?
    Are we not at bedrock?
Is not this the God who armed me,
    then aimed me in the right direction?
Now I run like a deer;
    I’m king of the mountain.
He shows me how to fight;
    I can bend a bronze bow!
You protect me with salvation-armor;
    you hold me up with a firm hand,
    caress me with your gentle ways.
You cleared the ground under me
    so my footing was firm.
When I chased my enemies I caught them;
    I didn’t let go till they were dead men.
I nailed them; they were down for good;
    then I walked all over them.
You armed me well for this fight,
    you smashed the upstarts.
You made my enemies turn tail,
    and I wiped out the haters.
They cried “uncle”
    but Uncle didn’t come;
They yelled for God
    and got no for an answer.
I ground them to dust; they gusted in the wind.
    I threw them out, like garbage in the gutter.

43-45 You rescued me from a squabbling people;
    you made me a leader of nations.
People I’d never heard of served me;
    the moment they got wind of me they listened.
The foreign devils gave up; they came
    on their bellies, crawling from their hideouts.

46-48 Live, God! Blessings from my Rock,
    my free and freeing God, towering!
This God set things right for me
    and shut up the people who talked back.
He rescued me from enemy anger,
    he pulled me from the grip of upstarts,
He saved me from the bullies.

49-50 That’s why I’m thanking you, God,
    all over the world.
That’s why I’m singing songs
    that rhyme your name.
God’s king takes the trophy;
    God’s chosen is beloved.
I mean David and all his children—
    always.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 18

Psalm 18

Kungens tacksägelse

(2 Sam 22:1-51)

1För körledaren. Av Herrens tjänare David, som sjöng denna sång till Herren, när Herren hade räddat honom från alla hans fiender och från Sauls våld.

2Herre, vad jag älskar dig, du min styrka!

3Herren är min klippa,

han är min borg, min räddare.

Han är min Gud, min tillflykts klippa.

Han är min sköld och min frälsnings horn[a], mitt värn.

4När jag ropar till Herren,

han som är värd allt pris,

räddar han mig från alla mina fiender.

5Dödens snaror omgav mig,

fördärvets strömmar sköljde över mig.

6Dödsrikets band omgav mig,

dödens snaror föll över mig.

7I min förtvivlan vädjade jag till Herren,

ropade till min Gud, och han hörde mig i sitt tempel.

Mitt rop nådde hans öron.

8Då darrade jorden och bävade,

bergens grundvalar skakade.

De skälvde, för han var vred.

9Rök vällde fram ur hans näsborrar

och eldslågor slog ut från hans mun.

Han sprutade glöd.

10Han sänkte ner himlen

och kom ner med mörka moln under sina fötter.

11Han red på en kerub och flög,

med vindens vingar svävade han fram.

12Han dolde sig inne i mörkrets tält som omslöt honom:

mörka vatten, tjocka regnmoln.

13I ljuset av hans närvaro bröt molnen fram,

med hagel och klot av eld.

14Herren dundrade i himlen.

Den Högste lät sin stämma höras

med hagel och klot av eld.

15Han sköt sina pilar och skingrade dem,

han lät blixtar i mängd ljunga och förvirrade dem.

16Vattnens bäddar visade sig,

jordens grund blev synlig på din tillrättavisning, Herre,

för din vredes stormvind.

17Från höjden sträckte han ner sin hand, grep tag i mig

och drog mig upp ur det djupa vattnet.

18Han räddade mig från mina mäktiga fiender,

från dem som var starkare än jag.

19De anföll mig på min olyckas dag,

men Herren blev mitt stöd.

20Han ledde mig till en rymlig plats,

han räddade mig,

för han älskar mig.

21Eftersom jag hade handlat rättfärdigt och rent

belönade Herren mig.

22Jag har följt Herrens vägar.

Jag har inte avfallit och vänt mig bort ifrån min Gud.

23Jag har noga hållit hans lagar

och aldrig överträtt någon enda av dem.

24Jag har varit fläckfri inför honom

och aktat mig för att synda.

25Därför har Herren belönat min rättfärdighet,

mina händers renhet inför honom.

26Du är trogen mot den som är trogen.

Du är pålitlig för den som är pålitlig.

27Du visar dig ren mot den rene,

men den som sviker möter du med list.

28Du räddar det folk som är förnedrat,

men du förödmjukar de stolta.

29Du låter mitt ljus lysa, Herre, min Gud,

förvandlar mitt mörker till ljus.

30Med din hjälp kan jag anfalla en här,

med min Gud störta fram mot en mur.

31Guds väg är fullkomlig.

Alla Herrens ord är sanna.

Han är en sköld för alla som tar sin tillflykt till honom.

32Vem är Gud utom Herren?

Vem är en klippa utom vår Gud?

33Gud ger mig kraft

och hjälper mig att vandra på den rätta vägen.

34Han gör mig säker på foten som en hind,

och ställer mig uppe på bergen.

35Han ger mig skicklighet i striden

och lär mig hur jag ska spänna bågen.

36Du gav mig din frälsnings sköld.

Din högra hand stödde mig

och när du svarade mig, stärkte du mig[b].

37Du gav mig fotfäste,

så att jag aldrig behövde snava.

38Jag förföljde mina fiender

och hann upp dem,

och jag vände inte om

förrän alla hade förintats.

39Jag krossade dem, så att de inte kunde resa sig.

Jag trampade ner dem fullständigt.

40Du gav mig styrka till att strida.

Mina fiender föll besegrade framför mina fötter.

41Du drev mina fiender på flykten.

Jag har utplånat dem allesammans.

42De ropade på hjälp,

men ingen räddade dem.

De ropade på Herren,

men han svarade inte.

43Jag krossade dem till dammkorn.

Jag trampade ner dem som smuts på gatan.

44Du räddade mig då jag anfölls av folken.

Du gjorde mig till ledare över folken,

även främlingar kom och betjänade mig.

45Främlingar kom krypande till mig.

När jag talade till dem, lydde de.

46Främlingars mod försvann,

och darrande kom de ut ur sina fästen.

47Herren lever! Prisad vare han,

min klippa, upphöjd vare min frälsnings Gud!

48Gud låter mig hämnas mina fiender,

och lägger folken under mig.

49Du räddar mig undan mina fiender.

Du låter dem inte få tag på mig,

utan skyddar mig från dessa våldsmän.

50Därför vill jag prisa dig bland folken, Herre,

och sjunga till din ära!

51Han ger stora segrar till sin smorde kung.

Han är nådig mot David

och hans ättlingar för evigt.

Notas al pie

  1. 18:3 Genomgående i Psaltaren är horn en bild för ära, makt och styrka.
  2. 18:36 En annan möjlig betydelse är: din omtanke stärkte mig.