The Message

Psalm 144

A David Psalm

11-2 Blessed be God, my mountain,
    who trains me to fight fair and well.
He’s the bedrock on which I stand,
    the castle in which I live,
    my rescuing knight,
The high crag where I run for dear life,
    while he lays my enemies low.

3-4 I wonder why you care, God
    why do you bother with us at all?
All we are is a puff of air;
    we’re like shadows in a campfire.

5-8 Step down out of heaven, God;
    ignite volcanoes in the hearts of the mountains.
Hurl your lightnings in every direction;
    shoot your arrows this way and that.
Reach all the way from sky to sea:
    pull me out of the ocean of hate,
    out of the grip of those barbarians
Who lie through their teeth,
    who shake your hand
    then knife you in the back.

9-10 O God, let me sing a new song to you,
    let me play it on a twelve-string guitar—
A song to the God who saved the king,
    the God who rescued David, his servant.

11 Rescue me from the enemy sword,
    release me from the grip of those barbarians
Who lie through their teeth,
    who shake your hand
    then knife you in the back.

12-14 Make our sons in their prime
    like sturdy oak trees,
Our daughters as shapely and bright
    as fields of wildflowers.
Fill our barns with great harvest,
    fill our fields with huge flocks;
Protect us from invasion and exile—
    eliminate the crime in our streets.

15 How blessed the people who have all this!
How blessed the people who have God for God!

Swedish Contemporary Bible

Psalms 144

Glädje över Guds omsorg

1Av David.

Lovad vare Herren, min klippa,

han som lär mina händer att kriga

och mina fingrar att strida,

2han som är nådig mot mig,

min klippa, min borg,

min befriare och min sköld.

Hos honom söker jag tillflykt.

Han har lagt mitt folk under mig.

3Herre, vad är en människa, att du bryr dig om henne,

ett människobarn för din omtanke?

4Människan är som en vindfläkt,

hennes liv som en flyende skugga.

5Herre, dra undan himlen och stig ner!

Rör vid bergen, så att de ryker.

6Släpp loss blixtarna och skingra dem,

skjut iväg pilarna och driv bort dem.

7Sträck ner dina händer från höjden,

rädda mig, befria mig ur de djupa vattnen,

ur främlingarnas våld.

8Deras mun är full av lögn

och deras högra hand av bedrägeri.

9För dig, Gud, vill jag sjunga en ny sång

och spela på en tiosträngad harpa,

10för du räddar kungarna från nederlaget

och befriar din tjänare David från det onda svärdet.

11Rädda mig! Befria mig från främlingarnas våld!

De, vars munnar är fulla av lögner

och vilkas högra hand är redo till bedrägeri.

12Våra unga söner blir som välväxta plantor,

våra döttrar som pelare, uthuggna för palats.

13Våra lador blir fyllda till brädden

av livets förnödenheter av alla slag.

Ute på våra marker får fåren tusentals,

ja, tiotusentals med lamm,

14och oxarna är tungt lastade med spannmål.

I muren finns inte längre någon rämna,

ingen fördrivs,

på våra gator finns inte längre någon som klagar.

15Lyckligt är det folk som har det så.

Ja, lyckligt är det folk vars Gud är Herren!