The Message

Psalm 137

11-3 Alongside Babylon’s rivers
    we sat on the banks; we cried and cried,
    remembering the good old days in Zion.
Alongside the quaking aspens
    we stacked our unplayed harps;
That’s where our captors demanded songs,
    sarcastic and mocking:
    “Sing us a happy Zion song!”

4-6 Oh, how could we ever sing God’s song
    in this wasteland?
If I ever forget you, Jerusalem,
    let my fingers wither and fall off like leaves.
Let my tongue swell and turn black
    if I fail to remember you,
If I fail, O dear Jerusalem,
    to honor you as my greatest.

7-9 God, remember those Edomites,
    and remember the ruin of Jerusalem,
That day they yelled out,
    “Wreck it, smash it to bits!”
And you, Babylonians—ravagers!
    A reward to whoever gets back at you
    for all you’ve done to us;
Yes, a reward to the one who grabs your babies
    and smashes their heads on the rocks!

Swedish Contemporary Bible

Psalms 137

Psalm 137

Vid Babels floder

1Vid Babylons floder satt vi och grät,

när vi tänkte på Sion.

2Vi hängde upp våra harpor i pilträden,

3för de som höll oss fångna bad oss sjunga,

våra förtryckare[a] krävde glädjesånger av oss:

”Sjung för oss en sång från Sion!”

4Men hur skulle vi kunna sjunga Herrens sång

i ett främmande land?

5Om jag glömmer dig, Jerusalem,

så låt min högra hand glömma att spela[b].

6Låt min tunga fastna i gommen,

om jag inte tänker på Jerusalem

som min största glädje.

7Herre, tänk på Jerusalems dag,

hur edoméerna ropade:

”Riv ner det! Jämna det med marken!”

8Du Babylons dotter, du fördärvade,

lycklig är den som får ge igen för allt du gjort oss.

9Lycklig är den som tar dina spädbarn

och krossar dem mot klipporna.

Notas al pie

  1. 137:3 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 137:5 spela finns inte i grundtexten.