The Message

Psalm 132

A Pilgrim Song

11-5 O God, remember David,
    remember all his troubles!
And remember how he promised God,
    made a vow to the Strong God of Jacob,
“I’m not going home,
    and I’m not going to bed,
I’m not going to sleep,
    not even take time to rest,
Until I find a home for God,
    a house for the Strong God of Jacob.”

6-7 Remember how we got the news in Ephrathah,
    learned all about it at Jaar Meadows?
We shouted, “Let’s go to the shrine dedication!
    Let’s worship at God’s own footstool!”

8-10 Up, God, enjoy your new place of quiet repose,
    you and your mighty covenant ark;
Get your priests all dressed up in justice;
    prompt your worshipers to sing this prayer:
“Honor your servant David;
    don’t disdain your anointed one.”

11-18 God gave David his word,
    he won’t back out on this promise:
“One of your sons
    I will set on your throne;
If your sons stay true to my Covenant
    and learn to live the way I teach them,
Their sons will continue the line—
    always a son to sit on your throne.
Yes—I, God, chose Zion,
    the place I wanted for my shrine;
This will always be my home;
    this is what I want, and I’m here for good.
I’ll shower blessings on the pilgrims who come here,
    and give supper to those who arrive hungry;
I’ll dress my priests in salvation clothes;
    the holy people will sing their hearts out!
Oh, I’ll make the place radiant for David!
    I’ll fill it with light for my anointed!
I’ll dress his enemies in dirty rags,
    but I’ll make his crown sparkle with splendor.”

Swedish Contemporary Bible

Psalms 132

Davids löfte, Herrens löfte

1En vallfartssång.

2Herre, kom ihåg allt lidande som David fick utstå.

Han svor en ed inför Herren,

gav ett löfte inför Jakobs Mäktige:

3”Jag vill inte gå in i mitt hus,

och jag vill inte lägga mig i min säng,

4inte tillåta mina ögon att slutas i sömn

eller mina ögonlock att tyngas av slummer,

5förrän jag funnit en plats åt Herren,

en boning åt Jakobs Mäktige.”

6Vi hörde om den[a] i Efrata

och fann den på Jaars fält.

7Låt oss gå till hans boning,

falla ner inför hans fotpall.

8Res dig, Herre, gå till din viloplats,

du och din makts ark!

9Dina präster ska vara klädda i rättfärdighet,

dina fromma ska jubla av glädje!

10För din tjänare Davids skull,

förkasta inte din smorde.

11Herren har svurit David en ed,

som han aldrig tar tillbaka:

”Dina egna ättlingar

ska jag låta sitta på din tron.

12Om dina söner håller mitt förbund

och mina befallningar som jag ger dem,

ska även deras söner för alltid sitta på din tron.”

13För Herren har utvalt Sion,

där har han velat ha sin boning.

14”Detta är min viloplats för evigt.

Här vill jag bo, det är min önskan.

15Jag ska välsigna Sion med riklig försörjning

och mätta dess fattiga med mat.

16Jag ska klä dess präster i frälsning,

och dess fromma ska jubla av glädje.

17Här vill jag låta ett horn[b] växa upp åt David;

jag har satt upp en lampa åt min smorde.

18Hans fiender ska jag klä i skam,

men kronan på hans huvud ska stråla.”

Notas al pie

  1. 132:6 Syftar uppenbarligen på arken, se t.ex. 1 Sam 6:21—7:2 (Kirjat-Jearim där är lika med Jaar i denna vers).
  2. 132:17 I hela Psaltaren symboliserar horn ära, makt och styrka.