The Message

Psalm 119

11-8 You’re blessed when you stay on course,
    walking steadily on the road revealed by God.
You’re blessed when you follow his directions,
    doing your best to find him.
That’s right—you don’t go off on your own;
    you walk straight along the road he set.
You, God, prescribed the right way to live;
    now you expect us to live it.
Oh, that my steps might be steady,
    keeping to the course you set;
Then I’d never have any regrets
    in comparing my life with your counsel.
I thank you for speaking straight from your heart;
    I learn the pattern of your righteous ways.
I’m going to do what you tell me to do;
    don’t ever walk off and leave me.

9-16 How can a young person live a clean life?
    By carefully reading the map of your Word.
I’m single-minded in pursuit of you;
    don’t let me miss the road signs you’ve posted.
I’ve banked your promises in the vault of my heart
    so I won’t sin myself bankrupt.
Be blessed, God;
    train me in your ways of wise living.
I’ll transfer to my lips
    all the counsel that comes from your mouth;
I delight far more in what you tell me about living
    than in gathering a pile of riches.
I ponder every morsel of wisdom from you,
    I attentively watch how you’ve done it.
I relish everything you’ve told me of life,
    I won’t forget a word of it.

17-24 Be generous with me and I’ll live a full life;
    not for a minute will I take my eyes off your road.
Open my eyes so I can see
    what you show me of your miracle-wonders.
I’m a stranger in these parts;
    give me clear directions.
My soul is starved and hungry, ravenous!—
    insatiable for your nourishing commands.
And those who think they know so much,
    ignoring everything you tell them—let them have it!
Don’t let them mock and humiliate me;
    I’ve been careful to do just what you said.
While bad neighbors maliciously gossip about me,
    I’m absorbed in pondering your wise counsel.
Yes, your sayings on life are what give me delight;
    I listen to them as to good neighbors!

25-32 I’m feeling terrible—I couldn’t feel worse!
    Get me on my feet again. You promised, remember?
When I told my story, you responded;
    train me well in your deep wisdom.
Help me understand these things inside and out
    so I can ponder your miracle-wonders.
My sad life’s dilapidated, a falling-down barn;
    build me up again by your Word.
Barricade the road that goes Nowhere;
    grace me with your clear revelation.
I choose the true road to Somewhere,
    I post your road signs at every curve and corner.
I grasp and cling to whatever you tell me;
    God, don’t let me down!
I’ll run the course you lay out for me
    if you’ll just show me how.

33-40 God, teach me lessons for living
    so I can stay the course.
Give me insight so I can do what you tell me—
    my whole life one long, obedient response.
Guide me down the road of your commandments;
    I love traveling this freeway!
Give me a bent for your words of wisdom,
    and not for piling up loot.
Divert my eyes from toys and trinkets,
    invigorate me on the pilgrim way.
Affirm your promises to me—
    promises made to all who fear you.
Deflect the harsh words of my critics—
    but what you say is always so good.
See how hungry I am for your counsel;
    preserve my life through your righteous ways!

41-48 Let your love, God, shape my life
    with salvation, exactly as you promised;
Then I’ll be able to stand up to mockery
    because I trusted your Word.
Don’t ever deprive me of truth, not ever—
    your commandments are what I depend on.
Oh, I’ll guard with my life what you’ve revealed to me,
    guard it now, guard it ever;
And I’ll stride freely through wide open spaces
    as I look for your truth and your wisdom;
Then I’ll tell the world what I find,
    speak out boldly in public, unembarrassed.
I cherish your commandments—oh, how I love them!—
    relishing every fragment of your counsel.

49-56 Remember what you said to me, your servant—
    I hang on to these words for dear life!
These words hold me up in bad times;
    yes, your promises rejuvenate me.
The insolent ridicule me without mercy,
    but I don’t budge from your revelation.
I watch for your ancient landmark words,
    and know I’m on the right track.
But when I see the wicked ignore your directions,
    I’m beside myself with anger.
I set your instructions to music
    and sing them as I walk this pilgrim way.
I meditate on your name all night, God,
    treasuring your revelation, O God.
Still, I walk through a rain of derision
    because I live by your Word and counsel.

57-64 Because you have satisfied me, God, I promise
    to do everything you say.
I beg you from the bottom of my heart: smile,
    be gracious to me just as you promised.
When I took a long, careful look at your ways,
    I got my feet back on the trail you blazed.
I was up at once, didn’t drag my feet,
    was quick to follow your orders.
The wicked hemmed me in—there was no way out—
    but not for a minute did I forget your plan for me.
I get up in the middle of the night to thank you;
    your decisions are so right, so true—I can’t wait till morning!
I’m a friend and companion of all who fear you,
    of those committed to living by your rules.
Your love, God, fills the earth!
    Train me to live by your counsel.

65-72 Be good to your servant, God;
    be as good as your Word.
Train me in good common sense;
    I’m thoroughly committed to living your way.
Before I learned to answer you, I wandered all over the place,
    but now I’m in step with your Word.
You are good, and the source of good;
    train me in your goodness.
The godless spread lies about me,
    but I focus my attention on what you are saying;
They’re bland as a bucket of lard,
    while I dance to the tune of your revelation.
My troubles turned out all for the best—
    they forced me to learn from your textbook.
Truth from your mouth means more to me
    than striking it rich in a gold mine.

73-80 With your very own hands you formed me;
    now breathe your wisdom over me so I can understand you.
When they see me waiting, expecting your Word,
    those who fear you will take heart and be glad.
I can see now, God, that your decisions are right;
    your testing has taught me what’s true and right.
Oh, love me—and right now!—hold me tight!
    just the way you promised.
Now comfort me so I can live, really live;
    your revelation is the tune I dance to.
Let the fast-talking tricksters be exposed as frauds;
    they tried to sell me a bill of goods,
    but I kept my mind fixed on your counsel.
Let those who fear you turn to me
    for evidence of your wise guidance.
And let me live whole and holy, soul and body,
    so I can always walk with my head held high.

81-88 I’m homesick—longing for your salvation;
    I’m waiting for your word of hope.
My eyes grow heavy watching for some sign of your promise;
    how long must I wait for your comfort?
There’s smoke in my eyes—they burn and water,
    but I keep a steady gaze on the instructions you post.
How long do I have to put up with all this?
    How long till you haul my tormentors into court?
The arrogant godless try to throw me off track,
    ignorant as they are of God and his ways.
Everything you command is a sure thing,
    but they harass me with lies. Help!
They’ve pushed and pushed—they never let up—
    but I haven’t relaxed my grip on your counsel.
In your great love revive me
    so I can alertly obey your every word.

89-96 What you say goes, God,
    and stays, as permanent as the heavens.
Your truth never goes out of fashion;
    it’s as up-to-date as the earth when the sun comes up.
Your Word and truth are dependable as ever;
    that’s what you ordered—you set the earth going.
If your revelation hadn’t delighted me so,
    I would have given up when the hard times came.
But I’ll never forget the advice you gave me;
    you saved my life with those wise words.
Save me! I’m all yours.
    I look high and low for your words of wisdom.
The wicked lie in ambush to destroy me,
    but I’m only concerned with your plans for me.
I see the limits to everything human,
    but the horizons can’t contain your commands!

97-104 Oh, how I love all you’ve revealed;
    I reverently ponder it all the day long.
Your commands give me an edge on my enemies;
    they never become obsolete.
I’ve even become smarter than my teachers
    since I’ve pondered and absorbed your counsel.
I’ve become wiser than the wise old sages
    simply by doing what you tell me.
I watch my step, avoiding the ditches and ruts of evil
    so I can spend all my time keeping your Word.
I never make detours from the route you laid out;
    you gave me such good directions.
Your words are so choice, so tasty;
    I prefer them to the best home cooking.
With your instruction, I understand life;
    that’s why I hate false propaganda.

105-112 By your words I can see where I’m going;
    they throw a beam of light on my dark path.
I’ve committed myself and I’ll never turn back
    from living by your righteous order.
Everything’s falling apart on me, God;
    put me together again with your Word.
Festoon me with your finest sayings, God;
    teach me your holy rules.
My life is as close as my own hands,
    but I don’t forget what you have revealed.
The wicked do their best to throw me off track,
    but I don’t swerve an inch from your course.
I inherited your book on living; it’s mine forever—
    what a gift! And how happy it makes me!
I concentrate on doing exactly what you say—
    I always have and always will.

113-120 I hate the two-faced,
    but I love your clear-cut revelation.
You’re my place of quiet retreat;
    I wait for your Word to renew me.
Get out of my life, evildoers,
    so I can keep my God’s commands.
Take my side as you promised; I’ll live then for sure.
    Don’t disappoint all my grand hopes.
Stick with me and I’ll be all right;
    I’ll give total allegiance to your definitions of life.
Expose all who drift away from your sayings;
    their casual idolatry is lethal.
You reject earth’s wicked as so much rubbish;
    therefore I lovingly embrace everything you say.
I shiver in awe before you;
    your decisions leave me speechless with reverence.

121-128 I stood up for justice and the right;
    don’t leave me to the mercy of my oppressors.
Take the side of your servant, good God;
    don’t let the godless take advantage of me.
I can’t keep my eyes open any longer, waiting for you
    to keep your promise to set everything right.
Let your love dictate how you deal with me;
    teach me from your textbook on life.
I’m your servant—help me understand what that means,
    the inner meaning of your instructions.
It’s time to act, God;
    they’ve made a shambles of your revelation!
Yea-Saying God, I love what you command,
    I love it better than gold and gemstones;
Yea-Saying God, I honor everything you tell me,
    I despise every deceitful detour.

129-136 Every word you give me is a miracle word—
    how could I help but obey?
Break open your words, let the light shine out,
    let ordinary people see the meaning.
Mouth open and panting,
    I wanted your commands more than anything.
Turn my way, look kindly on me,
    as you always do to those who personally love you.
Steady my steps with your Word of promise
    so nothing malign gets the better of me.
Rescue me from the grip of bad men and women
    so I can live life your way.
Smile on me, your servant;
    teach me the right way to live.
I cry rivers of tears
    because nobody’s living by your book!

137-144 You are right and you do right, God;
    your decisions are right on target.
You rightly instruct us in how to live
    ever faithful to you.
My rivals nearly did me in,
    they persistently ignored your commandments.
Your promise has been tested through and through,
    and I, your servant, love it dearly.
I’m too young to be important,
    but I don’t forget what you tell me.
Your righteousness is eternally right,
    your revelation is the only truth.
Even though troubles came down on me hard,
    your commands always gave me delight.
The way you tell me to live is always right;
    help me understand it so I can live to the fullest.

145-152 I call out at the top of my lungs,
    God! Answer! I’ll do whatever you say.”
I called to you, “Save me
    so I can carry out all your instructions.”
I was up before sunrise,
    crying for help, hoping for a word from you.
I stayed awake all night,
    prayerfully pondering your promise.
In your love, listen to me;
    in your justice, God, keep me alive.
As those out to get me come closer and closer,
    they go farther and farther from the truth you reveal;
But you’re the closest of all to me, God,
    and all your judgments true.
I’ve known all along from the evidence of your words
    that you meant them to last forever.

153-160 Take a good look at my trouble, and help me—
    I haven’t forgotten your revelation.
Take my side and get me out of this;
    give me back my life, just as you promised.
“Salvation” is only gibberish to the wicked
    because they’ve never looked it up in your dictionary.
Your mercies, God, run into the billions;
    following your guidelines, revive me.
My antagonists are too many to count,
    but I don’t swerve from the directions you gave.
I took one look at the quitters and was filled with loathing;
    they walked away from your promises so casually!
Take note of how I love what you tell me;
    out of your life of love, prolong my life.
Your words all add up to the sum total: Truth.
    Your righteous decisions are eternal.

161-168 I’ve been slandered unmercifully by the politicians,
    but my awe at your words keeps me stable.
I’m ecstatic over what you say,
    like one who strikes it rich.
I hate lies—can’t stand them!—
    but I love what you have revealed.
Seven times each day I stop and shout praises
    for the way you keep everything running right.
For those who love what you reveal, everything fits—
    no stumbling around in the dark for them.
I wait expectantly for your salvation;
    God, I do what you tell me.
My soul guards and keeps all your instructions—
    oh, how much I love them!
I follow your directions, abide by your counsel;
    my life’s an open book before you.

169-176 Let my cry come right into your presence, God;
    provide me with the insight that comes only from your Word.
Give my request your personal attention,
    rescue me on the terms of your promise.
Let praise cascade off my lips;
    after all, you’ve taught me the truth about life!
And let your promises ring from my tongue;
    every order you’ve given is right.
Put your hand out and steady me
    since I’ve chosen to live by your counsel.
I’m homesick, God, for your salvation;
    I love it when you show yourself!
Invigorate my soul so I can praise you well,
    use your decrees to put iron in my soul.
And should I wander off like a lost sheep—seek me!
    I’ll recognize the sound of your voice.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 119

Lovprisning för Guds lag

1Lyckliga är de som lever klanderfritt

och följer Herrens lag[a].

2Lyckliga är de som följer hans befallningar

och helhjärtat söker honom,

3de som inte gör något ont

utan följer hans vägar.

4Du har gett dina befallningar

för att de ska följas noggrant.

5Ack om jag kunde leva i beslutsam lydnad

för dina bud!

6Då skulle jag inte behöva skämmas

när jag betraktar alla dina bud.

7Jag prisar dig med uppriktigt hjärta,

när jag lär mig dina rättfärdiga lagar.

8Jag tänker hålla dina bud.

Överge mig aldrig!

9Hur kan en ung man bevara sitt liv rent?

Jo, genom att hålla sig till ditt ord.

10Jag har sökt dig helhjärtat.

Låt mig inte irra bort från dina bud!

11Jag har lagt dina ord på minnet,

för att hålla mig borta från synd mot dig.

12Välsignad är du, Herre,

lär mig dina bud!

13Jag förkunnar alla de beslut

som du har uttalat.

14Jag gläder mig över att följa dina förordningar,

såsom man gläder sig över rikedom.

15Jag begrundar dina stadgar

och beaktar dina vägar.

16Jag är glad för dina stadgar

och ska aldrig glömma ditt ord.

17Var god mot mig, din tjänare, och låt mig få leva,

så vill jag lyda ditt ord.

18Öppna mina ögon,

så att jag kan se allt det underbara i din lag.

19Jag är en främling på jorden.

Dölj inte dina bud för mig.

20Mitt inre slits ständigt sönder

av längtan efter dina beslut.

21Du tillrättavisar de stolta,

de förbannade, som irrar bort från dina bud.

22Ta ifrån mig hån och förakt,

för jag lyder dina befallningar.

23Om än furstar sitter och talar illa om mig,

tänker din tjänare på dina bud.

24Dina befallningar är min glädje

och mina rådgivare.

25Jag är nertryckt i stoftet.

Håll mig vid liv genom ditt ord.

26Jag berättade för dig om mina vägar, och du svarade mig.

Lär mig dina bud.

27Låt mig förstå den väg du befallt,

så kan jag begrunda dina under.

28Jag gråter i min bedrövelse.

Res mig upp, så som du lovat.

29Håll mig borta från lögnens väg,

och ge mig i nåd din lag.

30Jag har valt sanningens väg,

rättat mig efter dina beslut.

31Jag håller fast vid dina bud och lagar.

Herre, svik mig inte!

32Jag vill löpa den väg som dina bud visar,

för du har ökat min insikt.

33Lär mig, Herre, dina budords väg,

och jag ska följa den ända till slutet.

34Ge mig förstånd,

så att jag lyder och helhjärtat håller din lag.

35Led mina steg efter dina bud,

för den vägen går jag med glädje.

36Bevara mitt sinne i dina bud

så att jag inte strävar efter egen vinning.

37Vänd bort min blick från det som är värdelöst,

och bevara mitt liv på dina vägar.

38Håll dina löften till din tjänare,

så att jag ständigt fruktar dig.

39Ta bort vanäran som skrämmer mig,

för alla dina beslut är goda.

40Jag längtar efter dina stadgar.

Bevara mitt liv i din rättfärdighet.

41Herre, låt din nåd komma till mig,

den räddning du har talat om,

42så att jag kan svara dem som hånar mig,

för jag litar på det som du sagt.

43Ryck inte bort sanningens ord från mig,

för jag sätter mitt hopp till dina beslut.

44Jag vill alltid lyda din lag,

från evighet till evighet.

45Då kan jag leva i frihet,

för jag begrundar dina stadgar.

46Jag ska tala om dina befallningar för kungar

utan att behöva skämmas.

47Jag gläder mig över dina bud,

som jag älskar.

48Jag sträcker mina händer mot dina bud, som jag älskar.

Jag tänker på dina budord.

49Tänk på vad du talat till mig, din tjänare,

du har gett mig hopp.

50Det du sagt ger mig tröst i lidandet

och håller mig vid liv.

51Oförskämda människor visar ständigt förakt mot mig,

men jag viker inte från din lag.

52Jag minns dina beslut från forna tider, Herre,

jag finner tröst i dem.

53Jag grips av vrede

när de gudlösa förkastar din lag.

54Dina bud är min lovsång

överallt där jag går fram.

55Ditt namn, Herre, begrundar jag på natten,

och jag vill hålla din lag.

56Det har blivit mig förunnat

att lyda dina stadgar.

57Du, Herre, är min del!

Jag har sagt att jag vill hålla ditt ord.

58Av hela mitt hjärta vädjar jag till dig:

var mig nådig, som du har sagt.

59Jag tänker på hur jag levt mitt liv

och håller mig till dina befallningar.

60Jag vill skynda mig och inte dröja

att hålla dina bud.

61De gudlösa vill snärja mig,

men jag glömmer inte din lag.

62Mitt i natten går jag upp

för att prisa dig för dina rättfärdiga bud och lagar.

63Mina vänner är alla de som fruktar dig

och lyder dina stadgar.

64Din nåd, Herre, fyller jorden.

Lär mig dina bud.

65Herre, du gör gott mot mig, din tjänare,

som du har sagt.

66Ge mig god insikt och kunskap,

för jag litar på dina bud.

67Innan jag fick lida gick jag vilse,

men nu lyder jag vad du säger.

68Du är god och gör det som är gott.

Lär mig dina bud!

69De oförskämda smutskastar mig med lögner,

men jag håller mig helhjärtat till dina stadgar.

70Deras sinnen är okänsliga som fett,

men jag gläder mig över din lag.

71För mig var det bra att jag fick lida,

så att jag lärde mig dina bud.

72Din lag som du uttalat är mer värdefull för mig

än stora mängder av silver och guld.

73Dina händer har gjort mig och format mig.

Ge mig nu insikt så att jag lär mig dina bud.

74De som fruktar dig ser mig och gläds,

eftersom jag hoppas på ditt ord.

75Herre, jag vet att dina beslut är rättfärdiga,

och det är i trofasthet du låtit mig lida.

76Trösta mig nu med din nåd,

precis som du har lovat din tjänare.

77Förbarma dig över mig,

så att jag får leva.

Din lag är ju min glädje.

78Låt de oförskämda få skämmas,

för de har smutskastat mig med lögn.

Jag däremot vill tänka på dina stadgar.

79Låt dem som fruktar dig och känner dina befallningar

vända sig till mig.

80Låt mig helhjärtat hålla dina bud,

så att jag aldrig behöver skämmas.

81Jag förtärs av längtan efter din räddning,

och jag hoppas på ditt ord.

82Mina ögon mattas av längtan efter ditt löfte.

Och jag frågar: ”När ska du trösta mig?”

83Jag är som en vinsäck i rök,

men jag glömmer inte dina bud.

84Hur få är inte din tjänares dagar!

När ska du döma dem som förföljer mig?

85De oförskämda gräver gropar för mig,

de lyder inte din lag.

86Alla dina bud är tillförlitliga.

Hjälp mig, för de förföljer mig med lögner!

87De har nära nog utplånat mig från jorden,

och ändå har jag inte brutit mot dina stadgar.

88Visa nåd mot mig och låt mig få leva,

så ska jag följa de bud som du gett.

89Herre, ditt ord står fast

för evigt i himlen.

90Din trofasthet består från generation till generation.

Du har skapat jorden, och den består.

91Enligt dina beslut består den,

för allting tjänar dig.

92Om inte din lag hade varit min glädje,

skulle jag ha gått under i mitt elände.

93Jag tänker aldrig glömma dina stadgar,

för du ger mig liv genom dem.

94Jag tillhör dig. Rädda mig,

för jag begrundar dina stadgar.

95De gudlösa väntar på mig för att förgöra mig,

men jag ska tänka på dina befallningar.

96Allt som jag sett har sin begränsning,

men för dina bud finns inga gränser.

97Vad jag älskar din lag!

Jag tänker på den hela dagen.

98Dina bud gör mig klokare än mina fiender,

de är ständigt hos mig.

99Jag är visare än alla mina lärare,

för jag begrundar dina förordningar.

100Jag är visare än de gamla,

för jag håller dina stadgar.

101Jag vill hålla mig borta från alla onda vägar,

för jag vill vara lydig mot ditt ord.

102Jag vänder mig inte bort från dina beslut,

för du undervisar mig.

103Hur söt är inte smaken av dina ord!

De smakar sötare än honung i min mun.

104Av dina stadgar får jag förstånd,

därför avskyr jag all slags falskhet.

105Ditt ord är en lykta för mina steg,

de lyser upp stigen där jag går.

106Jag har svurit och bekräftat en ed

att följa dina rättfärdiga bud och lagar.

107Jag har lidit mycket,

men låt mig få leva, Herre, som du har lovat.

108Ta emot mitt tack som ett offer, Herre,

och lär mig dina bud.

109Mitt liv är ständigt i fara,

men jag glömmer inte din lag.

110De gudlösa lägger ut snaror för mig,

men jag villar inte bort mig från dina stadgar.

111Dina förordningar är min egendom för evigt,

de är mitt hjärtas glädje.

112Jag har beslutat att följa dina bud

för alltid, ända till slutet.

113Jag hatar obeslutsamhet,

men jag älskar din lag.

114Du är mitt beskydd och min sköld,

och till ditt ord sätter jag mitt hopp.

115Försvinn från mig, ni som är onda!

Jag vill hålla min Guds bud.

116Stöd mig, så som du lovat, så att jag får leva,

och svik mig inte i det jag hoppas på.

117Uppehåll mig, så att jag blir räddad

och alltid kan ge akt på dina bud.

118Du förkastar alla som viker av från dina bud,

deras svek leder bara till tomhet.

119De ogudaktiga på jorden är som slagg,

därför älskar jag dina bud.

120Jag ryser av fruktan inför dig,

ja, dina domslut skrämmer mig.

121Jag har gjort vad som är rättfärdigt och rättvist,

utlämna mig inte till mina förtryckare.

122Låt det gå väl för din tjänare, så som du lovat,

och låt inte de oförskämda förtrycka mig.

123Jag längtar så innerligt efter din räddning,

den som du utlovat till mig.

124Behandla din tjänare utifrån din kärlek,

och lär mig dina bud.

125Jag är din tjänare.

Ge mig förstånd, så att jag lär känna dina befallningar.

126Herre, det är dags för dig att gripa in,

för din lag har brutits.

127Därför älskar jag dina bud

mer än guld, renaste guld.

128Därför betraktar jag alla dina stadgar som rätta,

all slags falskhet avskyr jag.

129Dina förordningar är underbara

och därför håller jag dem.

130När dina ord öppnar sig ger de ljus,

de ger förstånd åt de okunniga.

131Jag öppnar min mun och flämtar

i min starka längtan efter dina bud.

132Vänd dig till mig och var mig nådig,

så som du är mot dem som älskar ditt namn.

133Led mina steg så som du lovat,

låt inget ont få makt över mig.

134Befria mig från människors förtryck,

så att jag kan följa dina bud.

135Låt ditt ansikte lysa över din tjänare,

och lär mig dina bud.

136Tårarna strömmar från mina ögon

för att man inte håller din lag.

137Herre, du är rättfärdig

och allt vad du beslutar är rätt.

138Du har gett dina befallningar i rättfärdighet

och stor trofasthet.

139Min lidelse förtär mig,

när jag ser hur mina fiender struntar i dina ord.

140Dina ord är fullständigt rena,

därför älskar din tjänare dem.

141Själv är jag obetydlig och föraktad,

men jag glömmer inte dina föreskrifter.

142Din rättfärdighet är evig

och din lag sann.

143Nöd och ångest har kommit över mig,

men jag gläder mig över dina stadgar.

144Dina förordningar är rättfärdiga för evigt.

Ge mig förstånd, så att jag får leva.

145Ur djupet av mitt hjärta ropar jag till dig.

Svara mig, Herre, så ska jag följa dina bud!

146Rädda mig, ropar jag,

och jag vill lyda dina befallningar.

147Tidigt i morgongryningen kommer jag och ropar,

jag hoppas på dina ord.

148Jag håller mig vaken om natten

för att tänka på vad du sagt.

149Lyssna till mig i din nåd, Herre,

och ge mig liv, så som du lovat i din lag.

150Nu närmar sig de grymma och onda,

de som är långt borta från din lag.

151Men du är nära, Herre.

Alla dina bud är sanna.

152För länge sedan lärde jag känna dina befallningar,

jag vet att du har fastställt dem för evigt.

153Se hur jag lider och rädda mig,

för jag har inte glömt din lag.

154Ta dig an min sak och befria mig,

ge mig liv, som du har lovat.

155Räddningen är långt borta från de onda,

för de bryr sig inte om dina bud.

156Herre, din barmhärtighet är stor.

Ge mig liv, så som du lovat i din lag!

157Mina förföljare och fiender är många,

men jag viker inte från dina bud.

158Jag känner avsky när jag ser de trolösa,

de som inte lyder ditt ord.

159Se hur mycket jag älskar dina befallningar.

Ge mig liv, Herre, i din nåd.

160Alla dina ord är sanna,

och dina rättfärdiga beslut är eviga.

161Furstar förföljer mig utan orsak,

men mitt hjärta bävar inför dina ord.

162Jag är glad över dina ord,

precis som den som finner en värdefull skatt.

163Jag hatar och avskyr falskhet,

men jag älskar din lag.

164Jag prisar dig sju gånger om dagen

för dina rättfärdiga bestämmelser.

165De som älskar din lag äger en djup frid,

och inget kan få dem att snubbla och falla.

166Jag väntar på räddning från dig, Herre,

och jag följer dina bud.

167Jag lyder dina befallningar,

och jag älskar dem högt.

168Jag lyder dina stadgar och befallningar,

för du vet om allt vad jag gör.

169Herre, låt mitt rop nå fram till dig!

Ge mig förstånd så som du lovat!

170Lyssna till min vädjan

och rädda mig, så som du har sagt.

171Min lovprisning flödar över

för att jag får lära mig dina bud.

172Jag ska lovsjunga ditt ord,

för alla dina bud är rättfärdiga.

173Grip in och hjälp mig,

för jag har valt att följa dina stadgar.

174Herre, jag längtar efter din räddning,

och din lag är min glädje.

175Låt mig få leva så att jag kan prisa dig.

Låt dina bud och lagar vara min styrka!

176Jag har vandrat bort som ett vilsegånget får.

Kom du och sök reda på mig, din tjänare,

för jag har inte glömt bort dina bud.

Notas al pie

  1. 119:1 I denna psalm används åtta olika, ungefär synonyma ord för lag (bud, befallning, stadgar osv.).