The Message

Micah 1

1God’s Message as it came to Micah of Moresheth. It came during the reigns of Jotham, Ahaz, and Hezekiah, kings of Judah. It had to do with what was going on in Samaria and Jerusalem.

God Takes the Witness Stand

Listen, people—all of you.
    Listen, earth, and everyone in it:
The Master, God, takes the witness stand against you,
    the Master from his Holy Temple.

3-5 Look, here he comes! God, from his place!
    He comes down and strides across mountains and hills.
Mountains sink under his feet,
    valleys split apart;
The rock mountains crumble into gravel,
    the river valleys leak like sieves.
All this because of Jacob’s sin,
    because Israel’s family did wrong.
You ask, “So what is Jacob’s sin?”
    Just look at Samaria—isn’t it obvious?
And all the sex-and-religion shrines in Judah—
    isn’t Jerusalem responsible?

6-7 “I’m turning Samaria into a heap of rubble,
    a vacant lot littered with garbage.
I’ll dump the stones from her buildings in the valley
    and leave her abandoned foundations exposed.
All her carved and cast gods and goddesses
    will be sold for stove wood and scrap metal,
All her sacred fertility groves
    burned to the ground,
All the sticks and stones she worshiped as gods,
    destroyed.
These were her earnings from her life as a whore.
    This is what happens to the fees of a whore.”

8-9 This is why I lament and mourn.
    This is why I go around in rags and barefoot.
This is why I howl like a pack of coyotes,
    and moan like a mournful owl in the night.
God has inflicted punishing wounds;
    Judah has been wounded with no healing in sight.
Judgment has marched through the city gates.
    Jerusalem must face the charges.

10-16 Don’t gossip about this in Telltown.
    Don’t waste your tears.
In Dustville,
    roll in the dust.
In Alarmtown,
    the alarm is sounded.
The citizens of Exitburgh
    will never get out alive.
Lament, Last-Stand City:
    There’s nothing in you left standing.
The villagers of Bittertown
    wait in vain for sweet peace.
Harsh judgment has come from God
    and entered Peace City.
All you who live in Chariotville,
    get in your chariots for flight.
You led the daughter of Zion
    into trusting not God but chariots.
Similar sins in Israel
    also got their start in you.
Go ahead and give your good-bye gifts
    to Good-byeville.
Miragetown beckoned
    but disappointed Israel’s kings.
Inheritance City
    has lost its inheritance.
Glorytown
    has seen its last of glory.
Shave your heads in mourning
    over the loss of your precious towns.
Go bald as a goose egg—they’ve gone
    into exile and aren’t coming back.

Swedish Contemporary Bible

Micah 1

Domsord över Juda och Israel

(1:2—3:12)

1Detta är Herrens ord som kom till Mika från Moreshet under de judiska kungarna Jotams, Achas och Hiskias regeringar, vad han fick se angående Samaria och Jerusalem.

2Hör, alla folk,

lyssna, du jord

och allt som finns där!

Herren, Herren, vittnar mot er,

Herren från sitt heliga tempel.

Dom över Samaria och Jerusalem

3Se! Herren kommer!

Han stiger ner från sin boning

och träder fram över jordens höjder.

4Bergen smälter under honom

och dalarna spricker upp,

som vax för elden

och som vatten störtar utför branten.

5Allt detta är för Jakobs överträdelse

och israeliternas synd.

Vad är Jakobs överträdelse?

Är det inte Samaria?

Vad är Judas offerplatser[a]?

Är de inte Jerusalem?

6”Därför ska jag göra Samaria

till en stenhög på en åker,

till en plats där vingårdar kan planteras.

Jag ska vräka ner hennes stenar i dalen

och blotta hennes grundvalar.

7Alla hennes gudabilder

ska slås i stycken,

allt som hon tjänat som prostituerad

ska eldas upp,

och alla hennes avgudar

ska jag förgöra.

Med lönen för prostitution har hon skaffat dem,

och lön för prostitution ska de åter bli.”

Gråt och klagan

8Över detta gråter och klagar jag.

Jag går barfota och naken,

ylar som en schakal,

klagar som en berguv.

9Hennes sår kan inte läkas.

Det har kommit till Juda

och nått till mitt folks port,

till Jerusalem.

10Tala inte om det i Gat,

gråt inte!

Vältra er i stoftet

i Bet Leafra![b]

11Dra bort, Shafirs invånare,

i nakenhet och skam.

De som bor i Saanan

kan inte komma undan.

I Bet Haesel sörjer man,

dess beskydd har tagits ifrån er.

12Marots invånare vrider sig av smärta

och hoppas på något bättre,

för det onda som kommer från Herren

har nått Jerusalems portar.

13Spänn för stridsvagnar,

befolkningen i Lakish.

Det var början till dotter Sions synd

att man hos dig fann Israels överträdelser.

14Därför ska ni ge avskedsgåvor åt Moreshet Gat.

Husen i Aksiv har lurat kungarna i Israel.

15Jag ska åter låta erövrare komma mot er,

Mareshas invånare.

Israels härlighet ska komma

till Adullam.

16Raka ditt huvud och skär av ditt hår

för dina barns skull som var din glädje.

Gör dig skallig som gamen,

för de har förts bort från dig.

Notas al pie

  1. 1:5 Enligt bl.a. Septuaginta synd.
  2. 1:10 Grundtexten innehåller mycket ordlek som inte låter sig översättas, och mycket av innebörden i detta avsnitt är osäkert. För v. 10f. jfr 2 Sam 1:20.