The Message

Jeremiah 44

The Same Fate Will Fall upon All

11-6 The Message that Jeremiah received for all the Judeans who lived in the land of Egypt, who had their homes in Migdol, Tahpanhes, Noph, and the land of Pathros: “This is what God-of-the-Angel-Armies, the God of Israel, says: ‘You saw with your own eyes the terrible doom that I brought down on Jerusalem and the Judean cities. Look at what’s left: ghost towns of rubble and smoking ruins, and all because they took up with evil ways, making me angry by going off to offer sacrifices and worship the latest in gods—no-gods that neither they nor you nor your ancestors knew the first thing about. Morning after morning and long into the night I kept after you, sending you all those prophets, my servants, begging you, “Please, please—don’t do this, don’t fool around in this loathsome gutter of gods that I hate with a passion.” But do you think anyone paid the least bit of attention or repented of evil or quit offering sacrifices to the no-gods? Not one. So I let loose with my anger, a firestorm of wrath in the cities of Judah and the streets of Jerusalem, and left them in ruins and wasted. And they’re still in ruins and wasted.’

7-8 “This is the Message of God, God-of-the-Angel-Armies, the God of Israel: ‘So why are you ruining your lives by amputating yourselves—man, woman, child, and baby—from the life of Judah, leaving yourselves isolated, unconnected? And why do you deliberately make me angry by what you do, offering sacrifices to these no-gods in the land of Egypt where you’ve come to live? You’ll only destroy yourselves and make yourselves an example used in curses and an object of ridicule among all the nations of the earth.

9-11 “‘Have you so soon forgotten the evil lives of your ancestors, the evil lives of the kings of Judah and their wives, to say nothing of your own evil lives, you and your wives, the evil you flaunted in the land of Judah and the streets of Jerusalem? And to this day, there’s not a trace of remorse, not a sign of reverence, nobody caring about living by what I tell them or following my instructions that I’ve set out so plainly before you and your parents! So this is what God-of-the-Angel-Armies decrees:

11-14 “‘Watch out! I’ve decided to bring doom on you and get rid of everyone connected with Judah. I’m going to take what’s left of Judah, those who have decided to go to Egypt and live there, and finish them off. In Egypt they will either be killed or starve to death. The same fate will fall upon both the obscure and the important. Regardless of their status, they will either be killed or starve. You’ll end up cursed, reviled, ridiculed, and mocked. I’ll give those who are in Egypt the same medicine I gave those in Jerusalem: massacre, starvation, and disease. None of those who managed to get out of Judah alive and get away to Egypt are going to make it back to the Judah for which they’re so homesick. None will make it back, except maybe a few fugitives.’”

Making Goddess Cookies

15-18 The men who knew that their wives had been burning sacrifices to the no-gods, joined by a large crowd of women, along with virtually everyone living in Pathros of Egypt, answered Jeremiah: “We’re having nothing to do with what you tell us is God’s Message. We’re going to go right on offering sacrifices to the Queen of Heaven and pouring out drink offerings to her, keeping up the traditions set by our ancestors, our kings and government leaders in the cities of Judah and the streets of Jerusalem in the good old days. We had a good life then—lots of food, rising standard of living, and no bad luck. But the moment we quit sacrificing to the Queen of Heaven and pouring out offerings to her, everything fell apart. We’ve had nothing but massacres and starvation ever since.”

19 And then the women chimed in: “Yes! Absolutely! We’re going to keep at it, offering sacrifices to the Queen of Heaven and pouring out offerings to her. Aren’t our husbands behind us? They like it that we make goddess cookies and pour out our offerings to her.”

20-23 Then Jeremiah spoke up, confronting the men and the women, all the people who had answered so insolently. He said, “The sacrifices that you and your parents, your kings, your government officials, and the common people of the land offered up in the cities of Judah and the streets of Jerusalem—don’t you think God noticed? He noticed, all right. And he got fed up. Finally, he couldn’t take your evil behavior and your disgusting acts any longer. Your land became a wasteland, a death valley, a horror story, a ghost town. And it continues to be just that. This doom has come upon you because you kept offering all those sacrifices, and you sinned against God! You refused to listen to him, wouldn’t live the way he directed, ignored the covenant conditions.”

24-25 Jeremiah kept going, but now zeroed in on the women: “Listen, all you who are from Judah and living in Egypt—please, listen to God’s Word. God-of-the-Angel-Armies, the God of Israel, says: ‘You women! You said it and then you did it. You said, “We’re going to keep the vows we made to sacrifice to the Queen of Heaven and pour out offerings to her, and nobody’s going to stop us!”’

25-27 “Well, go ahead. Keep your vows. Do it up big. But also listen to what God has to say about it, all you who are from Judah but live in Egypt: ‘I swear by my great name, backed by everything I am—this is God speaking!—that never again shall my name be used in vows, such as “As sure as the Master, God, lives!” by anyone in the whole country of Egypt. I’ve targeted each one of you for doom. The good is gone for good.

27-28 “‘All the Judeans in Egypt will die off by massacre or starvation until they’re wiped out. The few who get out of Egypt alive and back to Judah will be very few, hardly worth counting. Then that ragtag bunch that left Judah to live in Egypt will know who had the last word.

29-30 “‘And this will be the evidence: I will bring punishment right here, and by this you’ll know that the decrees of doom against you are the real thing. Watch for this sign of doom: I will give Pharaoh Hophra king of Egypt over to his enemies, those who are out to kill him, exactly as I gave Zedekiah king of Judah to his enemy Nebuchadnezzar, who was after him.’”

Swedish Contemporary Bible

Jeremiah 44

Guds dom över avgudadyrkare

1Detta är det ord som kom till Jeremia om alla judar som bodde i Egypten, i Migdol, Tachpanches, Memfis och i Patros område: 2”Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: Ni har sett allt det onda jag låtit drabba Jerusalem och alla Juda städer. De ligger i ruiner och ingen bor där, 3på grund av det onda som de gjorde. De provocerade min vrede genom att tända rökelse och tjäna andra gudar, gudar som varken de eller ni eller era förfäder kände till. 4Jag sände mina tjänare profeterna gång på gång för att säga: ’Gör inte detta avskyvärda, som jag hatar!’ 5Men de ville inte lyssna, inte höra och inte vända tillbaka från sin ondska. De slutade inte att tända rökelse åt andra gudar. 6Därför vällde min vrede och mitt raseri fram och brann i Juda städer och på Jerusalems gator, så att de lades i ruiner och ligger öde än idag.

7Och nu säger härskarornas Herre, Israels Gud: Varför drar ni så mycket ont över er? Ni utrotar ur Juda män och kvinnor, barn och spädbarn, så att inte en enda av er blir kvar. 8Ni provocerar min vrede genom det ni gör, ni tänder rökelse åt andra gudar i Egyptens land, dit ni har kommit för att bosätta er där. Därför ska ni utrotas, och ni ska bli till förbannelse och vanära bland alla folk på jorden. 9Har ni glömt era förfäders ondska och Juda kungars och drottningars ondska, er egen och era hustrurs ondska i Juda land och på Jerusalems gator? 10Ända fram till denna dag har de inte ödmjukat sig eller visat någon fruktan, inte heller velat följa min lag och mina föreskrifter som jag gav er och era förfäder.

11Därför säger härskarornas Herre, Israels Gud: Jag ska vända mig bort från er, till er olycka och för att utplåna hela Juda. 12Jag ska ta tag i dem som är kvar av Juda, dem som vill till Egypten för att bosätta sig där. I Egypten ska de gå under. De ska falla för svärd eller svälta ihjäl, från den minste till den störste ska de dö av svärd och svält. De ska bli till förbannelse, förskräckelse, fördömelse och förakt. 13Jag ska straffa dem som bor i Egypten, precis som jag straffade Jerusalem, genom svärd, hungersnöd och pest. 14Ingen av dem som är kvar i Juda och som har kommit till Egypten för att bosätta sig där ska komma undan eller överleva. Ingen ska återvända till Juda, dit de längtar efter att återvända och leva där. Ingen ska återvända, utom några få som lyckas fly.”

15Alla de män som visste att deras hustrur tände rökelse till andra gudar och hela skaran av de församlade kvinnorna, liksom allt folket som bodde i Patros i Egypten, svarade då Jeremia: 16”Vi vill inte lyssna på det som du talar till oss i Herrens namn. 17Vi tänker göra allt som vi har sagt, tända rökelse åt himlens drottning och utgjuta dryckesoffer till henne, precis som vi gjorde förr, vi och våra förfäder, våra kungar och furstar, i Juda städer och på Jerusalems gator. På den tiden hade vi tillräckligt med mat, allt var bra och vi hade inga problem. 18Men ända sedan vi slutade tända rökelse åt himlens drottning och utgjuta dryckesoffer åt henne har vi haft brist på allting och går under genom svärd och hungersnöd.”

19Och kvinnorna sa: ”När vi tände rökelse åt himlens drottning och utgöt dryckesoffer åt henne var det ju inte utan våra mäns samtycke som vi gjorde offerkakor med hennes bild på och utgöt dryckesoffer åt henne.”

20Jeremia sa till allt folket, män och kvinnor, alla som hade gett honom detta svar: 21”Skulle inte Herren komma ihåg rökelsen som ni tände i städerna i Juda och på Jerusalems gator, ni och era förfäder och era kungar och furstar och folket i landet? Den tanken återkommer till honom. 22Herren kunde inte längre uthärda era onda gärningar och era avskyvärda förehavanden, och därför ödelades ert land. Det blev till förödelse och förbannelse och utan invånare, precis som det är i dag. 23Eftersom ni har tänt rökelse och syndat mot Herren, inte lyssnat till Herren eller följt hans lag, hans föreskrifter och förordningar, har detta onda drabbat er, så som det är idag.”

24Jeremia sa till allt folket och till alla kvinnorna: ”Hör Herrens ord, alla ni från Juda som är i Egypten! 25Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: Det ni och era hustrur har sagt har ni i handling fullföljt. Ni sa: ’Vi vill hålla våra löften att tända rökelse åt himlens drottning och utgjuta dryckesoffer åt henne.’

Fortsätt då och håll era löften, och gör så! 26Hör därför Herrens ord, alla ni från Juda som bor i Egypten: ’Jag svär vid mitt stora namn, säger Herren, att i hela Egyptens land ska ingen judisk man mer ta mitt namn i sin mun för att säga: ”Så sant Herren, Herren lever.” 27Jag ska vaka över dem, till olycka, inte lycka. Varje man från Juda som finns i Egypten ska utplånas genom svärd eller hungersnöd, tills de alla är borta. 28Bara några få som undkommer svärdet ska vända tillbaka från Egypten till Juda. Så ska alla som är kvar från Juda och som kommit till Egypten för att bosätta sig där få veta vems ord som består, mitt eller deras.

29Det här är tecknet för er på att jag ska straffa er här på denna plats, säger Herren, för att ni ska veta att vad jag talat om olyckan mot er ska bestå.’ 30Så säger Herren: ’Jag ska överlämna farao Hofra, kungen av Egypten, till hans fiender, dem som är ute efter hans liv, precis som jag överlämnade Sidkia, kungen av Juda, till Nebukadnessar, kungen av Babylonien, som var ute efter hans liv.’ ”