The Message

Jeremiah 36

Reading God’s Message

1In the fourth year of Jehoiakim son of Josiah king of Judah, Jeremiah received this Message from God:

“Get a scroll and write down everything I’ve told you regarding Israel and Judah and all the other nations from the time I first started speaking to you in Josiah’s reign right up to the present day.

“Maybe the community of Judah will finally get it, finally understand the catastrophe that I’m planning for them, turn back from their bad lives, and let me forgive their perversity and sin.”

So Jeremiah called in Baruch son of Neriah. Jeremiah dictated and Baruch wrote down on a scroll everything that God had said to him.

5-6 Then Jeremiah told Baruch, “I’m blacklisted. I can’t go into God’s Temple, so you’ll have to go in my place. Go into the Temple and read everything you’ve written at my dictation. Wait for a day of fasting when everyone is there to hear you. And make sure that all the people who come from the Judean villages hear you.

“Maybe, just maybe, they’ll start praying and God will hear their prayers. Maybe they’ll turn back from their bad lives. This is no light matter. God has certainly let them know how angry he is!”

Baruch son of Neriah did everything Jeremiah the prophet told him to do. In the Temple of God he read the Message of God from the scroll.

It came about in December of the fifth year of Jehoiakim son of Josiah king of Judah that all the people of Jerusalem, along with all the people from the Judean villages, were there in Jerusalem to observe a fast to God.

10 Baruch took the scroll to the Temple and read out publicly the words of Jeremiah. He read from the meeting room of Gemariah son of Shaphan the secretary of state, which was in the upper court right next to the New Gate of God’s Temple. Everyone could hear him.

11-12 The moment Micaiah the son of Gemariah heard what was being read from the scroll—God’s Message!—he went straight to the palace and to the chambers of the secretary of state where all the government officials were holding a meeting: Elishama the secretary, Delaiah son of Shemaiah, Elnathan son of Achbor, Gemariah son of Shaphan, Zedekiah son of Hananiah, and all the other government officials.

13 Micaiah reported everything he had heard Baruch read from the scroll as the officials listened.

14 Immediately they dispatched Jehudi son of Nethaniah, son of Semaiah, son of Cushi, to Baruch, ordering him, “Take the scroll that you have read to the people and bring it here.” So Baruch went and retrieved the scroll.

15 The officials told him, “Sit down. Read it to us, please.” Baruch read it.

16 When they had heard it all, they were upset. They talked it over. “We’ve got to tell the king all this.”

17 They asked Baruch, “Tell us, how did you come to write all this? Was it at Jeremiah’s dictation?”

18 Baruch said, “That’s right. Every word right from his own mouth. And I wrote it down, word for word, with pen and ink.”

19 The government officials told Baruch, “You need to get out of here. Go into hiding, you and Jeremiah. Don’t let anyone know where you are!”

20-21 The officials went to the court of the palace to report to the king, having put the scroll for safekeeping in the office of Elishama the secretary of state. The king sent Jehudi to get the scroll. He brought it from the office of Elishama the secretary. Jehudi then read it to the king and the officials who were in the king’s service.

22-23 It was December. The king was sitting in his winter quarters in front of a charcoal fire. After Jehudi would read three or four columns, the king would cut them off the scroll with his pocketknife and throw them in the fire. He continued in this way until the entire scroll had been burned up in the fire.

24-26 Neither the king nor any of his officials showed the slightest twinge of conscience as they listened to the messages read. Elnathan, Delaiah, and Gemariah tried to convince the king not to burn the scroll, but he brushed them off. He just plowed ahead and ordered Prince Jerahameel, Seraiah son of Azriel, and Shelemiah son of Abdeel to arrest Jeremiah the prophet and his secretary Baruch. But God had hidden them away.

27-28 After the king had burned the scroll that Baruch had written at Jeremiah’s dictation, Jeremiah received this Message from God: “Get another blank scroll and do it all over again. Write out everything that was in that first scroll that Jehoiakim king of Judah burned up.

29 “And send this personal message to Jehoiakim king of Judah: ‘God says, You had the gall to burn this scroll and then the nerve to say, “What kind of nonsense is this written here—that the king of Babylon will come and destroy this land and kill everything in it?”

30-31 “‘Well, do you want to know what God says about Jehoiakim king of Judah? This: No descendant of his will ever rule from David’s throne. His corpse will be thrown in the street and left unburied, exposed to the hot sun and the freezing night. I will punish him and his children and the officials in his government for their blatant sin. I’ll let loose on them and everyone in Jerusalem the doomsday disaster of which I warned them but they spit at.’”

32 So Jeremiah went and got another scroll and gave it to Baruch son of Neriah, his secretary. At Jeremiah’s dictation he again wrote down everything that Jehoiakim king of Judah had burned in the fire. There were also generous additions, but of the same kind of thing.

Swedish Contemporary Bible

Jeremiah 36

Bokrullen med Jeremias profetior

1I kung Jojakims, Josias sons, fjärde regeringsår över Juda kom Herrens ord till Jeremia: 2”Ta en bokrulle och skriv ner allt vad jag har talat till dig om Israel, Juda och de andra folken, från den dag jag talade till dig under Josias tid fram till i dag. 3När folket i Juda hör om allt det onda jag tänker göra mot dem, kommer de kanske att vända var och en från sin onda väg, och då ska jag förlåta dem deras skuld och synd.”

4Jeremia kallade då på Baruk, Nerias son, och medan Jeremia dikterade, skrev Baruk ner allt vad Herren hade talat till honom. 5Sedan befallde Jeremia Baruk: ”Jag är förhindrad och kan inte gå till Herrens hus. 6Men gå du dit nästa fastedag och läs upp från bokrullen som du skrev efter min diktamen Herrens ord för folket som är i Herrens hus på fastedagen. Läs dem för hela Juda folk som kommer dit från sina städer. 7Då kanske de vädjar till Herren och vänder om var och en från sin onda väg. För stor är den vrede och förbittring som Herren har uttryckt mot detta folk.”

8Baruk, Nerias son, gjorde allt som profeten Jeremia hade befallt honom och läste upp Herrens ord ur bokrullen i Herrens hus. 9I Jojakims, Josias sons, Juda kungs, femte regeringsår, i den nionde månaden var en fasta utlyst inför Herren för allt folket i Jerusalem och dem som kom från Juda städer. 10Baruk läste upp Jeremias ord ur bokrullen för allt folket i Herrens hus, i Gemarjas, kungens skrivare Shafans sons, rum på den övre förgården, vid ingången till nya porten till Herrens hus.

11När Mika, Gemarjas son och Shafans sonson, hörde allt som Herren hade talat läsas ur bokrullen, 12gick han ner till skrivarens rum i kungens palats. Där satt furstarna: sekreteraren Elishama, Delaja, Shemajas son, Elnatan, Akbors son, Gemarja, Shafans son, Sidkia, Hananjas son och alla de övriga furstarna. 13Mika berättade för dem allt som han hade hört Baruk läsa upp ur bokrullen för folket.

14Alla furstarna sände då Jehudi, Netanjas son, Shelemjas sonson och Kushis sonsons son, till Baruk för att säga: ”Ta med dig bokrullen du läst ur för folket och kom hit.” Baruk, Nerias son, gick då till dem med bokrullen i sin hand. 15De sa till honom: ”Sätt dig ner och läs den för oss.” Och Baruk läste för dem.

16När de hört allt som stod där såg de förskräckta på varandra och sa till Baruk: ”Vi måste rapportera allt detta för kungen.” 17De frågade Baruk: ”Tala om för oss hur du har skrivit ner allt detta. Var det efter hans diktamen?” 18Baruk svarade: ”Han dikterade allt för mig, och jag skrev ner det med bläck i bokrullen.” 19Furstarna sa till Baruk: ”Gå och göm er, du och Jeremia, och låt ingen veta var ni är.” 20Sedan lämnade de bokrullen i skrivaren Elishamas rum och gick till kungen på förgården och berättade allt för honom.

21Kungen skickade Jehudi att hämta bokrullen. Han hämtade den från sekreteraren Elishamas rum och läste den för kungen och alla furstarna som stod runt honom. 22Kungen befann sig i vinterpalatset, då det var den nionde månaden, och en brasa brann i kolpannan framför honom. 23När Jehudi hade läst tre eller fyra spalter, skar kungen av dem med en skrivarkniv och kastade dem i elden i kolpannan, tills hela bokrullen var uppbrunnen. 24Varken kungen eller hans tjänare som hörde detta läsas upp blev förskräckta eller rev sönder sina kläder. 25Elnatan, Delaja och Gemarja vädjade till kungen att inte bränna upp bokrullen, men han lyssnade inte på dem.

26Sedan gav kungen en befallning till Jerachmeel, kungens son, och Seraja, Asriels son, och Shelemja, Avdeels son, att gripa skrivaren Baruk och profeten Jeremia. Men Herren hade gömt dem.

27Efter att kungen bränt bokrullen med allt som Baruk skrivit i den efter Jeremias diktamen, kom Herrens ord till Jeremia: 28”Ta en ny bokrulle och skriv ner allt som stod i den första rullen, den som Jojakim, Juda kung, brände upp. 29Säg till Jojakim, Juda kung: ’Så säger Herren: Du brände upp bokrullen och sa: ”Hur kan du skriva i den att kungen av Babylonien ska komma och fördärva det här landet och utplåna både människor och djur därifrån?” 30Därför säger Herren så beträffande Jojakim, Juda kung: Han ska inte ha någon ättling som sitter på Davids tron. Hans döda kropp ska kastas bort och förtäras av dagens hetta och nattens frost. 31Jag ska straffa honom och hans ättlingar och tjänstefolk för deras synd. Jag ska låta allt det onda jag talat om komma över Jerusalems invånare och Juda män, därför att de inte har lyssnat.’ ”

32Då tog Jeremia en ny bokrulle och gav den till skrivaren Baruk, Nerias son. Denne skrev ner efter Jeremias diktamen allt som hade stått i den bokrulle som Jojakim, Juda kung, brände upp. Mycket mer av samma slag blev också tillagt.