The Message

Jeremiah 26

Change the Way You’re Living

1At the beginning of the reign of Jehoiakim son of Josiah king of Judah, this Message came from God to Jeremiah:

2-3 God’s Message: Stand in the court of God’s Temple and preach to the people who come from all over Judah to worship in God’s Temple. Say everything I tell you to say to them. Don’t hold anything back. Just maybe they’ll listen and turn back from their bad lives. Then I’ll reconsider the disaster that I’m planning to bring on them because of their evil behavior.

4-6 “Say to them, ‘This is God’s Message: If you refuse to listen to me and live by my teaching that I’ve revealed so plainly to you, and if you continue to refuse to listen to my servants the prophets that I tirelessly keep on sending to you—but you’ve never listened! Why would you start now?—then I’ll make this Temple a pile of ruins like Shiloh, and I’ll make this city nothing but a bad joke worldwide.’”

7-9 Everybody there—priests, prophets, and people—heard Jeremiah preaching this Message in the Temple of God. When Jeremiah had finished his sermon, saying everything God had commanded him to say, the priests and prophets and people all grabbed him, yelling, “Death! You’re going to die for this! How dare you preach—and using God’s name!—saying that this Temple will become a heap of rubble like Shiloh and this city be wiped out without a soul left in it!”

All the people mobbed Jeremiah right in the Temple itself.

10 Officials from the royal court of Judah were told of this. They left the palace immediately and came to God’s Temple to investigate. They held court on the spot, at the New Gate entrance to God’s Temple.

11 The prophets and priests spoke first, addressing the officials, but also the people: “Death to this man! He deserves nothing less than death! He has preached against this city—you’ve heard the evidence with your own ears.”

12-13 Jeremiah spoke next, publicly addressing the officials before the crowd: “God sent me to preach against both this Temple and city everything that’s been reported to you. So do something about it! Change the way you’re living, change your behavior. Listen obediently to the Message of your God. Maybe God will reconsider the disaster he has threatened.

14-15 “As for me, I’m at your mercy—do whatever you think is best. But take warning: If you kill me, you’re killing an innocent man, and you and the city and the people in it will be liable. I didn’t say any of this on my own. God sent me and told me what to say. You’ve been listening to God speak, not Jeremiah.”

16 The court officials, backed by the people, then handed down their ruling to the priests and prophets: “Acquittal. No death sentence for this man. He has spoken to us with the authority of our God.”

17-18 Then some of the respected leaders stood up and addressed the crowd: “In the reign of Hezekiah king of Judah, Micah of Moresheth preached to the people of Judah this sermon: This is God-of-the-Angel-Armies’ Message for you:

“‘Because of people like you,
    Zion will be turned back into farmland,
Jerusalem end up as a pile of rubble,
    and instead of the Temple on the mountain,
    a few scraggly scrub pines.’

19 “Did King Hezekiah or anyone else in Judah kill Micah of Moresheth because of that sermon? Didn’t Hezekiah honor him and pray for mercy from God? And then didn’t God call off the disaster he had threatened? “Friends, we’re at the brink of bringing a terrible calamity upon ourselves.”

20-23 (At another time there had been a man, Uriah son of Shemaiah from Kiriath-jearim, who had preached similarly in the name of God. He preached against this same city and country just as Jeremiah did. When King Jehoiakim and his royal court heard his sermon, they determined to kill him. Uriah, afraid for his life, went into hiding in Egypt. King Jehoiakim sent Elnathan son of Achbor with a posse of men after him. They brought him back from Egypt and presented him to the king. And the king had him killed. They dumped his body unceremoniously outside the city.

24 But in Jeremiah’s case, Ahikam son of Shaphan stepped forward and took his side, preventing the mob from lynching him.)

Swedish Contemporary Bible

Jeremiah 26

Jeremia en hårsmån från döden

1När Jojakim, Josias son, hade blivit kung över Juda kom detta ord från Herren: 2”Så säger Herren: Ställ dig på förgården till Herrens hus och tala till alla från Juda städer, dem som kommit för att tillbe i Herrens hus. Tala till dem allt jag befaller dig att tala och utelämna inte ett ord. 3Det kan hända att de lyssnar och vänder om var och en från sin onda väg. Då ska jag ångra det onda som jag tänkt sända över dem för deras onda gärningars skull. 4Säg till dem: ’Så säger Herren: Om ni inte lyssnar till mig och lyder den lag som jag har gett er, 5och om ni inte lyssnar till mina tjänare profeterna som jag gång på gång har sänt till er, fastän ni inte har lyssnat, 6då ska jag göra med detta hus som med Shilo och göra denna stad till en förbannelse bland alla jordens folk.’ ”

7Prästerna, profeterna och allt folket hörde Jeremia tala allt detta i Herrens hus. 8När Jeremia hade avslutat sitt tal och sagt allt Herren hade befallt honom att säga till folket, grep prästerna, profeterna och allt folket honom och sa: ”Du ska dö! 9Hur kan du profetera i Herrens namn att det ska gå för detta hus som det gick för Shilo och att denna stad ska bli ödelagd, så att ingen kan bo här?” Allt folket samlades kring Jeremia i Herrens hus.

10När furstarna i Juda hörde vad som pågick, gick de från kungapalatset bort till Herrens hus och tog plats vid Herrens nya port. 11Prästerna och profeterna sa då till furstarna och till allt folket: ”Denne man ska dömas till döden! Ni har ju med era egna öron hört honom profetera mot den här staden.”

12Jeremia svarade då alla furstarna och allt folket: ”Det var Herren som sände mig för att profetera mot detta tempel och mot den här staden allt det ni har hört. 13Ändra nu era levnadssätt och gärningar och lyssna till Herren, er Gud, så ska Herren ångra det onda som han uttalat mot er. 14Vad mig beträffar så är jag i ert våld. Gör med mig vad ni anser vara gott och rätt. 15Men det ska ni veta att om ni dödar mig drar ni oskyldigt blod över er, över denna stad och dem som bor här. För Herren har faktiskt sänt mig till er för att tala allt detta.”

16Då sa furstarna och allt folket till prästerna och profeterna: ”Denne man förtjänar inte att dömas till döden, för han har talat till oss i Herrens, vår Guds, namn.”

17Då trädde några av landets äldste fram och talade till hela det församlade folket:

18”Mika från Moreshet profeterade medan Hiskia var kung i Juda och sa då till folket: ’Så säger härskarornas Herre:

Sion ska plöjas upp som en åker,

Jerusalem förvandlas till en stenhög

och tempelberget till en skogbevuxen höjd.’

19Men dödade kung Hiskia av Juda och Judas folk honom? Fruktade inte och vädjade inte Hiskia till Herren, så att Herren ångrade sig och inte gjorde det onda han hade uttalat mot dem? Och nu håller vi själva på med att dra något mycket ont över oss!”

Profeten Uria

20Där fanns också en annan man, Shemajas son Uria från Kirjat-Jearim, som profeterade i Herrens namn mot denna stad och detta land, precis som Jeremia gjorde. 21Men när kung Jojakim och alla hans officerare och furstar hörde vad han sa, försökte kungen döda honom. Men Uria fick höra det och blev rädd och flydde till Egypten. 22Då skickade kung Jojakim några män till Egypten: Akbors son Elnatan, tillsammans med några andra. 23De hämtade Uria från Egypten och förde honom till kung Jojakim, som lät döda honom med svärd och kasta hans kropp på den allmänna begravningsplatsen.

24Men Achikam, Shafans son, stod på Jeremias sida så att han inte utlämnades till folket för att dödas.