زەبوورەکان 90 KSS - Psaltaren 90 SVL

Kurdi Sorani Standard

زەبوورەکان 90

کۆکراوەی بەشی چوارەم

زەبوورەکانی 90‏–106

نوێژێکی موسای پیاوی خودا.

1ئەی پەروەردگار، نەوە دوای نەوە
    تۆ پەناگامان بوویت.
بەر لەوەی چیاکان پەیدا ببن،
    یان زەوی و جیهان دروستببن،
    لە ئەزەلەوە و بۆ هەتاهەتایە، تۆ خودایت.

تۆ مرۆڤ دەکەیتەوە بە تۆز،
    دەفەرموویت: «ئادەمیزادینە، بگەڕێنەوە بۆ تۆز.»
چونکە لەلای تۆ، هەزار ساڵ
    وەک دوێنێ وایە کە تێپەڕیوە،
    وەک بەشێکی شەو وایە.
مرۆڤ وەک خەون ڕادەماڵیت،
    وەک ئەو گیایەی سەر لە بەیانی نوێ دەبێتەوە،
سەر لە بەیانی دەبووژێتەوە و نوێ دەبێتەوە،
    بۆ ئێوارە سیس دەبێت و دەفەوتێت.

چونکە بە هەڵچوونی تۆ لەناوچووین،
    بە تووڕەیی تۆ تۆقین.
گوناهەکانی ئێمەت لەبەردەمی خۆت داناوە،
    شتە شاراوەکانمان لەبەر ڕووناکی ڕوخسارت.
چونکە هەموو ڕۆژگارمان بە تووڕەیی تۆ بەسەرچوو،
    ساڵانی تەمەنمان وەک هەناسەیەک بەسەربرد.
10 ساڵانی تەمەنمان حەفتا ساڵە،
    یان هەشتا ساڵ ئەگەر بە هێزەوە بێت،
ئەوەی مایەی شانازیش بێت ڕەنج و ناخۆشییە،
    چونکە بە پەلە دەڕەوێتەوە و ئێمە باڵدەگرین.
11 کێ هێزی تووڕەیی تۆ دەزانێت؟
    چونکە تووڕەیی تۆ ترسێکی زۆر دەهێنێ.
12 ئیتر فێرمان بکە ڕۆژانمان بژمێرین،
    بۆ ئەوەی دڵێکی پڕ داناییمان هەبێت.

13 ئەی یەزدان، تووڕەییەکەی دابمرکێنەوە! هەتا کەی؟
    لەگەڵ خزمەتکارەکانت میهرەبان بە.
14 سەر لە بەیانی لە خۆشەویستییە نەگۆڕەکەت تێرمان بکە،
    هەتا هەموو ڕۆژانی ژیانمان هەلهەلە لێبدەین و دڵشاد ببین.
15 دڵشادمان بکە ئەوەندەی بۆ ئەو ڕۆژانەی تووشی ناخۆشیت کردین،
    ئەو ساڵانەی کە خراپەمان بینی.
16 کردەوە مەزنەکانت بۆ خزمەتکارەکانت دەربخە،
    شکۆمەندیت بەسەر منداڵەکانیان.

17 با نیعمەتی خودای پەروەردگارمان بەسەرمانەوە بێت،
    کردەوەکانی دەستمان بۆ بچەسپێنە،
    بەڵێ، کردەوەکانی دەستمان بچەسپێنە.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 90

Fjärde boken

(90—106)

Psalm 90

Guds evighet, människans förgänglighet

1En bön av gudsmannen Mose.

Herre, du har varit vår tillflykt

från generation till generation.

2Innan bergen föddes, innan du frambringade jorden och världen,

fanns du, Gud, från evighet till evighet.

3Du låter människan bli jord igen

och säger: ”Vänd åter, människobarn!”

4Tusen år är för dig bara som gårdagen som gick,

som en enda timme i natten.

5Du sveper bort dem,

de är som en sömn om morgonen,

de försvinner som gräset,

6som växer upp på morgonen

men vissnar och torkar ut innan kvällen.

7Genom din vrede förgås vi,

vi förskräcks av din vredes glöd.

8Du lägger fram våra synder inför dig,

våra hemliga synder drar du fram i ljuset.

9Våra dagar försvinner under din vrede,

vi slutar våra år med en suck.

10Vi blir sjuttio år,

kanske åttio, om krafterna räcker.

Men våra flyende[a] år är möda och besvär.

Snart har de försvunnit, och vi är borta.

11Vem känner din vredes styrka,

vem fruktar att drabbas av din förbittring?[b]

12Lär oss att inse hur få våra dagar är,

så att vi får visa hjärtan.

13Herre, kom åter! Hur länge ska detta vara?

Förbarma dig över dina tjänare!

14Mätta oss med din nåd var morgon,

så att vi får sjunga och glädjas i alla våra dagar.

15Ge oss glädje lika många dagar som du har plågat oss,

lika många år som vi har sett det onda.

16Låt dina tjänare få se dina gärningar

och deras barn din härlighet.

17Herre, vår Gud, visa oss din godhet

och ge oss framgång i allt vad vi gör.

Notas al pie

  1. 90:10 Grundtextens innebörd är osäker. Kan ev. också översättas deras stolthet, eller: Men även våra bästa år…
  2. 90:11 Tanken kan också vara: Din vrede är lika stor som den tillbörliga fruktan för dig.