1여호와께서 말씀하신다. “그 때에 대적들이 유다의 왕들과 신하들과 제사장 들과 예언자들과 예루살렘 백성의 무덤을 파헤치고 그들의 뼈를 끄집어내어
2그들이 사랑하고 섬기며 따르고 찾아 경배하던 해와 달과 하늘의 무수한 별 아래 흩어 버리고 그것을 거두거나 묻지 않을 것이니 그 뼈들은 분뇨처럼 땅에 흩어진 채 그대로 있을 것이다.
3그리고 이 악한 민족 중에 살아 남는 자들은 내가 흩어 버린 곳에서 사는 것보다는 차라리 죽음을 원할 것이다. 전능한 나 여호와의 말이다.”
죄와 형벌
4“너는 그들에게 나 여호와가 다시 이렇게 말한다고 일러 주어라: 사람이 넘어지면 일어나지 않겠느냐? 사람이 떠나가면 돌아오지 않겠느냐?
5그런데 어째서 이 백성은 항상 나를 떠나기만 하고 돌아오지 않는가? 너희는 거짓된 것에 집착하여 돌아오기를 거절하고 있다.
6내가 귀를 기울이고 들어 보니 너희는 옳은 것을 말하지 않으며 아무도 자기 악을 뉘우치는 자가 없고 ‘내가 잘못한 것이 무엇인가?’ 하고 묻는 자도 없으며 모두 전쟁터로 달려가는 말처럼 제각기 자기 길로만 행하고 있다.
7공중의 학도 자기 철을 알고 산비둘기와 제비와 두루미도 이주해 올 때를 지키는데 내 백성인 너희는 나 여호와의 8:7 또는 ‘규례를’요구를 알지 못하고 있다.
8“너희가 어떻게 ‘우리에게는 지혜가 있고 여호와의 율법이 있다’ 하고 말할 수 있겠느냐? 보라, 서기관들의 거짓된 붓이 율법을 거짓말로 만들었다.
9너희 지혜로운 자들은 수치를 당하고 당황하여 함정에 빠질 것이다. 그들이 나 여호와의 말을 버렸는데 무슨 지혜가 있겠느냐?
10그러므로 내가 그들의 아내를 다른 사람에게 주고 그들의 토지를 새 소유주에게 넘겨 줄 것이다. 그들은 가장 말단에 있는 사람으로부터 가장 높은 자리에 있는 사람까지 모두 물질을 탐하고 심지어 예언자나 제사장들까지도 거짓된 일을 하고 있다.
11그들은 내 백성의 상처가 별로 중하지 않은 것처럼 그것을 어루만지며 ‘평안하다. 평안하다’ 하고 말하지만 사실 평안은 없다.
12그들이 자기들의 더러운 행위를 부끄럽게 여겼느냐? 아니다. 그들은 조금도 부끄러워하지 않았을 뿐만 아니라 얼굴 하나 붉히지 않았다. 그러므로 그들은 다른 사람들과 함께 거꾸러질 것이며 내가 벌을 내릴 때에 파멸될 것이다. 이것은 나 여호와의 말이다.”
13여호와께서 말씀하신다. “8:13 또는 ‘내가 그들을 진멸하리니’내가 그들의 농작물을 거두어 가겠다. 포도나무에는 포도가 없을 것이요 무화과나무에는 무화과가 없고 잎이 마를 것이며 내가 그들에게 준 것이 다 없어지고 말 것이다.”
14그때 백성들이 이렇게 말할 것이다. “우리가 어찌 가만히 앉아만 있겠느냐? 자, 모여라! 요새 성으로 도망가서 거기서 멸망하자. 우리가 여호와께 범죄하였으므로 우리 하나님 여호와께서 우리를 멸망시키기로 작정하시고 우리에게 마실 독을 주셨다.
15우리가 평안을 기대하나 평안이 없으며 우리가 고침받을 때를 기대하나 두려움뿐이구나!
16적의 말들이 부르짖는 소리가 단에서 들리고 그 말들의 우는 소리에 온 땅이 진동하며 그들이 이 땅에 침입하여 땅과 그 모든 농작물과 성들과 거기에 사는 모든 사람들을 다 삼켜 버렸다.”
17여호와께서 말씀하신다. “내가 마법으로도 부릴 수 없는 뱀, 곧 독사를 너희 가운데 보낼 것이니 그것들이 너희를 물 것이다.”
18내가 내 슬픔을 걷잡을 수 없으니 정말 내 마음이 괴롭구나.
19멀리서 부르짖는 내 백성의 소리를 들어 보아라. “여호와께서 시온에 안 계시는가? 시온의 왕이 이제는 그 곳에 계시지 않는가?” 그들의 왕 여호와께서 대답하신다. “그들이 어째서 새겨 만든 신상과 헛된 이방의 우상으로 나를 노하게 하였는가?”
20백성들이 부르짖는다. “여름이 다 가고 추수할 때가 지났으나 우리는 구원받지 못하였다.”
21내 백성이 상심하였으므로 나도 마음 아파하고 슬퍼하며 놀라움에 사로잡히는구나.
22길르앗에는 약이 없는가? 그 곳에는 의사가 없는가? 어째서 내 백성은 치료를 받지 못하는가?
1”På den tiden, säger Herren, ska Juda kungars, dess furstars, prästers, profeters och Jerusalems invånares ben hämtas från deras gravar 2och spridas ut under solen, månen och himlens hela härskara, som de har älskat, tjänat, följt, sökt och tillbett. De ska inte samlas upp eller begravas, utan bli till gödsel på marken. 3De som finns kvar av detta onda släkte på de olika platserna dit jag fördrivit dem ska hellre dö än leva, säger härskarornas Herre.
Folkets avfall och dom
4Säg till dem: ’Så säger Herren:
När någon faller,
reser han sig då inte upp igen?
När någon hamnar på fel väg,
vänder han då inte tillbaka?
5Varför vänder sig då detta Jerusalems folk ständigt bort?
De håller fast vid sitt svek
och vägrar att vända om.
6Jag har lyssnat och hört
att de inte talar det som är rätt.
Ingen ångrar sin ondska och säger:
”Vad har jag gjort?”
Var och en går sin egen väg
och rusar fram som stridshästar.
7Hägern i skyn vet sina tider,
och turturduvan, tranan och svalan
passar sina flyttningstider.
Men mitt folk känner inte till
Herrens lagar och bud.
8Hur kan ni säga:
”Vi är visa, vi har Herrens lag?”
Men de skriftlärdas pennor har gjort den till lögn.8:8 Grundtextens innebörd är osäker.
9De visa ska stå där med skam
och skräckslagna fångas i snaran.
De har förkastat Herrens ord.
Vad är det då för vishet?
10Jag ska därför ge deras hustrur åt andra
och deras åkrar åt erövrare.
Från den minste till den störste
är de alla giriga.
Till och med profeter och präster bedrar.
11De förbinder mitt folks sår,
men bara på ytan,
och de säger:
”Allt står väl till, allt står väl till.”
Men ingenting är väl.
12Skäms de för det avskyvärda de gjort?
Nej, någon skam känner de inte,
de förstår inte att blygas.
Därför ska de falla bland dem som faller.
När tiden är inne för mig att straffa dem
ska de slås ner, säger Herren.
13Jag ska skörda dem, säger Herren.
Det blir inga druvor på vinstocken,
inga fikon på fikonträdet,
och bladen ska vissna.
Det jag har gett dem ska tas ifrån dem.8:13 Grundtextens innebörd är osäker i den sista delen av versen.’ ”
14Varför sitter vi här?
Låt oss samlas,
gå till de befästa städerna
och förgås där.
För Herren, vår Gud,
låter oss förgås
och har gett oss förgiftat vatten att dricka,
för vi har syndat mot Herren.
15Vi väntade på fred,
men inget gott har kommit,
vi väntade på helande,
men allt blev bara skräck.
16Från Dan hörs hans hästar gnägga,
och när hans hingstar frustar
darrar hela landet.
De kommer och slukar landet
och allt som finns i det,
både städer och dem som bor där.
17”Jag kommer att sända giftiga ormar mot er,
ormar som inga besvärjelser hjälper mot,
och de ska bita er, säger Herren.”
Profetens klagan
18Var ska jag finna tröst i min sorg?
Mitt hjärta är nära att brista.
19Hör hur mitt arma folk
ropar från fjärran land:
Ӏr inte Herren i Sion?
Är inte hennes kung där längre?”
”Varför har de provocerat mig till vrede
med sina bildstoder
och med sina meningslösa främmande gudar?”
20”Skördetiden är slut,
sommaren är över,
och vi har inte blivit räddade.”
21Jag är förkrossad
för att dottern mitt folk har krossats.
Jag sörjer,
skräcken griper mig.
22Finns det ingen balsam i Gilead?
Finns det ingen läkare där?
Varför kommer det ingen läkedom
för mitt arma folk?
