시편 42 – KLB & NUB

Korean Living Bible

시편 42:1-11

제 2 권

(42-72)

하나님을 사모하는 영혼

(고라 자손의 교훈시. 성가대 지휘자를 따라 부른 노래)

1하나님이시여,

사슴이 시냇물을 갈망하듯이

내 영혼이 주를 갈망합니다.

2내 영혼이 살아 계신 하나님을

애타게 그리워하는데

내가 언제나 나아가서

하나님을 뵐 수 있을까?

3내가 밤낮 부르짖어

눈물이 내 음식이 되었으나

사람들은

“네 하나님이 어디 있느냐?”

하고 종일 나를 비웃는구나.

4내가 전에 기쁨의 찬송을 부르며

명절을 지키러 가는 군중들을

하나님의 집으로 곧잘 인도했는데

내가 지난 일을 생각하니

마음이 상하는구나.

5내 영혼아, 어째서 네가 낙심하며

내 속에서 불안해 하는가?

너는 네 희망을 하나님께 두어라.

나는 내 구원이 되시는

하나님을 찬양하리라.

6내 하나님이시여,

내 영혼이 내 속에서 낙심하므로

요단강이 흐르고

헤르몬산과 미살산이

우뚝 선 이 곳에서

내가 주를 기억합니다.

7주의 파도와 물결이 나를 엄습하고

슬픔의 홍수가 폭포같이

나에게 쏟아집니다.

8낮에는 여호와께서 나에게

한결같은 사랑을 베푸시니

밤에는 내가 그에게 찬송하고

내 생명의 하나님께 기도하리라.

9내가 나의 반석 되시는 하나님께

“어째서 나를 잊으셨습니까?

어째서 내가 내 원수들에게

이런 고통을

받아야 합니까?” 하나

10그들은 항상 나를 조롱하며

“네 하나님이 어디 있느냐?”

하고 말하니

내가 뼈에 사무치도록 괴롭구나.

11내 영혼아, 어째서 네가 낙심하며

내 속에서 불안해 하는가?

너는 네 희망을 하나님께 두어라.

나는 내 구원이 되시는

하나님을 찬양하리라.

Swedish Contemporary Bible

Psaltaren 42:1-12

Psalm 42

Andra boken

(42—72)

Klagopsalm, längtan efter Gud.42:0 42-43 Psalmerna 42-43 utgör en enhet och står som en psalm i många hebreiska handskrifter.

1För körledaren. Maskil42:1 Se not till 32:1.. Av Korachs ättlingar42:1 Överskrift: Korachs ättlingar var tempelmusiker och -tjänare..

2Som hjorten längtar efter vattenbäckar,

så längtar jag efter dig, min Gud.

3Jag törstar efter Gud, den levande Guden.

När får jag komma och träda fram inför Gud?

4Mina tårar är min mat dag och natt,

när man hela tiden frågar mig: ”Var är din Gud?”

5Mina minnen kommer,

och jag utgjuter min själ.

Jag gick i folkhopen,

ledde processionen till Guds hus,

med glädjerop och tacksägelse i högtidsskaran.

6Varför är jag så nedstämd,

varför så orolig inom mig?

Vänta på Gud!

Jag ska åter prisa honom,

min räddare och min Gud!

7Ändå är jag nedstämd, min Gud,

och därför tänker jag på dig,

i Jordans land och på Hermons höjder,

på Misars berg.

8Djup ropar till djup vid dånet av dina vattenfall.

Alla dina vågor och bränningar slår över mig.

9Herren sänder om dagen sin nåd,

och om natten är hans lovsång hos mig,

en bön till den levande Guden.

10Jag säger till Gud, min klippa:

”Varför har du övergett mig?

Varför måste jag gå sörjande,

förtryckt av fienden?”

11Det är som om mina ben krossas

när mina fiender hånar mig,

när de ständigt frågar mig: ”Var är din Gud?”

12Varför är jag så nedstämd,

varför så orolig inom mig?

Vänta på Gud!

Jag ska åter prisa honom,

min räddare och min Gud!