Korean Living Bible

예레미야애가 2:1-22

예루살렘에 대한 여호와의 분노

1아, 슬프다! 여호와께서 시온을 분노의 구름으로 덮어 버리셨구나. 그가 이스 라엘의 영광을 하늘에서 땅으로 던지시고 분노하신 날에 그 2:1 원문에는 ‘발등상을’성전도 기억하지 않으셨다.

2여호와께서 이스라엘의 모든 집을 아낌없이 쓸어 버리시고 그의 분노로 유다의 견고한 성을 헐어 바닥까지 무너져내리게 하셨으며 그 나라와 지도자들을 욕되게 하셨네.

3그가 무서운 분노로 이스라엘의 모든 힘을 꺾어 버리셨으며 원수가 접근할 때 도움의 손을 거두시고 맹렬한 불로 이스라엘 땅을 모조리 태우셨네.

4그가 원수처럼 활을 당겨 아름답게 보이는 자들을 모조리 죽이셨으며 예루살렘에 그의 분노를 불처럼 쏟으셨다.

5여호와께서 원수처럼 이스라엘을 삼키셨으니 모든 궁전을 삼키고 요새를 파괴하셔서 유다 백성에게 슬픔과 탄식을 더하셨다.

6여호와께서 성전을 정원의 초막처럼 허시고 그 모이는 장소를 파괴하셨으며 시온이 명절과 안식일을 잊게 하시고 분노하심으로 왕과 제사장을 멸시하셨다.

7여호와께서 자기 제단을 거절하시고 자기 성소를 버리셨으며 궁전의 담을 원수들에게 맡겨 헐게 하시고 그들이 성전에서 명절날처럼 떠들어대게 하셨네.

8여호와께서 시온의 성벽을 헐기로 작정하시고 측량줄을 갖다 댄 채 무너지게 하시므로 망대와 성벽이 통곡하며 폐허로 변하고 말았다.

9그 성문이 땅에 묻히고 빗장은 꺾여 파괴되었으며 왕과 대신들이 이방 나라로 끌려갔으니 이제는 율법도 없고 예언자들은 여호와의 계시를 받지 못하는구나.

10시온의 장로들은 아무 말 없이 땅에 주저앉아 티끌을 머리에 뒤집어쓰고 굵은 삼베 옷을 입었으며 예루살렘 처녀들은 땅으로 머리를 떨구었다.

11내가 울다가 눈이 피로해졌으며 내 영혼이 속에서 번민하고 내 심장은 땅에 쏟아졌으니 내 백성이 멸망하여 어린 아이들과 젖먹이들이 길거리에서 기절함이라.

12그들이 부상당한 자처럼 길거리에 쓰러지고 어머니의 품에서 서서히 죽어 가며 2:12 원문에는 ‘곡식과 포도주’먹을 것을 달라고 애원하는구나.

13예루살렘아, 내가 너를 위해 무슨 말을 하며 네 슬픔을 어디에 비할 수 있겠는가? 시온아, 내가 너를 무엇에 비교하여 너를 위로할까? 네 상처가 바다처럼 깊으니 누가 너를 고칠 수 있겠느냐?

14네 예언자들이 너에게 한 예언은 다 거짓되고 쓸모없는 것들뿐이었으므로 그들은 네가 포로로 끌려가지 않도록 너를 경고하여 네 죄를 드러내지 못했으니 그들은 거짓되고 나쁜 길에 빠져들게 하는 환상만 보았음이라.

15지나가는 자들이 다 너를 보고 머리를 흔들며 “이것이 아름답다던 성이냐? 이것이 천하의 자랑거리로 소문난 성이냐?” 하고 비웃고 있다.

16너의 모든 원수들이 너를 향해 입을 벌려 조소하며 이를 갈고 “우리가 그를 삼켰다. 우리가 이 날을 기다려 왔더니 이제야 보게 되었다” 하는구나.

17여호와께서는 작정하신 일을 행하시고 옛날에 선포하신 말씀을 이루셨다. 그가 너를 불쌍히 여기지 않으시고 너를 파멸시켜 원수들이 너를 보고 기뻐하며 그 힘을 자랑하도록 하셨다.

18백성들이 여호와께 부르짖는 소리를 들어 보아라. “예루살렘의 성벽아, 너는 밤낮 눈물을 강물처럼 흘려라. 너는 쉬지 말고 계속 울며 슬퍼하여라.

19“너는 초저녁부터 일어나 부르짖으며 네 마음을 여호와 앞에 물쏟듯 쏟아 놓아라. 너는 거리에서 굶주려 죽어 가는 네 어린 자녀들의 생명을 위하여 여호와께 손을 들고 부르짖어라.”

20여호와여, 보소서. 주께서 누구에게 이처럼 행하셨습니까? 여자들이 자기가 키우는 자식을 잡아먹고 제사장들과 예언자들이 바로 성소에서 죽음을 당하고 있습니다!

21젊은 자와 늙은 자가 함께 길바닥에 쓰러졌으며 처녀 총각들이 원수들의 칼날에 죽음을 당했으니 주는 분노하신 날에 저들을 불쌍히 여기지 않고 마구 죽이셨습니다.

22명절날에 사람을 초대하듯이 주는 내 사방에 두려움을 불러들였습니다. 여호와께서 분노하신 날에 피하거나 살아 남은 자가 없습니다. 내가 보살피며 기르는 자들을 내 원수가 모조리 죽였습니다.

Swedish Contemporary Bible

Klagovisorna 2:1-22

Andra klagosången: Herren bestraffar sitt folk

1Hur har inte Herren i sin vrede

höljt dotter Sion i mörka moln!

Från himlen har han slungat

Israels härlighet ner till jorden.

Han tänkte inte ens på sin fotpall

på sin vredes dag.

2Skoningslöst har Herren skövlat

alla Jakobs boningar,

i sin vrede har han brutit ner

dotter Judas fästningar.

Han har slagit kungariket och dess furstar till marken

och vanärat dem.

3I vredens hetta har han brutit ner

Israels stolta makt,

dragit tillbaka sin beskyddande hand

när fienden kom

och brunnit i Jakob som en eld

vars lågor förtärde allt som fanns.

4Han har spänt sin båge som en fiende

redo att skjuta.

Som en ovän har han dödat allt

som var behagligt att se på.

Över dotter Sions tält

har han öst ut sin vrede som en eld.

5Herren har blivit som en fiende,

han har skövlat Israel

och alla dess palats,

han har förstört dess fästningar.

Dottern Juda har han fyllt

med stor sorg och klagan.

6Han har ödelagt sin egen boning

som ett bräckligt skjul,

ja, sin egen helgedom har han förstört.

Herren har låtit Sion glömma

sina högtider och sabbater.

I sin rasande vrede har han avsatt

både kung och präst.

7Herren har förkastat sitt altare

och övergett sin helgedom.

Palatsmurarna har han

överlämnat åt fiender.

Det har höjts ett rop i Herrens hus

som på en högtidsdag.

8Herren har bestämt sig

för att förstöra dotter Sions murar.

Han har spänt ut mätsnöret

och inte hållit tillbaka sin hand från förstörelsen.

Han har fått vallar och murar att klaga,

och tillsammans har de nu rasat samman.

9Stadens portar har sjunkit ner i jorden,

hennes bommar har han brutit sönder och krossat.

Hennes kung och furstar

lever bland främmande folk.

Lagen har övergivits,

och profeterna får inte längre några syner från Herren.

10Dotter Sions äldste

sitter tysta på marken.

De har kastat stoft på sina huvuden,

de är klädda i säcktyg.

Jerusalems unga kvinnor

har böjt sina huvuden mot jorden.

11Mina ögon är utmattade av gråt,

mitt inre är i uppror.

Min livskraft är uttömd,

för mitt folk går under.

Barn och spädbarn tynar bort

på stadens gator.

12De frågar sina mödrar

var bröd och vin finns,

och de segnar ner

likt sårade på gatorna i staden,

de ger upp andan

i sina mödrars armar.

13Vad ska jag säga om dig?

Vad kan jag jämföra dig med, dotter Jerusalem?

Vad ska jag likna dig vid, du jungfru Sion,

för att trösta dig?

Din skada är ändlös som havet.

Vem kan bota dig?

14Dina profeter har sett syner för dig

som varit falska och meningslösa.

De har inte pekat på din skuld

för att du skulle kunna vända från din fångenskap.

Deras profetior har varit

falska och förledande.

15Alla som går vägen förbi

klappar föraktfullt i händerna åt dig,

visslar och skakar på huvudet

åt dotter Jerusalem:

”Skulle detta vara den stad som kallats

den fulländade skönheten, hela jordens glädje?”

16Alla dina fiender gapar åt dig.

De gnisslar tänder och säger:

”Vi har förstört henne!

Detta är dagen vi har väntat på,

och vi har levt för att se den!”

17Herren har gjort som han har planerat.

Han har fullföljt sitt ord,

det som han i forntiden beslöt.

Han har rivit ner skoningslöst,

låtit dina fiender triumfera över dig

och gett dina ovänner makten.

18Ropa högt till Herren,

klaga, dotter Sion,2:18 Ordagrant: Deras hjärtan ropar till Herren, dotter Sions mur; här följer översättningen ett rättelseförslag ur grundtextens fotnot.

låt dina tårar rinna som en flod,

dag och natt.

Unna dig ingen ro,

låt inte dina ögon vila.

19Gå upp och ropa i natten,

i början av nattväkterna,

utgjut ditt hjärta som vatten

inför Herren!

Lyft dina händer upp mot honom

för dina barns liv,

för de tynar bort av hunger

i varje gathörn.

20”Se, Herre, tänk på

vem du behandlar så här!

Ska kvinnor äta sina barn,

som de fött till livet?

Ska präster och profeter

dödas i Herrens helgedom?

21Unga och gamla ligger på marken,

på gatorna,

mina unga män och kvinnor

har fallit för svärdet.

Du har dödat dem på din vredes dag,

du har slaktat dem skoningslöst.

22Som till en högtidsfest

inbjöd du förskräckelser från alla håll.

Herrens vredes dag

kunde ingen fly eller överleva.

Dem som jag burit och uppfostrat

har fienden dödat.”