Korean Living Bible

시편 22

고통의 부르짖음과 찬양의 노래

(다윗의 시. 성가대 지휘자를 따라 ‘아침의 사슴’ 이란 곡조에 맞춰 부른 노래)

1나의 하나님,
나의 하나님,
어찌하여 나를 버리셨습니까?
어째서 나를 돕지 않으시고
내가 신음하는 소리에
귀를 기울이지 않으십니까?
나의 하나님이시여,
내가 밤낮 울부짖어도
주께서는 아무 대답도 없으십니다.
거룩하신 주여,
주는 이스라엘의
찬양을 받으시는 분이십니다.
우리 조상들이
주를 신뢰하고 의지했을 때
주께서는 그들을 구해 주셨습니다.
그들은 주께 부르짖어
구원을 얻었으며
주를 신뢰하고
실망하지 않았습니다.

그러나 이제 나는 사람이 아닌
벌레에 불과하며
내 백성에게까지 멸시를 당하고
모든 사람들의
조롱거리가 되었습니다.
나를 보는 자마다
비웃고 모욕하며 머리를 흔들고,
“너는 여호와를
신뢰하던 자가 아니냐?
그런데 어째서 그가
너를 구해 주지 않느냐?
만일 여호와가 너를
좋아하신다면
어째서 너를
돕지 않느냐?” 고 말합니다.

주는 나를 모태에서 나오게 하시고
내가 어머니 품속에 있을 때에도
내가 주를 의지하게 하였습니다.
10 내가 태어날 때부터 주께 맡겨져
주가 나의 하나님이 되셨습니다.
11 이제 나를 멀리하지 마소서.
환난이 가까운데
나를 도울 자가 없습니다.

12 바산의 무서운 황소처럼
강한 대적들이 나를 에워싸고
13 먹이를 찾아다니며
으르렁거리는 사자처럼
입을 크게 벌려
나에게 달려들고 있습니다.
14 이제 나는 물같이 쏟아졌고
나의 모든 뼈는 어그러졌으며
내 마음은 양초같이 되어
내 속에서 녹아 버렸습니다.
15 내 힘이 말라 질그릇 조각 같고
내 혀가 입천장에 달라붙었으니
주께서 나를 죽음의 먼지 속에
버려 두셨기 때문입니다.
16 악당들이 개떼처럼 나를 둘러싸고
사자처럼 내 손발을
[a]물어뜯었습니다.
17 내가 나의 모든 뼈를
셀 수 있을 정도가 되었으므로
저 악한 자들이 흐뭇한 눈초리로
나를 바라봅니다.
18 그들이 내 겉옷을 서로 나누고
속옷은 제비를 뽑습니다.

19 여호와여, 나를 멀리하지 마소서.
나의 힘이 되시는 하나님이시여,
속히 와서 나를 도우소서.
20 나를 칼날에서 건져 주시고
[b]하나밖에 없는 이 소중한 생명을
개와 같은 저 원수들의 세력에서
구해 주소서.
21 나를 사자들의 입에서 건지시고
들소들의 뿔에서 구하소서.
22 내가 내 형제들에게
주의 이름을 선포하고
군중 앞에 서서
주를 찬양하겠습니다.
23 여호와를 두려워하는 자들아,
너희는 그를 찬양하라.
야곱의 모든 후손들아,
그에게 영광을 돌려라.
너희 이스라엘 백성들아,
그를 경배하여라.
24 그는 어려움을 당한 자들의
고통을 외면하거나
그들을 멸시하지 않으시고
그들이 부르짖을 때
귀를 기울이셨다.

25 내가 많은 군중 앞에 서서
주를 찬양하고
주를 경배하는 자들 앞에서
내 서약을 지키겠습니다.
26 [c]가난한 자는
먹고 만족할 것이요
여호와를 찾는 자는
그를 찬양할 것이니
저들의 마음이 영원히 살리라.
27 온 세상이 여호와를 기억하고
그에게 돌아올 것이며
모든 민족들이 그를 경배하리라.
28 여호와는 왕이시므로
모든 나라를 다스리신다.
29 세상의 모든 교만한 자들이
그에게 무릎을 꿇을 것이며
자기 생명을 살리지 못하고
흙으로 돌아가는 모든 인류가
그에게 경배하리라.
30 우리 후손들도 여호와를 섬기고
그에 대한 말씀을 듣게 될 것이다.
31 그들도 아직 태어나지 않은
세대에게 여호와께서 행하신
의로운 일을 선포하리라.

Notas al pie

  1. 22:16 또는 ‘찔렀나이다’
  2. 22:20 또는 ‘내 유일한 것을’
  3. 22:26 또는 ‘겸손한 자는’

Swedish Contemporary Bible

Psalms 22

Psalm 22

En lidandepsalm som börjar i djupaste förtvivlan men övergår i glädje och jubel.[a]

1För körledaren, efter ”Morgonrodnadens hind”[b]. En psalm av David.

2Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?

Min räddning förblir långt borta,

hur förtvivlat jag än ropar.

3Min Gud, jag ropar på dagen, men du svarar inte,

på natten, men jag får ingen ro,

4och ändå är du den Helige,

till vars tron Israels lovsång stiger.

5Våra fäder satte sin tillit till dig,

de förtröstade på dig,

och du befriade dem.

6De ropade till dig och blev räddade.

De förtröstade på dig och blev aldrig besvikna.

7Men jag är en mask och inte en människa,

hånad av människor

och föraktad av folket.

8Alla som ser mig hånar mig,

de hånskrattar åt mig

och skakar på huvudet.

9”Han förlitar ju sig på Herren,

låt nu Herren gripa in och befria honom,

eftersom han älskar honom!”

10Herre, du hjälpte mig ut ur min mors liv,

du lät mig vila tryggt vid min mors bröst.

11Alltsedan min födelse är jag överlämnad åt dig,

sedan jag föddes har du varit min Gud.

12Var inte långt borta från mig

när jag är i nöd

och ingen finns som hjälper.

13Tjurar i mängd omger mig,

Bashans tjurar omringar mig.

14De kommer mot mig med öppna gap

som rovlystna, rytande lejon.

15Jag hälls ut som vatten,

och alla mina ben är ur led.

Mitt hjärta är som vax,

det smälter i mitt inre.

16Min styrka har torkat ihop som en lerskärva.

Min tunga klibbar fast i gommen,

och du lägger mig i dödens stoft.

17Hundar omger mig,

en hop onda män omringar mig.

De har genomborrat[c] mina händer och fötter,

18och jag kan räkna varje ben i min kropp.

De ser och stirrar på mig.

19De delar mina kläder mellan sig,

och kastar lott om min klädnad.

20Herre, var inte så långt borta,

du, min styrka, skynda dig och hjälp mig!

21Rädda mig från svärdet,

mitt dyrbara liv från hundarnas våld!

22Rädda mig från lejonens gap

och från vildoxarnas horn.

Du svarar mig.[d]

23Jag ska göra ditt namn känt för mina bröder.

Jag ska prisa dig mitt i församlingen.

24Ni som fruktar Herren, prisa honom,

ära honom, ni ättlingar till Jakob!

Bäva för honom, Israels ätt!

25Han har inte föraktat eller försmått den lidandes elände,

han har inte dolt sitt ansikte för honom,

utan hört hans rop om hjälp.

26Från dig kommer min lovsång

i den stora församlingen,

jag ska uppfylla mina löften

inför dem som fruktar dig.

27De ödmjuka ska äta och bli mätta.

De som söker Herren ska prisa honom.

Må ni få livsmod för evigt!

28Hela jorden ska minnas det och återvända till Herren,

alla folk och stammar ska tillbe honom.

29Herren tillhör riket

och han regerar över folken.

30Jordens alla rika ska tillbe honom,

böja knä inför honom,

alla de som sänks ner i stoftet,

de som inte kan hålla sig själva vid liv.[e]

31De efterkommande ska också tjäna honom,

och de ska få höra om Herren.

32De ska komma och förkunna hans rättfärdighet

för folk som ännu inte är födda,

för detta har han gjort.

Notas al pie

  1. 22:0 Psalmen har traditionellt setts som messiansk och innehåller många förutsägelser om Jesus lidande, Mark 15:34.
  2. 22:1 Kan ha varit en känd sång på psalmistens tid, men termen kan också utifrån Septuaginta tolkas som hjälp som kommer vid gryningen, en tanke som förekommer även på andra håll i Psaltaren (se t.ex. 46:6).
  3. 22:17 Det hebreiska ordets betydelse är osäker, och en mer ordagrann översättning skulle vara som ett lejon, och enligt andra handskrifter (både hebreiska och Septuaginta-handskrifter) de grävde. Det har traditionellt tolkats som ett verb som syftar på genomborrandet av Jesus händer och fötter. Versen citeras dock inte i Nya testamentet.
  4. 22:22 Den sista satsens innebörd i grundtexten är osäker. Septuaginta m.fl. har tolkat det som ett uttryck för den arma, bedjande människan: Rädda mig från lejonens gap, arma mig från…
  5. 22:30 Grundtextens innebörd är osäker.