Korean Living Bible

시편 139

인간을 완전히 아시는 하나님

(다윗의 시. 성가대 지휘자를 따라 부른 노래)

1여호와여, 주는
나를 살피셨으니
나에 관한 모든 것을
알고 계십니다.
주께서는 내가
앉고 일어서는 것을 아시며
멀리서도 내 생각을 꿰뚫어 보시고
[a]내가 일하고 쉬는 것을
다 보고 계시며
나의 모든 행동을 잘 알고 계십니다.
여호와여, 주는 내가
말하기도 전에
내가 할 말을 다 아십니다.
주는 나를 사방에서 포위하시며
주의 손으로 나를 붙들고 계십니다.
이와 같은 주의 지식은
너무 깊어서
내가 이해할 수 없습니다.
내가 주를 떠나
어디로 갈 수 있으며
주 앞에서 어디로
피할 수 있겠습니까?
내가 하늘에 올라가도
주는 거기 계시며
내가 [b]하계에 가서 누워도
주는 거기 계십니다.
내가 새벽 날개를 타고 바다 저편
가장 먼 곳에 가서 살지라도
10 주는 거기서도 나를 인도하시고
주의 오른손으로
나를 붙드실 것입니다.
11 내가 만일 “흑암이 나를 덮고
나를 두른 빛이
밤이 되리라” 할지라도
12 주에게는 흑암이
어둡지 않을 것이며
밤도 대낮처럼 밝을 것입니다.
주에게는 흑암과 빛이
마찬가지이기 때문입니다.
13 주는 내 몸의
모든 기관을 만드시고
어머니의 태에서 나를
베 짜듯이 지으셨습니다.
14 내가 이처럼 놀랍고
신기하게 만들어졌으니
주를 찬양합니다.
주의 솜씨가 얼마나 훌륭한지
나는 잘 알고 있습니다.
15 내가 보이지 않는 어머니 태에서
만들어지고 있을 그 때에도
주는 내 형체를 보고 계셨습니다.
16 주는 [c]내가 태어나기도 전에
나를 보셨으며
나를 위해 작정된 날이
하루도 시작되기 전에
그 모든 날이
주의 책에 기록되었습니다.
17 하나님이시여, 주의 생각은
나에게 정말 소중합니다.
어쩌면 주는 그렇게도
많은 생각을 하십니까?
18 내가 만일 그 수를 헤아린다면
해변의 모래알보다
더 많을 것입니다.
내가 깰 때에도 주는
여전히 나와 함께 계십니다.
19 하나님이시여, 주는 악인들을
반드시 죽이실 것입니다.

피에 굶주린 자들아,
나를 떠나가거라!

20 그들이 주를 악평하며
주의 이름을 더럽히고 있습니다.
21 여호와여, 주를 미워하는 자를
내가 어찌 미워하지 않겠습니까?
주를 대적하는 자를
내가 어찌 증오하지 않겠습니까?
22 내가 그들을 미워하는 것은
주의 대적이 바로
나의 대적이기 때문입니다.
23 하나님이시여, 나를 살피시고
내 마음을 아시며
나를 시험하셔서 내 생각을 아소서.
24 나에게 무슨 악한
행위가 있는지 보시고
나를 영원한 길로 인도하소서.

Notas al pie

  1. 139:3 또는 ‘나의 길과 눕는 것을’
  2. 139:8 또는 ‘음부에’
  3. 139:16 또는 ‘내 형질이 이루기 전에’

Swedish Contemporary Bible

Psalms 139

Psalm 139

Guds allvetande och allestädes närvaro

1För körledaren. En psalm av David.

Herre, du rannsakar mig och vet allt om mig.

2Du vet om jag sitter eller står.

Även om du är långt borta från mig

vet du vad jag tänker.

3Du granskar mig vare sig jag går eller ligger.

Du vet om allt som jag företar mig.

4Redan innan jag har ett ord på min tunga

vet du, Herre, vad jag tänker säga.

5Du omsluter mig på alla sidor,

och du håller din hand över mig.

6Att veta detta är förunderligt för mig,

mycket större än vad jag någonsin kan förstå.

7Vart skulle jag kunna gå för din Ande?

Vart skulle jag kunna fly för din närvaro?

8Om jag far upp till himlen är du där,

och om jag bäddar åt mig i dödsriket, är du där.

9Om jag kunde ta morgonrodnadens vingar,

eller gömma mig vid havets yttersta gräns,

10kommer din hand att leda mig,

din starka hand att gripa mig.

11Om jag bad mörkret att gömma mig

och ljuset omkring mig att bli natt,

12så är inte mörkret mörkt för dig,

utan natten lyser som dagen, och mörkret är ljus.

13Du skapade organen inne i min kropp,

du vävde samman mig i min mors livmoder.

14Jag prisar dig för det förunderliga,

att jag är så underbart skapad!

Dina verk är förunderliga, det vet jag väl.

15Mitt skelett var inte dolt för dig

när jag formades i det tysta,

när jag vävdes samman i jordens djup.

16Du såg mig innan jag föddes.

I din bok blev varje bestämd dag i mitt liv inskriven

innan någon av dem började.[a]

17Hur ofattbara är inte dina tankar för mig, Gud!

Hur enormt är inte deras antal!

18Om jag försökte räkna dem

skulle de vara fler än sandkornen.

När jag vaknar,

är jag fortfarande hos dig.

19Gud, om du ändå ville döda de gudlösa,

avlägsna de blodtörstiga från mig!

20De som talar svekfullt om dig,

de som har missbrukat dina städer.[b]

21Herre, skulle jag inte hata dem som hatar dig,

avsky dem som reser sig mot dig?

22Jag hatar dem starkt,

de är mina fiender.

23Granska mig, Gud!

Känn mitt innersta och pröva mig,

känn mina oroliga tankar!

24Se om min väg leder bort från dig,

och led mig på den eviga vägen.

Notas al pie

  1. 139:16 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 139:20 Eller: de som fåfängt höjer sin röst mot dig. Eller: de som svärjer falskt, dina fiender. Grundtextens innebörd är osäker.