1I beseech you therefore, brethren, by the mercies of God, that ye present your bodies a living sacrifice, holy, acceptable unto God, which is your reasonable service. 2And be not conformed to this world: but be ye transformed by the renewing of your mind, that ye may prove what is that good, and acceptable, and perfect, will of God.
3For I say, through the grace given unto me, to every man that is among you, not to think of himself more highly than he ought to think; but to think soberly, according as God hath dealt to every man the measure of faith. 4For as we have many members in one body, and all members have not the same office: 5So we, being many, are one body in Christ, and every one members one of another. 6Having then gifts differing according to the grace that is given to us, whether prophecy, let us prophesy according to the proportion of faith; 7Or ministry, let us wait on our ministering: or he that teacheth, on teaching; 8Or he that exhorteth, on exhortation: he that giveth, let him do it with simplicity; he that ruleth, with diligence; he that sheweth mercy, with cheerfulness.
9Let love be without dissimulation. Abhor that which is evil; cleave to that which is good. 10Be kindly affectioned one to another with brotherly love; in honour preferring one another; 11Not slothful in business; fervent in spirit; serving the Lord; 12Rejoicing in hope; patient in tribulation; continuing instant in prayer; 13Distributing to the necessity of saints; given to hospitality. 14Bless them which persecute you: bless, and curse not. 15Rejoice with them that do rejoice, and weep with them that weep. 16Be of the same mind one toward another. Mind not high things, but condescend to men of low estate. Be not wise in your own conceits. 17Recompense to no man evil for evil. Provide things honest in the sight of all men. 18If it be possible, as much as lieth in you, live peaceably with all men. 19Dearly beloved, avenge not yourselves, but rather give place unto wrath: for it is written, Vengeance is mine; I will repay, saith the Lord. 20Therefore if thine enemy hunger, feed him; if he thirst, give him drink: for in so doing thou shalt heap coals of fire on his head. 21Be not overcome of evil, but overcome evil with good.
Att leva för att tjäna Gud
1Därför uppmanar jag er nu, syskon, vid Guds barmhärtighet, att ge era kroppar som ett levande och heligt offer till Gud, till hans behag. Det ska vara er andliga gudstjänst. 2Anpassa er inte efter denna världen, utan ändra ert sätt att tänka, så att ert sinne förnyas. Då ska ni förstå vad Gud vill: vad som är rätt, vad som gläder honom och vad som är fullkomligt.
Ödmjuk tjänst i Kristus kropp
3Men med stöd av det som Gud i sin nåd har gett mig vill jag varna er var och en för att ha för höga tankar om er själva. Tillämpa självkritik, i enlighet med hur mycket tro ni har, och tron har ni fått från Gud. 4Det finns många delar i den kropp vi har, och varje del har sin speciella funktion. 5På samma sätt utgör vi i Kristus en enda kropp, även om vi är många. Och de olika delarna är till för varandra.
6Vi har olika gåvor utifrån den nåd vi fått. Någon kan profetera och ska göra det i förhållande till sin tro. 7Den som kan tjäna ska göra det. Den som kan undervisa, ska undervisa. 8Den som kan uppmuntra andra, ska göra det. Den som har förmågan att ge till den som behöver, ska göra det med ett generöst hjärta. Den som har förmågan att leda andra, ska ta sin ledaruppgift på allvar. Och den som visar barmhärtighet, ska göra det med glädje.
Aktiv kärlek
9Visa varandra uppriktig kärlek. Avsky det onda, och håll fast vid det som är gott. 10Älska varandra så som syskon bör göra. Gör allt för att visa hur mycket ni uppskattar och respekterar varandra. 11Var inte slöa utan brinnande i anden när det gäller att tjäna Herren.
12Var glada i hoppet, uthålliga när ni får lida, och be ständigt. 13Hjälp de heliga med allt de behöver, och visa gästfrihet.
14Välsigna dem som förföljer er, välsigna, förbanna dem inte. 15Gläd er tillsammans med dem som är glada, och gråt med dem som gråter. 16Behandla alla lika. Anse er inte för fina för att umgås med dem som är ringa. Och tro inte att ni vet allt.
17Hämnas inte på den som gör er något ont. Försök istället att göra gott mot alla människor. 18Gör allt ni kan för att leva i frid med alla. 19Det är inte ni som ska utdöma straff, mina kära. Lämna plats åt Guds vrede, för det står skrivet: ”Hämnden är min, och jag ska straffa, säger Herren.”12:19 Se 5 Mos 32:35. 20Nej,
”om din fiende är hungrig, ge honom något att äta.
Om han är törstig, ge honom något att dricka.
Då samlar du glödande kol på hans huvud.”12:20 Se Ords 25:21-22.
21Låt inte det onda segra över dig, utan besegra det onda med det goda.
