King James Version

Psalm 72

1Give the king thy judgments, O God, and thy righteousness unto the king's son.

He shall judge thy people with righteousness, and thy poor with judgment.

The mountains shall bring peace to the people, and the little hills, by righteousness.

He shall judge the poor of the people, he shall save the children of the needy, and shall break in pieces the oppressor.

They shall fear thee as long as the sun and moon endure, throughout all generations.

He shall come down like rain upon the mown grass: as showers that water the earth.

In his days shall the righteous flourish; and abundance of peace so long as the moon endureth.

He shall have dominion also from sea to sea, and from the river unto the ends of the earth.

They that dwell in the wilderness shall bow before him; and his enemies shall lick the dust.

10 The kings of Tarshish and of the isles shall bring presents: the kings of Sheba and Seba shall offer gifts.

11 Yea, all kings shall fall down before him: all nations shall serve him.

12 For he shall deliver the needy when he crieth; the poor also, and him that hath no helper.

13 He shall spare the poor and needy, and shall save the souls of the needy.

14 He shall redeem their soul from deceit and violence: and precious shall their blood be in his sight.

15 And he shall live, and to him shall be given of the gold of Sheba: prayer also shall be made for him continually; and daily shall he be praised.

16 There shall be an handful of corn in the earth upon the top of the mountains; the fruit thereof shall shake like Lebanon: and they of the city shall flourish like grass of the earth.

17 His name shall endure for ever: his name shall be continued as long as the sun: and men shall be blessed in him: all nations shall call him blessed.

18 Blessed be the Lord God, the God of Israel, who only doeth wondrous things.

19 And blessed be his glorious name for ever: and let the whole earth be filled with his glory; Amen, and Amen.

20 The prayers of David the son of Jesse are ended.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 72

Psalm 72

Den rättfärdige kungen

1Av Salomo.

Gud, ge kungen din rättvisa,

åt kungasonen din rättfärdighet!

2Han ska döma ditt folk rättfärdigt,

dina betryckta med rättvisa.

3Bergen ska lyfta fram frid åt folket

och höjderna rättfärdighet.

4Han ska försvara de betryckta,

rädda de fattigas barn

och krossa deras förtryckare.

5De ska frukta dig[a] så länge solen och månen består,

från generation till generation.

6Han ska bli som ett regn över nyslagna fält,

som en regnskur som vattnar jorden.

7Den rättfärdige ska blomstra under hans tid

och stor fred råda tills månen inte längre finns.

8Hans välde ska sträcka sig från hav till hav,

från floden[b] till jordens ändar.

9De som bor i öknen ska böja sig för honom,

och hans fiender ska slicka stoft.

10Kungar från Tarshish och avlägsna kuster ska betala skatt,

och kungar från Saba och Seba ska komma med sina gåvor.

11Alla kungar ska buga sig för honom

och alla folk tjäna honom.

12Han räddar den fattige som ropar

och den betryckte som inte har någon som hjälper.

13Han känner medlidande med den svage och behövande

och räddar de fattigas liv.

14Han befriar dem från våld och förtryck,

för deras blod är dyrbart i hans ögon.

15Må han leva länge och få guld från Saba.

Må man alltid be för honom

och välsigna honom dagen lång.

16Låt det bli rika skördar i landet,

så att de vajar på bergstopparna.

Låt dess frukter frodas som Libanons skogar

och åkerns kärvar stå täta som markens gräs.[c]

17Låt kungens namn bestå för evigt,

leva vidare så länge solen finns till.

Alla folk ska bli välsignade genom honom,

alla folk kommer att kalla honom välsignad.

18Välsignad vare Herren Gud, Israels Gud,

han som själv gör allt detta underbara!

19Välsignat vare hans stora namn i evighet!

Hela jorden ska fyllas av hans härlighet!

Amen, amen!

20Här slutar bönerna av David, Jishajs son.

Notas al pie

  1. 72:5 Enligt bl.a. Septuaginta och Vulgata: Han (kungen) ska bestå/må han bestå så länge…
  2. 72:8 Det är floden Eufrat som avses.
  3. 72:16 Innebörden i versens sista del är okänd i grundtexten.