King James Version

Psalm 17

1Hear the right, O Lord, attend unto my cry, give ear unto my prayer, that goeth not out of feigned lips.

Let my sentence come forth from thy presence; let thine eyes behold the things that are equal.

Thou hast proved mine heart; thou hast visited me in the night; thou hast tried me, and shalt find nothing; I am purposed that my mouth shall not transgress.

Concerning the works of men, by the word of thy lips I have kept me from the paths of the destroyer.

Hold up my goings in thy paths, that my footsteps slip not.

I have called upon thee, for thou wilt hear me, O God: incline thine ear unto me, and hear my speech.

Shew thy marvellous lovingkindness, O thou that savest by thy right hand them which put their trust in thee from those that rise up against them.

Keep me as the apple of the eye, hide me under the shadow of thy wings,

From the wicked that oppress me, from my deadly enemies, who compass me about.

10 They are inclosed in their own fat: with their mouth they speak proudly.

11 They have now compassed us in our steps: they have set their eyes bowing down to the earth;

12 Like as a lion that is greedy of his prey, and as it were a young lion lurking in secret places.

13 Arise, O Lord, disappoint him, cast him down: deliver my soul from the wicked, which is thy sword:

14 From men which are thy hand, O Lord, from men of the world, which have their portion in this life, and whose belly thou fillest with thy hid treasure: they are full of children, and leave the rest of their substance to their babes.

15 As for me, I will behold thy face in righteousness: I shall be satisfied, when I awake, with thy likeness.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 17

Psalm 17

En oskyldig mans bön

1En bön av David.

Hör, Herre, min rättfärdiga sak!

Hör min bön, lyssna! Min bön kommer inte från oärliga läppar.

2Jag väntar på min rätt från dig,

för du ser vad som är rätt.

3Du prövar mitt innersta,

du utforskar mig om natten,

du granskar mig men finner inget.

Jag vill inte tillåta någon överträdelse komma ur min mun,

4som människor gör.

Jag har hållit de ord som du talat,

jag har hållit mig borta från män som brukar våld.[a]

5Jag har hållit mina steg på dina vägar,

mina fötter har inte stapplat.

6Jag ropar till dig, för du svarar mig, Gud.

Lyssna på mig, hör vad jag säger.

7Visa din underbara nåd,

du som med din starka hand

räddar dem som tar sin tillflykt till dig

undan sina motståndare.

8Bevara mig som din ögonsten,

göm mig under dina vingars skugga,

9för de gudlösa som anfaller mig,

mina dödsfiender som omger mig.

10De har förhärdat sina hjärtan,

de tar stora ord i sin mun.

11De omringar oss överallt där vi går,

med sin blick följer de mig för att slå mig till marken.[b]

12Han är som ett lejon,

ivrigt att slita sönder sitt byte,

som unga lejon

som ligger på lur.

13Stå upp, Herre, gå emot honom!

Slå ner honom!

Rädda mig från de onda med ditt svärd!

14Herre, rädda mig med din hand från sådana,

från världens människor,

som har fått sin del här i livet,

vilkas buk du fyller med din rikedom,

vilkas söner är många och kan samla rikedom åt sina barn.[c]

15I rättfärdighet ska jag se ditt ansikte,

det ska ge mig tröst och tillfredsställelse att få se din likhet när jag vaknar.

Notas al pie

  1. 17:4 Grundtextens innebörd är osäker. Det är också osäkert om första delen av versen hör ihop med sista delen i föregående vers eller inte.
  2. 17:11 Grundtextens innebörd är svårtolkad, och det är osäkert huruvida personpronomenet ska vara jag eller vi.
  3. 17:14 Grundtextens innebörd är osäker.