King James Version

Psalm 109

1Hold not thy peace, O God of my praise;

For the mouth of the wicked and the mouth of the deceitful are opened against me: they have spoken against me with a lying tongue.

They compassed me about also with words of hatred; and fought against me without a cause.

For my love they are my adversaries: but I give myself unto prayer.

And they have rewarded me evil for good, and hatred for my love.

Set thou a wicked man over him: and let Satan stand at his right hand.

When he shall be judged, let him be condemned: and let his prayer become sin.

Let his days be few; and let another take his office.

Let his children be fatherless, and his wife a widow.

10 Let his children be continually vagabonds, and beg: let them seek their bread also out of their desolate places.

11 Let the extortioner catch all that he hath; and let the strangers spoil his labour.

12 Let there be none to extend mercy unto him: neither let there be any to favour his fatherless children.

13 Let his posterity be cut off; and in the generation following let their name be blotted out.

14 Let the iniquity of his fathers be remembered with the Lord; and let not the sin of his mother be blotted out.

15 Let them be before the Lord continually, that he may cut off the memory of them from the earth.

16 Because that he remembered not to shew mercy, but persecuted the poor and needy man, that he might even slay the broken in heart.

17 As he loved cursing, so let it come unto him: as he delighted not in blessing, so let it be far from him.

18 As he clothed himself with cursing like as with his garment, so let it come into his bowels like water, and like oil into his bones.

19 Let it be unto him as the garment which covereth him, and for a girdle wherewith he is girded continually.

20 Let this be the reward of mine adversaries from the Lord, and of them that speak evil against my soul.

21 But do thou for me, O God the Lord, for thy name's sake: because thy mercy is good, deliver thou me.

22 For I am poor and needy, and my heart is wounded within me.

23 I am gone like the shadow when it declineth: I am tossed up and down as the locust.

24 My knees are weak through fasting; and my flesh faileth of fatness.

25 I became also a reproach unto them: when they looked upon me they shaked their heads.

26 Help me, O Lord my God: O save me according to thy mercy:

27 That they may know that this is thy hand; that thou, Lord, hast done it.

28 Let them curse, but bless thou: when they arise, let them be ashamed; but let thy servant rejoice.

29 Let mine adversaries be clothed with shame, and let them cover themselves with their own confusion, as with a mantle.

30 I will greatly praise the Lord with my mouth; yea, I will praise him among the multitude.

31 For he shall stand at the right hand of the poor, to save him from those that condemn his soul.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 109

Psalm 109

Gud, var inte tyst

1För körledaren. En psalm av David.

Min lovsångs Gud, var inte tyst!

2Gudlösa och falska människor har gått till attack mot mig.

De ljuger och talar illa om mig.

3De omger mig med hatfulla ord

och attackerar mig utan orsak.

4De bemöter min kärlek med anklagelser,

men jag ber.

5De betalar tillbaka gott med ont

och min kärlek med hat.

6Utse en gudlös anklagare[a] mot honom

och ställ honom på hans högra sida.

7Och när han ställs inför rätta, låt honom då finnas skyldig.

Till och med hans bön ska räknas som synd.

8Låt hans liv bli kort,

och låt en annan ta hans tjänst.

9Låt hans barn bli faderlösa

och hans hustru änka.

10Låt hans barn irra omkring som hemlösa tiggare,

fördrivna från sina hem i ruiner.

11Låt fordringsägarna överta all hans egendom

och främlingarna allt han har förtjänat.

12Ingen ska visa nåd mot honom,

och ingen förbarma sig mot hans faderlösa barn.

13Låt hans efterkommande utrotas

och deras namn utplånas av nästa generation.

14Herren ska komma ihåg hans fäders ondska

och inte utplåna hans mors synd.

15Låt dem alltid vara inför Herren

och utplåna deras minne från jorden,

16eftersom han inte ville visa nåd

utan förföljde de betryckta och fattiga och bedrövade

för att döda dem.

17Han älskade att förbanna,

och förbannelsen träffade honom själv.

Han ville inte välsigna,

och så förblir välsignelsen långt borta från honom.

18Han tog på sig förbannelse som en klädedräkt,

den gick in i hans inre som vatten

och som olja in i hans skelett.

19Låt den nu vara för honom som en klädnad han sveper om sig

och som ett bälte han för alltid spänner om sig.

20Låt detta vara mina anklagares lön från Herren,

deras, som talar ont mot mig.

21Men Herre, min Herre, hjälp mig för ditt namns skull,

och befria mig i din kärlek och godhet.

22Jag är fattig och hjälplös

och sårad i mitt innersta.

23Jag försvinner som en skugga om kvällen

jag skakas av som en gräshoppa.

24Mina knän är svaga av fasta,

och jag är bara skinn och ben.

25Jag har blivit till åtlöje för dem,

och när de ser mig skakar de på huvudet.

26Hjälp mig, Herre, min Gud!

Rädda mig i din nåd.

27Låt dem inse att det är du som handlar,

att du, Herre, har gjort detta.

28De kan förbanna, men du välsignar.

När de anfaller ska de komma på skam,

men din tjänare gläder sig.

29Låt mina anklagare kläs i vanära

och svepas i skam som i en klädnad.

30Jag vill storligen prisa Herren,

jag vill lovprisa honom i den stora skaran.

31Han står på den fattiges sida

för att rädda honom från dem som dömer honom.

Notas al pie

  1. 109:6 På hebreiska satan, här använt i betydelsen anklagare. Ordet används i både Gamla och Nya testamentet (grekiskans motsvarighet diabolos) ibland som egennamn och ibland i betydelsen anklagare.