1Woe to them that devise iniquity, and work evil upon their beds! when the morning is light, they practise it, because it is in the power of their hand. 2And they covet fields, and take them by violence; and houses, and take them away: so they oppress a man and his house, even a man and his heritage.2.2 oppress: or, defraud 3Therefore thus saith the LORD; Behold, against this family do I devise an evil, from which ye shall not remove your necks; neither shall ye go haughtily: for this time is evil.
4¶ In that day shall one take up a parable against you, and lament with a doleful lamentation, and say, We be utterly spoiled: he hath changed the portion of my people: how hath he removed it from me! turning away he hath divided our fields.2.4 a doleful…: Heb. a lamentation of lamentations2.4 turning…: or, instead of restoring 5Therefore thou shalt have none that shall cast a cord by lot in the congregation of the LORD.
6Prophesy ye not, say they to them that prophesy: they shall not prophesy to them, that they shall not take shame.2.6 Prophesy ye…: or, Prophesy not as they prophesy: Heb. Drop, etc
7¶ O thou that art named the house of Jacob, is the spirit of the LORD straitened? are these his doings? do not my words do good to him that walketh uprightly?2.7 straitened: or, shortened?2.7 uprightly: Heb. upright? 8Even of late my people is risen up as an enemy: ye pull off the robe with the garment from them that pass by securely as men averse from war.2.8 of late: Heb. yesterday2.8 with the: Heb. over against a 9The women of my people have ye cast out from their pleasant houses; from their children have ye taken away my glory for ever.2.9 women: or, wives 10Arise ye, and depart; for this is not your rest: because it is polluted, it shall destroy you, even with a sore destruction. 11If a man walking in the spirit and falsehood do lie, saying, I will prophesy unto thee of wine and of strong drink; he shall even be the prophet of this people.2.11 walking…: or, walk with the wind, and lie falsely
12¶ I will surely assemble, O Jacob, all of thee; I will surely gather the remnant of Israel; I will put them together as the sheep of Bozrah, as the flock in the midst of their fold: they shall make great noise by reason of the multitude of men. 13The breaker is come up before them: they have broken up, and have passed through the gate, and are gone out by it: and their king shall pass before them, and the LORD on the head of them.
Domsord över de hänsynslösa och falska
1Ve dem som tänker ut orätt
och gör upp onda planer när de ligger i sin bädd!
När morgonen gryr
genomför de det,
för det står i deras makt att göra det.
2De får begär till åkermark
och tar för sig,
till hus, och lägger beslag på dem.
De tar över både ägaren och hans hus,
mannen och hans egendom.
3Så säger därför Herren:
”Jag tänker ut ont mot detta släkte.
Ni ska inte kunna rädda er ur det2:3 Mer ordagrant: …dra er hals ur det.
och inte mer gå där så stolta,
för det är en ond tid.
4Den dagen ska man stämma upp en nidvisa över er
och sjunga en klagosång:
’Det är slut med oss, vi är ruinerade.
Mitt folks arvedel skiftas ut
och tas ifrån mig!
Våra åkermarker delas ut till avfällingar.’ ”
5Därför ska du inte i Herrens församling ha någon
som drar upp gränserna för någon jordlott.
Falska profeter
6”Förkunna inte”, förkunnar de.
”Om sådant får man inte förkunna.
Vi ska inte drabbas av någon vanära.”
7Skulle man säga, o Jakobs ätt:
”Är Herrens Ande otålig?
Är det här hans gärningar?”
”Är inte mina2:7 Enligt Septuaginta hans. ord för den människas bästa
som lever rättrådigt?
8På sistone har mitt folk
rest sig upp som en fiende.
Ni sliter manteln av dem
som tryggt går förbi,
likt män som återvänder från kriget.
9Ni driver bort mitt folks kvinnor
från deras hem som varit deras glädje,
och från deras barn berövar ni
min prakt för evigt.
10Res er, ge er iväg härifrån!
Det här är ingen viloplats,
för den är orenad,
oåterkalleligt fördärvad.
11Om någon skulle komma
med lögnaktigt prat i vädret och säga:
’Vin och öl förkunnar jag för dig!’
skulle han vara en profet för detta folk!
Herren samlar sitt folk
12Jag ska samla dig, hela Jakob,
föra samman det som återstår av Israel.
Jag ska föra dem tillsammans igen,
som får i sin fålla,
som en hjord på bete,
en sorlande skara människor.
13Han som banar väg
går före dem,
de bryter sig igenom
och drar ut genom porten.
Deras kung går före dem,
Herren går i spetsen för dem.”
