1Nevertheless the dimness shall not be such as was in her vexation, when at the first he lightly afflicted the land of Zebulun and the land of Naphtali, and afterward did more grievously afflict her by the way of the sea, beyond Jordan, in Galilee of the nations.9.1 of the nations: or, populous 2The people that walked in darkness have seen a great light: they that dwell in the land of the shadow of death, upon them hath the light shined. 3Thou hast multiplied the nation, and not increased the joy: they joy before thee according to the joy in harvest, and as men rejoice when they divide the spoil.9.3 not: or, to him 4For thou hast broken the yoke of his burden, and the staff of his shoulder, the rod of his oppressor, as in the day of Midian.9.4 For…: or, When thou brakest 5For every battle of the warrior is with confused noise, and garments rolled in blood; but this shall be with burning and fuel of fire.9.5 For…: or, When the whole battle of the warrior was, etc9.5 but…: or, and it was, etc9.5 fuel: Heb. meat 6For unto us a child is born, unto us a son is given: and the government shall be upon his shoulder: and his name shall be called Wonderful, Counsellor, The mighty God, The everlasting Father, The Prince of Peace. 7Of the increase of his government and peace there shall be no end, upon the throne of David, and upon his kingdom, to order it, and to establish it with judgment and with justice from henceforth even for ever. The zeal of the LORD of hosts will perform this.
8¶ The Lord sent a word into Jacob, and it hath lighted upon Israel. 9And all the people shall know, even Ephraim and the inhabitant of Samaria, that say in the pride and stoutness of heart, 10The bricks are fallen down, but we will build with hewn stones: the sycomores are cut down, but we will change them into cedars. 11Therefore the LORD shall set up the adversaries of Rezin against him, and join his enemies together;9.11 join: Heb. mingle 12The Syrians before, and the Philistines behind; and they shall devour Israel with open mouth. For all this his anger is not turned away, but his hand is stretched out still.9.12 open: Heb. whole
13¶ For the people turneth not unto him that smiteth them, neither do they seek the LORD of hosts. 14Therefore the LORD will cut off from Israel head and tail, branch and rush, in one day. 15The ancient and honourable, he is the head; and the prophet that teacheth lies, he is the tail. 16For the leaders of this people cause them to err; and they that are led of them are destroyed.9.16 the leaders: or, they that call them blessed9.16 led of: or, called blessed of9.16 destroyed: Heb. swallowed up 17Therefore the Lord shall have no joy in their young men, neither shall have mercy on their fatherless and widows: for every one is an hypocrite and an evildoer, and every mouth speaketh folly. For all this his anger is not turned away, but his hand is stretched out still.9.17 folly: or, villany
18¶ For wickedness burneth as the fire: it shall devour the briers and thorns, and shall kindle in the thickets of the forest, and they shall mount up like the lifting up of smoke. 19Through the wrath of the LORD of hosts is the land darkened, and the people shall be as the fuel of the fire: no man shall spare his brother.9.19 fuel: Heb. meat 20And he shall snatch on the right hand, and be hungry; and he shall eat on the left hand, and they shall not be satisfied: they shall eat every man the flesh of his own arm:9.20 snatch: Heb cut 21Manasseh, Ephraim; and Ephraim, Manasseh: and they together shall be against Judah. For all this his anger is not turned away, but his hand is stretched out still.
Profetia om Messias
1Men nattmörkret ska vika där det nu är ångest. I det förflutna lät han Sebulons och Naftalis land förödmjukas, men i framtiden ska han låta sjövägen bli upprättad, landet bortom Jordan, de främmande folkens Galileen.
2Det folk som vandrar i mörkret
ser ett stort ljus.
Över dem som bor i skuggans land
strålar ett ljus fram.
3Du gör folket talrikt
och ger dem en stor glädje.
De gläder sig inför dig
som man gläder sig under skördetiden
och som man jublar
när man delar upp bytet.
4Oket som var deras börda,
bjälken på deras axlar
och förtryckarens piska
bryter du sönder,
så som du gjorde på Midjans tid.
5Stövlar som trampats av soldater i strid,
mantlar som sölats ner i blod,
allt sådant ska brännas upp, förtäras av eld.
6Därför ett barn har fötts åt oss,
en son är oss given.
Väldet har lagts på hans axlar,
och han ska kallas
”Underbar Rådgivare”,
”Mäktig Gud”,
”Evig Fader”,
”Fridsfurste”.
7Väldet ska bli stort
och friden utan slut
över Davids tron och hans kungadöme.
Det ska befästas och stödjas
med rätt och rättfärdighet
nu och för evigt.
Härskarornas Herres lidelse ska göra det.
Herrens vrede mot Israel
8Herren sände ett budskap mot Jakob,
och det föll ner över Israel.
9Hela folket fick reda på det,
Efraim och Samarias invånare.
Men de sade i stolthet och övermod:
10”Tegelmurar har fallit,
men vi ska bygga upp nya med huggen sten.
Mullbärsfikonträd har huggits ner,
men vi ska ersätta dem med cedrar.”
11Herren har rest Resins fiender mot dem
och hetsat upp deras fiender,
12araméerna i öster och filistéerna i väster,
och med vidöppna gap ska de sluka Israel.
Ändå har Herrens vrede inte lagt sig,
utan hans hand är fortfarande lyft.
13Men folket har inte vänt om
till honom som slagit dem,
de har inte sökt härskarornas Herre.
14Därför hugger Herren av från Israel
huvud och svans,
palmtopp och strå,
på en och samma dag.
15De äldste och förnämsta är huvudet,
och de falska profeterna är svansen.
16De som har lett detta folk har fört det vilse,
de som blivit ledda har hamnat fel.
17Därför kan Herren inte glädja sig över deras unga män
och inte visa barmhärtighet mot faderlösa och änkor,
för de är alla gudlösa och onda,
och ur varje mun kommer skamligt tal.
Men inte ens nu har Herrens vrede lagt sig,
utan fortfarande är hans hand lyft.
18För ondskan brinner som en eld
och förtär törnen och tistlar.
Den sätter snårskogen i brand,
och röken stiger mot skyn som en pelare.
19Av härskarornas Herres vrede brinner landet,
och dess invånare är som bränsle på elden.
Ingen skonar sin nästa.
20Man sliter åt sig till höger
men hungrar fortfarande,
man hugger för sig till vänster
men får inte nog.
Alla hugger in på varandra:
21Manasse äter Efraim
och Efraim Manasse,
och båda tillsammans på Juda.
Men inte ens nu har hans vrede lagt sig,
hans hand är fortfarande lyft.
