Isaiah 44 – KJV & NUB

King James Version

Isaiah 44:1-28

1Yet now hear, O Jacob my servant; and Israel, whom I have chosen: 2Thus saith the LORD that made thee, and formed thee from the womb, which will help thee; Fear not, O Jacob, my servant; and thou, Jesurun, whom I have chosen. 3For I will pour water upon him that is thirsty, and floods upon the dry ground: I will pour my spirit upon thy seed, and my blessing upon thine offspring: 4And they shall spring up as among the grass, as willows by the water courses. 5One shall say, I am the LORD’s; and another shall call himself by the name of Jacob; and another shall subscribe with his hand unto the LORD, and surname himself by the name of Israel. 6Thus saith the LORD the King of Israel, and his redeemer the LORD of hosts; I am the first, and I am the last; and beside me there is no God. 7And who, as I, shall call, and shall declare it, and set it in order for me, since I appointed the ancient people? and the things that are coming, and shall come, let them shew unto them. 8Fear ye not, neither be afraid: have not I told thee from that time, and have declared it? ye are even my witnesses. Is there a God beside me? yea, there is no God; I know not any.44.8 God; I: Heb. rock, etc

9¶ They that make a graven image are all of them vanity; and their delectable things shall not profit; and they are their own witnesses; they see not, nor know; that they may be ashamed.44.9 delectable: Heb. desirable 10Who hath formed a god, or molten a graven image that is profitable for nothing? 11Behold, all his fellows shall be ashamed: and the workmen, they are of men: let them all be gathered together, let them stand up; yet they shall fear, and they shall be ashamed together. 12The smith with the tongs both worketh in the coals, and fashioneth it with hammers, and worketh it with the strength of his arms: yea, he is hungry, and his strength faileth: he drinketh no water, and is faint.44.12 with the tongs: or, with an axe 13The carpenter stretcheth out his rule; he marketh it out with a line; he fitteth it with planes, and he marketh it out with the compass, and maketh it after the figure of a man, according to the beauty of a man; that it may remain in the house. 14He heweth him down cedars, and taketh the cypress and the oak, which he strengtheneth for himself among the trees of the forest: he planteth an ash, and the rain doth nourish it.44.14 strengtheneth: or, taketh courage 15Then shall it be for a man to burn: for he will take thereof, and warm himself; yea, he kindleth it, and baketh bread; yea, he maketh a god, and worshippeth it; he maketh it a graven image, and falleth down thereto. 16He burneth part thereof in the fire; with part thereof he eateth flesh; he roasteth roast, and is satisfied: yea, he warmeth himself, and saith, Aha, I am warm, I have seen the fire: 17And the residue thereof he maketh a god, even his graven image: he falleth down unto it, and worshippeth it, and prayeth unto it, and saith, Deliver me; for thou art my god. 18They have not known nor understood: for he hath shut their eyes, that they cannot see; and their hearts, that they cannot understand.44.18 shut: Heb. daubed 19And none considereth in his heart, neither is there knowledge nor understanding to say, I have burned part of it in the fire; yea, also I have baked bread upon the coals thereof; I have roasted flesh, and eaten it: and shall I make the residue thereof an abomination? shall I fall down to the stock of a tree?44.19 considereth…: Heb. setteth to his heart44.19 the stock…: Heb. that which comes of a tree? 20He feedeth on ashes: a deceived heart hath turned him aside, that he cannot deliver his soul, nor say, Is there not a lie in my right hand?

21¶ Remember these, O Jacob and Israel; for thou art my servant: I have formed thee; thou art my servant: O Israel, thou shalt not be forgotten of me. 22I have blotted out, as a thick cloud, thy transgressions, and, as a cloud, thy sins: return unto me; for I have redeemed thee. 23Sing, O ye heavens; for the LORD hath done it: shout, ye lower parts of the earth: break forth into singing, ye mountains, O forest, and every tree therein: for the LORD hath redeemed Jacob, and glorified himself in Israel. 24Thus saith the LORD, thy redeemer, and he that formed thee from the womb, I am the LORD that maketh all things; that stretcheth forth the heavens alone; that spreadeth abroad the earth by myself; 25That frustrateth the tokens of the liars, and maketh diviners mad; that turneth wise men backward, and maketh their knowledge foolish; 26That confirmeth the word of his servant, and performeth the counsel of his messengers; that saith to Jerusalem, Thou shalt be inhabited; and to the cities of Judah, Ye shall be built, and I will raise up the decayed places thereof:44.26 decayed…: Heb. wastes 27That saith to the deep, Be dry, and I will dry up thy rivers: 28That saith of Cyrus, He is my shepherd, and shall perform all my pleasure: even saying to Jerusalem, Thou shalt be built; and to the temple, Thy foundation shall be laid.

Swedish Contemporary Bible

Jesaja 44:1-28

Den ende Guden

1Lyssna nu, min tjänare Jakob,

Israel, som jag har utvalt:

2Så säger Herren,

som skapade dig

och formade dig i moderlivet,

han som hjälper dig:

Var inte rädd, min tjänare Jakob,

Jeshurun44:2 Namnets betydelse på hebreiska är rättrådig, Lagens väktare., som jag har utvalt.

3Jag ska utgjuta vatten över törstande mark,

floder över uttorkat land.

Jag ska utgjuta min Ande

över dina barn

och mina välsignelser

över dina ättlingar.

4De ska växa upp bland gräset,

som pilträd på en flodstrand.

5En ska säga: ’Jag tillhör Herren’,

en annan bära Jakobs namn,

en tredje ska skriva

att han är Herrens

och hedras med namnet Israel.”

6Så säger Herren, Israels kung och befriare,

härskarornas Herre:

”Jag är den förste och jag är den siste.

Det finns ingen annan Gud än jag.

7Vem är som jag?

Låt honom tala om det,

förklara, lägga fram för mig

vad som hänt sedan jag formade mitt folk i urtiden,

och vad som ska komma.44:7 I versens mittdel är grundtextens innebörd oviss.

Låt dem berätta vad som ska komma att ske.

8Var inte förskräckta, var inte rädda!

Har jag inte förkunnat

och förutsagt detta för länge sedan?

Ni är mina vittnen.

Finns det någon annan Gud än jag?

Nej, ingen annan klippa finns, jag vet ingen.”

Avgudarnas meningslöshet

9De som bygger avgudar åt sig är ingenting.

Deras älskade beläten har ingen hjälp att ge.

Deras vittnen ser inget och vet inget,

de får stå där med skam.

10Vem gör sig en gud, gjuter en gudabild

som inte är till någon nytta för honom?

11Alla hans anhängare ska stå med skam,

för hantverkarna som gjort dem är själva bara människor.

Låt dem alla samlas och ställa sig där.

Alla ska de stå där med skam och i skräck.

12Smeden bearbetar järn vid sitt städ, i glöden,

och formar det med hammare med all sin kraft.

Han blir hungrig och trött,

dricker inget vatten och blir matt.44:12 Grundtextens innebörd är osäker.

13Snickaren tar mått med band,

sätter ut märken med krita

och hugger ut den med stämjärn.

Han märker ut formen med passare,

formar den som en människa i all hennes glans,

som sedan kan bo i ett tempel.

14Man hugger ner cedrar åt sig,

tar cypress och ek

och låter dem växa bland skogens träd,

eller planterar ett cederträd som regnet får att växa.44:14 Vilka träd det är exakt som avses är osäkert.

15Av trädet får man sedan ved

att värma sig med

och för att tända en eld för att baka bröd.

Men man gör också en gud som man tillber

och faller ner inför.

16Hälften av träet använder man till en brasa

där man lagar mat och steker kött att mätta sig med,

värmer sig och säger:

”Så, nu är jag varm, nu kan jag sitta och se på elden.”

17Av resten gör man en gud, en avgud,

som man faller ner för, dyrkar

och ber till och säger:

”Rädda mig! Du är min gud!”

18Dessa vet ingenting, förstår ingenting,

deras ögon är tillslutna så att de inte kan se,

liksom deras sinnen så att de inte kan fatta.

19Ingen tänker efter,

ingen har vett och förstånd att säga:

”Jag har eldat upp hälften av det

för att baka bröd på kolen, steka kött och äta.

Skulle jag då av resten göra en avskyvärd avgud?

Skulle jag falla ner för ett stycke trä?”

20Den som sätter sin lit till aska lurar sig själv.

Han kan inte rädda sig själv

eller säga: ”Det som jag har här i min hand är en lögn.”

Guds skaparmakt

21”Tänk på detta, Jakob,

Israel, för du är min tjänare!

Jag har format dig, du är min tjänare, Israel,

och jag ska inte glömma bort dig.

22Jag har utplånat dina synder som ett moln,

dina brott som morgondimman.

Vänd om till mig,

för jag har friköpt dig.”

23Sjung av glädje, ni himlar,

om vad Herren har gjort!

Ropa högt, jordens djup!

Stäm upp en sång, ni berg,

du skog med alla dina träd,

för Herren har friköpt Jakob

och visar sig härlig i Israel!

Jerusalem ska bli bebott

24Så säger Herren, din befriare,

han som formade dig i moderlivet:

”Jag är Herren

som har skapat allt,

som ensam spänt upp himlarna

och ensam brett ut jorden.

25Jag är den som tillintetgör de falska profeterna

och gör spåmännen till dårar,

som förkastar de visas lärdom

och gör den till dårskap.

26Men jag verkställer mina tjänares ord

och fullföljer vad mina sändebud sagt.

Jag säger om Jerusalem:

’Det ska bli bebott,’

och om Juda städer:

’De ska bli uppbyggda.’

Jag ska resa upp deras ruiner igen.

27Jag säger till havsdjupet:

’Torka ut!’

Och jag torkar ut dina floder.

28Jag säger om Kyros: ’Han är min herde,

han ska förverkliga allt jag vill.’

Han ska säga om Jerusalem:

’Det ska bli uppbyggt,’

och om templet:

’Dess grund ska läggas.’