1The burden of Babylon, which Isaiah the son of Amoz did see. 2Lift ye up a banner upon the high mountain, exalt the voice unto them, shake the hand, that they may go into the gates of the nobles. 3I have commanded my sanctified ones, I have also called my mighty ones for mine anger, even them that rejoice in my highness. 4The noise of a multitude in the mountains, like as of a great people; a tumultuous noise of the kingdoms of nations gathered together: the LORD of hosts mustereth the host of the battle.13.4 like…: Heb. the likeness of 5They come from a far country, from the end of heaven, even the LORD, and the weapons of his indignation, to destroy the whole land.
6¶ Howl ye; for the day of the LORD is at hand; it shall come as a destruction from the Almighty. 7Therefore shall all hands be faint, and every man’s heart shall melt:13.7 be faint: or, fall down 8And they shall be afraid: pangs and sorrows shall take hold of them; they shall be in pain as a woman that travaileth: they shall be amazed one at another; their faces shall be as flames.13.8 be amazed: Heb. wonder13.8 one…: Heb. every man at his neighbour13.8 flames: Heb. faces of the flames 9Behold, the day of the LORD cometh, cruel both with wrath and fierce anger, to lay the land desolate: and he shall destroy the sinners thereof out of it. 10For the stars of heaven and the constellations thereof shall not give their light: the sun shall be darkened in his going forth, and the moon shall not cause her light to shine. 11And I will punish the world for their evil, and the wicked for their iniquity; and I will cause the arrogancy of the proud to cease, and will lay low the haughtiness of the terrible. 12I will make a man more precious than fine gold; even a man than the golden wedge of Ophir. 13Therefore I will shake the heavens, and the earth shall remove out of her place, in the wrath of the LORD of hosts, and in the day of his fierce anger. 14And it shall be as the chased roe, and as a sheep that no man taketh up: they shall every man turn to his own people, and flee every one into his own land. 15Every one that is found shall be thrust through; and every one that is joined unto them shall fall by the sword. 16Their children also shall be dashed to pieces before their eyes; their houses shall be spoiled, and their wives ravished. 17Behold, I will stir up the Medes against them, which shall not regard silver; and as for gold, they shall not delight in it. 18Their bows also shall dash the young men to pieces; and they shall have no pity on the fruit of the womb; their eye shall not spare children.
19¶ And Babylon, the glory of kingdoms, the beauty of the Chaldees’ excellency, shall be as when God overthrew Sodom and Gomorrah.13.19 as…: Heb. as the overthrowing 20It shall never be inhabited, neither shall it be dwelt in from generation to generation: neither shall the Arabian pitch tent there; neither shall the shepherds make their fold there. 21But wild beasts of the desert shall lie there; and their houses shall be full of doleful creatures; and owls shall dwell there, and satyrs shall dance there.13.21 wild…: Heb. Ziim13.21 doleful…: Heb. Ochim13.21 owls: or, ostriches: Heb. daughters of the owl 22And the wild beasts of the islands shall cry in their desolate houses, and dragons in their pleasant palaces: and her time is near to come, and her days shall not be prolonged.13.22 the wild…: Heb. Iim13.22 desolate…: or, palaces
Nationernas dom och hopp om upprättelse
(13:1—27:13)
Profetia över Babylonien
1Profetia över Babylon, som Jesaja, Amos son, fick i en syn.
2Res ett banér på en kal bergstopp.
Ropa till dem
och vinka till dem att dra in
genom de förnämas portar.
3Jag har befallt mina heliga,
jag har också kallat in mina krigare
för att verkställa min vrede,
dem som gläds över min seger.
4På bergen hörs ett oväsen,
som bland folkmassor,
ett larm av riken, av samlade nationer.
Det är härskarornas Herre som mönstrar sin armé.
5De kommer från fjärran land,
långt bortifrån horisonten,
Herren och hans vredes redskap,
för att ödelägga hela landet.
6Jämra er, för Herrens dag är nära!
Den kommer med våld från den Väldige.
7Därför förlamas alla armar,
och alla blir modlösa.
8De grips av skräck,
smärta och ångest drabbar dem,
som en kvinnas födslovåndor.
Handfallna ser de på varandra
med hettande kinder.
9Se, Herrens dag kommer
med fruktansvärd, brinnande vrede.
Jorden ska läggas öde
och dess syndare utplånas därifrån.
10Himlens stjärnor och stjärnbilder
ska inte mer lysa.
Mörk går solen upp,
och månen ger inget ljus.
11Jag ska straffa världen
för dess ondska,
och de gudlösa för deras synd.
Jag ska göra slut på de stoltas övermod
och slå ner de skoningslösas högfärd.
12Jag ska göra människan lika sällsynt som guld,
mänskligheten ovanligare än guld från Ofir.
13Jag ska få himlen att darra,
och jorden ska skakas i sina grundvalar
genom härskarornas Herres förbittring,
på hans glödande vredes dag.
14Som en jagad gasell,
som får utan herde
ska de återvända,
var och en fly till sitt eget land.
15Den som grips ska stickas ner,
den som fångas ska falla för svärd.
16Deras spädbarn krossas inför deras ögon.
Deras hus plundras
och kvinnorna våldtas.
17Jag ska sätta mederna i rörelse mot dem,
de som inte bryr sig om silver
eller gillar guld.
18Deras bågar fäller de unga,
de har inget förbarmande med spädbarn
och inget medlidande med de små.
19För Babylonien, kungarikenas krona,
kaldéernas härlighet och stolthet,
ska det gå som när Gud
förgjorde Sodom och Gomorra.
20Aldrig mer ska det bebyggas,
generation efter generation ska det vara obebott,
ingen arab ska slå upp sina tält där,
inga herdar låta sina får vila där.
21Det ska bli ett tillhåll för ökendjur,
och husen ska fyllas av schakaler.
Berguvar ska bosätta sig där
och bockar hoppa omkring.13:21 Översättningen av djurnamnen är osäker; bockar kan ev. också syfta på demoner i v. 21, 22.
22Hyenor ska yla i dess borgar
och schakaler i de lyxiga palatsen.
Dess tid är snart inne,
dess dagar är räknade.
