King James Version

Isaiah 1

1The vision of Isaiah the son of Amoz, which he saw concerning Judah and Jerusalem in the days of Uzziah, Jotham, Ahaz, and Hezekiah, kings of Judah.

Hear, O heavens, and give ear, O earth: for the Lord hath spoken, I have nourished and brought up children, and they have rebelled against me.

The ox knoweth his owner, and the ass his master's crib: but Israel doth not know, my people doth not consider.

Ah sinful nation, a people laden with iniquity, a seed of evildoers, children that are corrupters: they have forsaken the Lord, they have provoked the Holy One of Israel unto anger, they are gone away backward.

Why should ye be stricken any more? ye will revolt more and more: the whole head is sick, and the whole heart faint.

From the sole of the foot even unto the head there is no soundness in it; but wounds, and bruises, and putrifying sores: they have not been closed, neither bound up, neither mollified with ointment.

Your country is desolate, your cities are burned with fire: your land, strangers devour it in your presence, and it is desolate, as overthrown by strangers.

And the daughter of Zion is left as a cottage in a vineyard, as a lodge in a garden of cucumbers, as a besieged city.

Except the Lord of hosts had left unto us a very small remnant, we should have been as Sodom, and we should have been like unto Gomorrah.

10 Hear the word of the Lord, ye rulers of Sodom; give ear unto the law of our God, ye people of Gomorrah.

11 To what purpose is the multitude of your sacrifices unto me? saith the Lord: I am full of the burnt offerings of rams, and the fat of fed beasts; and I delight not in the blood of bullocks, or of lambs, or of he goats.

12 When ye come to appear before me, who hath required this at your hand, to tread my courts?

13 Bring no more vain oblations; incense is an abomination unto me; the new moons and sabbaths, the calling of assemblies, I cannot away with; it is iniquity, even the solemn meeting.

14 Your new moons and your appointed feasts my soul hateth: they are a trouble unto me; I am weary to bear them.

15 And when ye spread forth your hands, I will hide mine eyes from you: yea, when ye make many prayers, I will not hear: your hands are full of blood.

16 Wash you, make you clean; put away the evil of your doings from before mine eyes; cease to do evil;

17 Learn to do well; seek judgment, relieve the oppressed, judge the fatherless, plead for the widow.

18 Come now, and let us reason together, saith the Lord: though your sins be as scarlet, they shall be as white as snow; though they be red like crimson, they shall be as wool.

19 If ye be willing and obedient, ye shall eat the good of the land:

20 But if ye refuse and rebel, ye shall be devoured with the sword: for the mouth of the Lord hath spoken it.

21 How is the faithful city become an harlot! it was full of judgment; righteousness lodged in it; but now murderers.

22 Thy silver is become dross, thy wine mixed with water:

23 Thy princes are rebellious, and companions of thieves: every one loveth gifts, and followeth after rewards: they judge not the fatherless, neither doth the cause of the widow come unto them.

24 Therefore saith the Lord, the Lord of hosts, the mighty One of Israel, Ah, I will ease me of mine adversaries, and avenge me of mine enemies:

25 And I will turn my hand upon thee, and purely purge away thy dross, and take away all thy tin:

26 And I will restore thy judges as at the first, and thy counsellors as at the beginning: afterward thou shalt be called, The city of righteousness, the faithful city.

27 Zion shall be redeemed with judgment, and her converts with righteousness.

28 And the destruction of the transgressors and of the sinners shall be together, and they that forsake the Lord shall be consumed.

29 For they shall be ashamed of the oaks which ye have desired, and ye shall be confounded for the gardens that ye have chosen.

30 For ye shall be as an oak whose leaf fadeth, and as a garden that hath no water.

31 And the strong shall be as tow, and the maker of it as a spark, and they shall both burn together, and none shall quench them.

Swedish Contemporary Bible

Isaiah 1

Syner: domar och löften

(1:1—5:30)

Budskap till ett upproriskt folk

1Detta är de syner som Jesaja, Amos[a] son, såg om Juda och Jerusalem, när Ussia, Jotam, Achas och Hiskia var kungar i Juda.

2Hör, himlar, och lyssna, jord,

för Herren talar.

”Barn som jag har fostrat och vårdat

har vänt sig emot mig.

3Oxen känner sin ägare

och åsnan sin herres krubba,

men Israel känner inget,

mitt folk förstår inte.”

4Ve detta syndiga folk,

tyngt av skuld,

de gudlösas avkomma,

dessa vanartiga barn.

De har övergett Herren,

föraktat Israels Helige

och vänt honom ryggen.

5Har ni inte blivit tillräckligt slagna,

när ni fortsätter med ert trots?

Hela huvudet är sjukt

och hela hjärtat försvagat.

6Från foten till huvudet finns det ingenting helt,

bara blåmärken, ärr och infekterade sår,

som inte är urkramade,

som är utan förband,

som inte är behandlade med olja.

7Ert land ligger i ruiner,

och era städer är nerbrända.

Medan ni ser på förtär främlingar era åkrar.

Landet ligger skövlat som efter främlingars framfart[b].

8Dotter Sion har lämnats

som en hydda i en vingård

eller ett vaktskjul på gurkfältet,

som en belägrad stad.

9Om härskarornas Herre inte hade lämnat en liten rest av oss,

hade vi blivit som Sodom

och skulle likna Gomorra.

10Lyssna till Herrens ord, ni Sodoms furstar,

hör vår Guds lag, ni Gomorras folk!

11”Vad angår mig alla era slaktoffer?

säger Herren.

Jag har fått nog av brännoffer av baggar

och av det feta från gödda djur.

Jag har ingen glädje av blodet

från tjurar, lamm och getter.

12Vem har begärt av er,

att ni ska klampa in så här över mina förgårdar,

när ni kommer inför mig?

13Sluta att komma med era meningslösa offer,

offerröken är avskyvärd för mig.

Nymånadsfester och sabbater, era utlysta högtider –

jag står inte ut med era sammankomster!

De är besudlade med orätt.

14Jag hatar era nymånadsfester och högtider,

de har blivit en börda för mig,

och jag orkar inte bära den.

15När ni sträcker upp era händer

döljer jag min blick.

Hur mycket ni än ber lyssnar jag inte.

Era händer är täckta med blod.

16Tvätta er, bli rena!

Låt mig slippa se era onda gärningar,

sluta upp med er ondska!

17Lär er att göra det goda,

sök rättvisa.

Uppmuntra den förtryckte[c],

ställ upp för faderlösa,

och för änkans talan.

18Kom och låt oss göra upp med varandra!”

säger Herren.

”Även om era synder är blodröda

ska de bli vita som snö,

även om de är purpurröda

ska de bli vita som ull.

19Om ni är villiga att lyda mig,

ska ni få äta av landets goda.

20Men om ni vägrar och är upproriska,

kommer ni att förgöras med svärd.” Herren har talat.

Sions berg

21Se, hur den trogna staden blivit en hora!

Den var full av rätt,

och rättfärdighet bodde därinne,

men nu bor där bara mördare.

22Ditt silver har blivit slagg,

ditt vin är utspätt med vatten.

23Dina ledare är upprorsmakare

och vänner med tjuvar.

Allesammans tar de mutor

och jagar efter vinning.

De bryr sig inte om att försvara den faderlöse,

och änkors sak tar de sig inte an.

24Därför säger Herren, härskarornas Herre,

Israels mäktige:

”Ve! Jag ska frigöra mig från mina fiender,

och min hämnd ska drabba mina motståndare.

25Jag ska vända min hand mot dig,

smälta bort ditt slagg som med lut

och avlägsna all din orenhet.

26Sedan ska jag ge dig domare,

sådana som du en gång hade,

och rådgivare som de du hade förr.

Då ska du kallas ’rättfärdighetens stad’

och ’den trogna staden.’ ”

27Genom rätt ska Sion räddas,

genom rättfärdighet de som vänder åter.

28Men överträdarna och syndarna ska gå under,

de som överger Herren ska förgås.

29”Då ska ni få skämmas

över de ekar som var er lust

och vanhedras för de lundar

som ni har utvalt.

30Ni ska bli som en terebint med vissnade löv,

som en lund utan vatten.

31Den mäktige ska bli som fnöske

och hans ogärningar som en gnista.

Tillsammans ska de brinna upp i en eld

som ingen kan släcka.”

Notas al pie

  1. 1:1 Inte profeten Amos (Am 1:1); de hebreiska namnen stavas olika.
  2. 1:7 Eller möjligen Sodom; de hebreiska orden liknar varandra. Sodom som ödeläggelsens symbol återkommer i v. 9, vilket ibland har ansetts tala för denna läsart.
  3. 1:17 Uppmuntra den förtryckte är en osäker översättning; grundtextens innebörd är osäker. Ev: Led förtryckaren på rätt väg.