1And God said unto Jacob, Arise, go up to Beth-el, and dwell there: and make there an altar unto God, that appeared unto thee when thou fleddest from the face of Esau thy brother. 2Then Jacob said unto his household, and to all that were with him, Put away the strange gods that are among you, and be clean, and change your garments: 3And let us arise, and go up to Beth-el; and I will make there an altar unto God, who answered me in the day of my distress, and was with me in the way which I went. 4And they gave unto Jacob all the strange gods which were in their hand, and all their earrings which were in their ears; and Jacob hid them under the oak which was by Shechem. 5And they journeyed: and the terror of God was upon the cities that were round about them, and they did not pursue after the sons of Jacob.
6¶ So Jacob came to Luz, which is in the land of Canaan, that is, Beth-el, he and all the people that were with him. 7And he built there an altar, and called the place El-beth-el: because there God appeared unto him, when he fled from the face of his brother.35.7 El-beth-el: that is, The God of Beth-el 8But Deborah Rebekah’s nurse died, and she was buried beneath Beth-el under an oak: and the name of it was called Allon-bachuth.35.8 Allon-bachuth: that is, The oak of weeping
9¶ And God appeared unto Jacob again, when he came out of Padan-aram, and blessed him. 10And God said unto him, Thy name is Jacob: thy name shall not be called any more Jacob, but Israel shall be thy name: and he called his name Israel. 11And God said unto him, I am God Almighty: be fruitful and multiply; a nation and a company of nations shall be of thee, and kings shall come out of thy loins; 12And the land which I gave Abraham and Isaac, to thee I will give it, and to thy seed after thee will I give the land. 13And God went up from him in the place where he talked with him. 14And Jacob set up a pillar in the place where he talked with him, even a pillar of stone: and he poured a drink offering thereon, and he poured oil thereon. 15And Jacob called the name of the place where God spake with him, Beth-el.
16¶ And they journeyed from Beth-el; and there was but a little way to come to Ephrath: and Rachel travailed, and she had hard labour.35.16 a little…: Heb. a little piece of ground 17And it came to pass, when she was in hard labour, that the midwife said unto her, Fear not; thou shalt have this son also. 18And it came to pass, as her soul was in departing, (for she died) that she called his name Ben-oni: but his father called him Benjamin.35.18 Ben-oni: that is, The son of my sorrow35.18 Benjamin: that is, The son of the right hand 19And Rachel died, and was buried in the way to Ephrath, which is Beth-lehem. 20And Jacob set a pillar upon her grave: that is the pillar of Rachel’s grave unto this day.
21¶ And Israel journeyed, and spread his tent beyond the tower of Edar. 22And it came to pass, when Israel dwelt in that land, that Reuben went and lay with Bilhah his father’s concubine: and Israel heard it. Now the sons of Jacob were twelve: 23The sons of Leah; Reuben, Jacob’s firstborn, and Simeon, and Levi, and Judah, and Issachar, and Zebulun: 24The sons of Rachel; Joseph, and Benjamin: 25And the sons of Bilhah, Rachel’s handmaid; Dan, and Naphtali: 26And the sons of Zilpah, Leah’s handmaid; Gad, and Asher: these are the sons of Jacob, which were born to him in Padan-aram.
27¶ And Jacob came unto Isaac his father unto Mamre, unto the city of Arbah, which is Hebron, where Abraham and Isaac sojourned. 28And the days of Isaac were an hundred and fourscore years. 29And Isaac gave up the ghost, and died, and was gathered unto his people, being old and full of days: and his sons Esau and Jacob buried him.
Jakob återvänder till Betel
1”Flytta nu till Betel och bosätt dig där”, sa Gud till Jakob. ”Bygg där ett altare åt den Gud som visade sig för dig när du flydde från din bror Esau.”
2Då befallde Jakob hela sin familj och alla han hade med sig: ”Gör er av med avgudarna som ni har med er, rena er och ta på er rena kläder! 3Vi ska nämligen gå till Betel, där jag ska bygga ett altare åt den Gud, som besvarade mina böner när jag var i nöd och som var med mig på min resa.” 4Då gav de Jakob alla sina avgudar och sina örhängen35:4 Örhängen förknippades med hedniska kulter och användes ofta som amuletter., och han grävde ner alltsammans under terebinten35:4 Antagligen densamma som omnämns i 12:6. nära Shekem. 5Sedan började de sin vandring igen. Gud satte skräck i människorna i städerna runt omkring, så att ingen förföljde Jakobs söner.
6Slutligen kom Jakob och alla han hade med sig fram till Lus, det nuvarande Betel, i Kanaans land. 7Där reste Jakob ett altare som han kallade El Betel35:7 Betyder Betels Gud, och Betel i sin tur betyder ”Guds hus”.. Det var ju i Betel som Gud hade visat sig för honom när han flydde från sin bror.
8Strax därefter dog Rebeckas barnsköterska Debora. Hon begravdes under eken i dalen nedanför Betel och den kom att heta Gråteken.
9När Jakob återvände från Paddan Aram, visade sig Gud för honom igen och välsignade honom. 10Och Gud sa till honom: ”Du ska inte längre heta Jakob utan Israel35:10 Se noter till 27:36 och 32:28..” Så gav han honom namnet Israel. 11Gud talade vidare till honom: ”Jag är Gud den Väldige. Var fruktsam och föröka dig! Av dig ska det bli ett stort folk, ja, många folk. Många kungar ska finnas bland dina ättlingar, 12och jag ska ge dig det land som jag gav till Abraham och Isak. Jag ska också ge det till dina ättlingar.”
13Så lämnade Gud honom och steg upp igen från den plats där han talat med Jakob. 14Jakob reste en sten på platsen där Gud hade visat sig för honom. Han hällde ett dryckesoffer och olja på den. 15Jakob kallade platsen Betel, eftersom Gud hade talat till honom där.
Rakel och Isak dör
16De lämnade Betel och reste mot Efrata. Medan de fortfarande hade en bit kvar till Efrata, blev det dags för Rakel att föda. Förlossningen blev mycket svår. 17Under den svåra förlossningen sa barnmorskan till henne: ”Var inte rädd! Du får en son till.” 18Men Rakel var döende, och i sin sista stund gav hon honom namnet Ben-Oni35:18 Ben-Oni betyder min smärtas son eller min sorgs son., men hans far kallade honom Benjamin35:18 Benjamin betyder lyckans son eller min högra hands son. Höger hand kan också stå för södern, och i så fall blir betydelsen söderns son, vilket möjligen kan tänkas som en förutsägelse om att Benjamin skulle komma att bli en av de sydliga stammarna..
19Rakel dog alltså och begravdes nära vägen till Efrata som numera kallas Betlehem. 20Jakob reste en minnessten vid hennes grav och den står där än i dag.
21Sedan reste Israel vidare och slog läger bortom Migdal-Eder. 22Medan han bodde där i landet, låg Ruben med Bilha, sin fars bihustru, och Israel fick veta det.
Jakobs söner
(1 Krön 2:1-2)
Jakob hade tolv söner:
23Leas söner: Ruben, Jakobs förstfödde, Simon, Levi, Juda, Isaskar och Sebulon.
24Rakels söner: Josef och Benjamin.
25Rakels slavinna Bilhas söner: Dan och Naftali.
26Leas slavinna Silpas söner: Gad och Asher.
Dessa var Jakobs söner, som föddes i Paddan Aram.
27Slutligen kom Jakob fram till sin far Isak vid Mamre i Kirjat-Arba, som nu kallas Hebron, där Abraham och Isak hade bott. 28Isak blev 180 år, 29sedan dog han och förenades med sina förfäder, gammal och mätt på livet. Hans söner Esau och Jakob begravde honom.
