1And there was a famine in the land, beside the first famine that was in the days of Abraham. And Isaac went unto Abimelech king of the Philistines unto Gerar. 2And the LORD appeared unto him, and said, Go not down into Egypt; dwell in the land which I shall tell thee of: 3Sojourn in this land, and I will be with thee, and will bless thee; for unto thee, and unto thy seed, I will give all these countries, and I will perform the oath which I sware unto Abraham thy father; 4And I will make thy seed to multiply as the stars of heaven, and will give unto thy seed all these countries; and in thy seed shall all the nations of the earth be blessed; 5Because that Abraham obeyed my voice, and kept my charge, my commandments, my statutes, and my laws.
6¶ And Isaac dwelt in Gerar: 7And the men of the place asked him of his wife; and he said, She is my sister: for he feared to say, She is my wife; lest, said he, the men of the place should kill me for Rebekah; because she was fair to look upon. 8And it came to pass, when he had been there a long time, that Abimelech king of the Philistines looked out at a window, and saw, and, behold, Isaac was sporting with Rebekah his wife. 9And Abimelech called Isaac, and said, Behold, of a surety she is thy wife: and how saidst thou, She is my sister? And Isaac said unto him, Because I said, Lest I die for her. 10And Abimelech said, What is this thou hast done unto us? one of the people might lightly have lien with thy wife, and thou shouldest have brought guiltiness upon us. 11And Abimelech charged all his people, saying, He that toucheth this man or his wife shall surely be put to death.
12Then Isaac sowed in that land, and received in the same year an hundredfold: and the LORD blessed him.26.12 received: Heb. found 13And the man waxed great, and went forward, and grew until he became very great: 26.13 went…: Heb. went going 14For he had possession of flocks, and possession of herds, and great store of servants: and the Philistines envied him.26.14 servants: or, husbandry 15For all the wells which his father’s servants had digged in the days of Abraham his father, the Philistines had stopped them, and filled them with earth. 16And Abimelech said unto Isaac, Go from us; for thou art much mightier than we.
17¶ And Isaac departed thence, and pitched his tent in the valley of Gerar, and dwelt there. 18And Isaac digged again the wells of water, which they had digged in the days of Abraham his father; for the Philistines had stopped them after the death of Abraham: and he called their names after the names by which his father had called them. 19And Isaac’s servants digged in the valley, and found there a well of springing water.26.19 springing: Heb. living 20And the herdmen of Gerar did strive with Isaac’s herdmen, saying, The water is ours: and he called the name of the well Esek; because they strove with him.26.20 Esek: that is, Contention 21And they digged another well, and strove for that also: and he called the name of it Sitnah.26.21 Sitnah: that is, Hatred 22And he removed from thence, and digged another well; and for that they strove not: and he called the name of it Rehoboth; and he said, For now the LORD hath made room for us, and we shall be fruitful in the land.26.22 Rehoboth: that is Room 23And he went up from thence to Beer-sheba. 24And the LORD appeared unto him the same night, and said, I am the God of Abraham thy father: fear not, for I am with thee, and will bless thee, and multiply thy seed for my servant Abraham’s sake. 25And he builded an altar there, and called upon the name of the LORD, and pitched his tent there: and there Isaac’s servants digged a well.
26¶ Then Abimelech went to him from Gerar, and Ahuzzath one of his friends, and Phichol the chief captain of his army. 27And Isaac said unto them, Wherefore come ye to me, seeing ye hate me, and have sent me away from you? 28And they said, We saw certainly that the LORD was with thee: and we said, Let there be now an oath betwixt us, even betwixt us and thee, and let us make a covenant with thee;26.28 We saw…: Heb. Seeing we saw 29That thou wilt do us no hurt, as we have not touched thee, and as we have done unto thee nothing but good, and have sent thee away in peace: thou art now the blessed of the LORD.26.29 That…: Heb. If thou shalt 30And he made them a feast, and they did eat and drink. 31And they rose up betimes in the morning, and sware one to another: and Isaac sent them away, and they departed from him in peace. 32And it came to pass the same day, that Isaac’s servants came, and told him concerning the well which they had digged, and said unto him, We have found water. 33And he called it Shebah: therefore the name of the city is Beer-sheba unto this day.26.33 Shebah: That is, an oath26.33 Beer-sheba: that is, the well of the oath
34¶ And Esau was forty years old when he took to wife Judith the daughter of Beeri the Hittite, and Bashemath the daughter of Elon the Hittite: 35Which were a grief of mind unto Isaac and to Rebekah.26.35 a grief…: Heb. bitterness of spirit
Isak och kung Avimelek
1Det kom en svår hungersnöd över landet, så som det hade gjort under Abrahams tid, och Isak flyttade därför till Gerar, till Avimelek, filistéernas kung.26:1 Denna händelse inträffade innan Jakob och Esau föddes. Berättelsen finns med för att visa att den välsignelse Abraham fått av Gud gick vidare till hans son Isak. Isak skulle sedan ge den vidare till sin äldste son. Esau hade nu sålt sin förstfödslorätt, och därmed också denna välsignelse, till Jakob.
2Herren visade sig där för honom och sa till honom: ”Far inte till Egypten, utan stanna i det land jag säger till dig! 3Stanna nu här i detta land. Då ska jag vara med dig och välsigna dig, och jag ska ge alla dessa länder till dig och till dina ättlingar, precis som jag med ed lovade din far Abraham. 4Jag ska göra dina ättlingar lika många som stjärnorna på himlen. Jag ska ge dem alla dessa länder. Genom din avkomma26:4 Bokstavligen din säd. Detta gäller på samtliga ställen i Bibeln med detta uttryck. Se vidare not till Gal 3:16 ska alla jordens folk bli välsignade, 5eftersom Abraham lydde mig och följde mina föreskrifter, befallningar, bud och lagar.”
6Isak stannade i Gerar. 7När männen i staden frågade honom om hans hustru, svarade han: ”Hon är min syster.” Han vågade inte säga att hon var hans hustru, för han var rädd att de skulle döda honom för Rebeckas skull, för hon var mycket vacker.
8Men efter att han redan varit där en tid, fick Avimelek, filistéernas kung, av en händelse se genom fönstret att Isak kelade med Rebecka. 9Då ropade Avimelek på Isak och sa: ”Hon är ju din hustru! Varför sa du då att hon var din syster?” ”Därför att jag var rädd att jag skulle bli dödad för hennes skull”, svarade Isak. 10”Hur kunde du behandla oss på det sättet?” sa Avimelek. ”Någon kunde ju ha legat med henne, och då skulle du ha dragit skuld över oss.” 11Sedan utfärdade Avimelek en offentlig varning: ”Den som skadar denne man eller hans hustru kommer att dö.”
Isak vägrar att strida för sin rätt
12Det året blev Isaks skördar enorma, hundra gånger den säd han sått, för Herren välsignade honom. 13Han blev snart en rik man med alltmer växande rikedomar, tills han var mycket rik. 14Han hade hjordar av får och getter, boskapshjordar och många tjänare. Men filistéerna blev avundsjuka på honom, 15och de fyllde igen hans brunnar med jord, alla de brunnar som hans far Abraham hade grävt.
16Till slut sa Avimelek till Isak: ”Gå någon annanstans! Du har blivit alltför mäktig för oss.” 17Då flyttade Isak ner till Gerardalen och bodde där i stället. 18Än en gång grävde Isak upp de brunnar som hade tillhört hans far Abraham, och som filistéerna hade fyllt igen efter hans fars död, och han gav dem samma namn som hans far en gång hade gett dem. 19Hans herdar grävde också en ny brunn i Gerardalen och fann en underjordisk källa.
20Då kom herdarna på orten och grälade med Isaks herdar: ”Det är vårt vatten!” Därför kallade de brunnen för Esek26:20 Betyder gräl.. 21Isaks män grävde då en annan brunn, men det blev strid om den också. Därför kallades den för Sitna26:21 Betyder strid eller fiendskap.. 22När han då bröt upp därifrån och grävde ytterligare en brunn, blev det inget mer bråk om den. Därför kallade de brunnen för Rechovot26:22 Betyder utrymme.. De sa nämligen: ”Nu till sist har Herren gett oss utrymme, så att vi kan föröka oss här i landet.”
23Därefter gick Isak till Beer Sheva, 24och sedan visade sig Herren för honom på natten. ”Jag är din far Abrahams Gud”, sa han. ”Var inte rädd, för jag är med dig och ska välsigna dig. Jag ska ge dig många ättlingar för min tjänare Abrahams skull.” 25Då byggde Isak ett altare och åkallade Herren. Han bosatte sig där och hans tjänare grävde en brunn.
26Sedan fick Isak besök från Gerar: Avimelek kom dit tillsammans med sin rådgivare Achussat och Pikol, befälhavaren över kungens här. 27”Varför har ni kommit hit?” frågade Isak dem. ”Ni var ju fientliga mot mig och körde ut mig ur landet.” 28De sa: ”Vi har tydligt sett att Herren är med dig. Låt oss svära en ed och sluta ett förbund med varandra. 29Lova att du inte kommer att skada oss, på samma sätt som vi inte har skadat dig. Faktum är att vi bara har handlat väl emot dig och sänt dig bort i frid. Och nu har Herren välsignat dig.”
30Då lagade Isak till en festmåltid åt dem, och de åt och drack. 31Så snart de steg upp på morgonen, svor de varandra en ed, och sedan skickade Isak hem dem i fred igen.
32Samma dag kom Isaks tjänare och berättade om brunnen de hade grävt: ”Vi har hittat vatten”, sa de. 33Därför kallade han brunnen för Shiva26:33 Från det hebreiska ordet för ed.. Staden har sedan dess hetat Beer Sheva.
34Vid 40 års ålder gifte sig Esau med en flicka som hette Judit, dotter till hettiten Beeri. Han gifte sig också med Basemat, hettiten Elons dotter. 35De gjorde livet bittert för Isak och Rebecka.
