1Now the Philistines gathered together their armies to battle, and were gathered together at Shochoh, which belongeth to Judah, and pitched between Shochoh and Azekah, in Ephes-dammim.17.1 Ephes-dammim: or, the coast of Dammim, called Pas-dammim 2And Saul and the men of Israel were gathered together, and pitched by the valley of Elah, and set the battle in array against the Philistines.17.2 set…: Heb. ranged the battle 3And the Philistines stood on a mountain on the one side, and Israel stood on a mountain on the other side: and there was a valley between them.
4¶ And there went out a champion out of the camp of the Philistines, named Goliath, of Gath, whose height was six cubits and a span. 5And he had an helmet of brass upon his head, and he was armed with a coat of mail; and the weight of the coat was five thousand shekels of brass.17.5 armed: Heb. clothed 6And he had greaves of brass upon his legs, and a target of brass between his shoulders.17.6 target: or, gorget 7And the staff of his spear was like a weaver’s beam; and his spear’s head weighed six hundred shekels of iron: and one bearing a shield went before him. 8And he stood and cried unto the armies of Israel, and said unto them, Why are ye come out to set your battle in array? am not I a Philistine, and ye servants to Saul? choose you a man for you, and let him come down to me. 9If he be able to fight with me, and to kill me, then will we be your servants: but if I prevail against him, and kill him, then shall ye be our servants, and serve us. 10And the Philistine said, I defy the armies of Israel this day; give me a man, that we may fight together. 11When Saul and all Israel heard those words of the Philistine, they were dismayed, and greatly afraid.
12¶ Now David was the son of that Ephrathite of Beth-lehem-judah, whose name was Jesse; and he had eight sons: and the man went among men for an old man in the days of Saul. 13And the three eldest sons of Jesse went and followed Saul to the battle: and the names of his three sons that went to the battle were Eliab the firstborn, and next unto him Abinadab, and the third Shammah. 14And David was the youngest: and the three eldest followed Saul. 15But David went and returned from Saul to feed his father’s sheep at Beth-lehem. 16And the Philistine drew near morning and evening, and presented himself forty days. 17And Jesse said unto David his son, Take now for thy brethren an ephah of this parched corn, and these ten loaves, and run to the camp to thy brethren; 18And carry these ten cheeses unto the captain of their thousand, and look how thy brethren fare, and take their pledge.17.18 cheeses: Heb. cheeses of milk17.18 of…: Heb. of a thousand 19Now Saul, and they, and all the men of Israel, were in the valley of Elah, fighting with the Philistines.
20¶ And David rose up early in the morning, and left the sheep with a keeper, and took, and went, as Jesse had commanded him; and he came to the trench, as the host was going forth to the fight, and shouted for the battle.17.20 trench: or, place of the carriage17.20 fight: or, battle array, or, place of fight 21For Israel and the Philistines had put the battle in array, army against army. 22And David left his carriage in the hand of the keeper of the carriage, and ran into the army, and came and saluted his brethren.17.22 his carriage: Heb. the vessels from upon him17.22 saluted…: Heb. asked his brethren of peace 23And as he talked with them, behold, there came up the champion, the Philistine of Gath, Goliath by name, out of the armies of the Philistines, and spake according to the same words: and David heard them. 24And all the men of Israel, when they saw the man, fled from him, and were sore afraid.17.24 from…: Heb. from his face 25And the men of Israel said, Have ye seen this man that is come up? surely to defy Israel is he come up: and it shall be, that the man who killeth him, the king will enrich him with great riches, and will give him his daughter, and make his father’s house free in Israel. 26And David spake to the men that stood by him, saying, What shall be done to the man that killeth this Philistine, and taketh away the reproach from Israel? for who is this uncircumcised Philistine, that he should defy the armies of the living God? 27And the people answered him after this manner, saying, So shall it be done to the man that killeth him.
28¶ And Eliab his eldest brother heard when he spake unto the men; and Eliab’s anger was kindled against David, and he said, Why camest thou down hither? and with whom hast thou left those few sheep in the wilderness? I know thy pride, and the naughtiness of thine heart; for thou art come down that thou mightest see the battle. 29And David said, What have I now done? Is there not a cause?
30¶ And he turned from him toward another, and spake after the same manner: and the people answered him again after the former manner.17.30 manner: Heb. word
31And when the words were heard which David spake, they rehearsed them before Saul: and he sent for him.17.31 sent…: Heb. took him
32¶ And David said to Saul, Let no man’s heart fail because of him; thy servant will go and fight with this Philistine. 33And Saul said to David, Thou art not able to go against this Philistine to fight with him: for thou art but a youth, and he a man of war from his youth. 34And David said unto Saul, Thy servant kept his father’s sheep, and there came a lion, and a bear, and took a lamb out of the flock:17.34 lamb: or, kid 35And I went out after him, and smote him, and delivered it out of his mouth: and when he arose against me, I caught him by his beard, and smote him, and slew him. 36Thy servant slew both the lion and the bear: and this uncircumcised Philistine shall be as one of them, seeing he hath defied the armies of the living God. 37David said moreover, The LORD that delivered me out of the paw of the lion, and out of the paw of the bear, he will deliver me out of the hand of this Philistine. And Saul said unto David, Go, and the LORD be with thee.
38¶ And Saul armed David with his armour, and he put an helmet of brass upon his head; also he armed him with a coat of mail.17.38 armed David…: Heb. clothed David with his clothes 39And David girded his sword upon his armour, and he assayed to go; for he had not proved it. And David said unto Saul, I cannot go with these; for I have not proved them. And David put them off him.
40And he took his staff in his hand, and chose him five smooth stones out of the brook, and put them in a shepherd’s bag which he had, even in a scrip; and his sling was in his hand: and he drew near to the Philistine.17.40 brook: or, valley17.40 bag: Heb. vessel 41And the Philistine came on and drew near unto David; and the man that bare the shield went before him. 42And when the Philistine looked about, and saw David, he disdained him: for he was but a youth, and ruddy, and of a fair countenance. 43And the Philistine said unto David, Am I a dog, that thou comest to me with staves? And the Philistine cursed David by his gods. 44And the Philistine said to David, Come to me, and I will give thy flesh unto the fowls of the air, and to the beasts of the field. 45Then said David to the Philistine, Thou comest to me with a sword, and with a spear, and with a shield: but I come to thee in the name of the LORD of hosts, the God of the armies of Israel, whom thou hast defied. 46This day will the LORD deliver thee into mine hand; and I will smite thee, and take thine head from thee; and I will give the carcases of the host of the Philistines this day unto the fowls of the air, and to the wild beasts of the earth; that all the earth may know that there is a God in Israel.17.46 deliver…: Heb. shut thee up 47And all this assembly shall know that the LORD saveth not with sword and spear: for the battle is the LORD’s, and he will give you into our hands.
48And it came to pass, when the Philistine arose, and came and drew nigh to meet David, that David hasted, and ran toward the army to meet the Philistine. 49And David put his hand in his bag, and took thence a stone, and slang it, and smote the Philistine in his forehead, that the stone sunk into his forehead; and he fell upon his face to the earth. 50So David prevailed over the Philistine with a sling and with a stone, and smote the Philistine, and slew him; but there was no sword in the hand of David. 51Therefore David ran, and stood upon the Philistine, and took his sword, and drew it out of the sheath thereof, and slew him, and cut off his head therewith. And when the Philistines saw their champion was dead, they fled. 52And the men of Israel and of Judah arose, and shouted, and pursued the Philistines, until thou come to the valley, and to the gates of Ekron. And the wounded of the Philistines fell down by the way to Shaaraim, even unto Gath, and unto Ekron. 53And the children of Israel returned from chasing after the Philistines, and they spoiled their tents. 54And David took the head of the Philistine, and brought it to Jerusalem; but he put his armour in his tent.
55¶ And when Saul saw David go forth against the Philistine, he said unto Abner, the captain of the host, Abner, whose son is this youth? And Abner said, As thy soul liveth, O king, I cannot tell. 56And the king said, Enquire thou whose son the stripling is. 57And as David returned from the slaughter of the Philistine, Abner took him, and brought him before Saul with the head of the Philistine in his hand. 58And Saul said to him, Whose son art thou, thou young man? And David answered, I am the son of thy servant Jesse the Beth-lehemite.
David och Goljat
Goljat utmanar Israel
1Filistéerna gjorde sin armé klar för strid och samlades i Soko i Juda. De slog läger mellan Soko och Aseka vid Efes Dammim. 2Saul och israeliterna samlade också sina styrkor och lät dem slå läger i Terebintdalen för att strida mot filistéerna. 3Filistéerna och israeliterna befann sig uppe på varsin kulle, det var bara dalen som skilde dem åt.
4Då steg Goljat fram, en filistéisk tvekampskämpe från Gat. Han var över 3 meter lång. 5Han hade en bronshjälm, ett harnesk med bronsfjäll som vägde 60 kilo, 6benskydd av brons och ett spjut av brons som han bar på ryggen. 7Skaftet på hans spjut var tjockt som en vävbom17:7 Kanske ungefär en decimeter. och dess spets av järn vägde sju kilo. Framför honom gick hans sköldbärare. 8Goljat stod och skrek till israeliterna på andra sidan: ”Varför har ni ställt upp er till strid? Jag är ju en filisté och ni är Sauls tjänare. Välj ut en man och skicka honom ner till mig! 9Om han kan döda mig, ska vi bli era slavar! Men om jag dödar honom måste ni bli våra slavar! 10Jag utmanar Israels armé! Har ni någon som vågar strida mot mig?” 11Men när Saul och den israelitiska armén hörde detta, blev de livrädda och tappade helt modet.
12David var son till den nu mycket gamle efratiten Jishaj från Betlehem i Juda som hade åtta söner. 13De tre äldsta hade följt Saul ut i kriget. Den förstfödde sonen var Eliav, den andre Avinadav och den tredje Shamma. 14David var den yngste. De tre äldsta hade följt Saul. 15David däremot återvände ofta till Betlehem från sin tjänst hos Saul för valla sin fars får. 16Under fyrtio dagar steg filistén fram och ställde sig där, både morgon och kväll.
17Men en dag sa Jishaj till David: ”Skynda dig till dina bröder i lägret och ta med dig en säck rostade ax och dessa tio bröd! 18Ta också de här tio ostarna och ge dem till befälhavaren. Se efter hur dina bröder har det och ta med dig något tillbaka som en hälsning från dem! 19De är med Saul och den israelitiska armén i Terebintdalen och kämpar mot filistéerna.”
20Tidigt nästa morgon lämnade David fåren till en annan herde, packade sin utrustning och gav sig i väg, så som Jishaj hade sagt. Han kom fram till lägret precis när den israelitiska armén gjorde sig klar att gå till slagfältet under höga stridsrop, 21och israeliter och filistéer stod snart uppställda mot varandra. 22David lämnade då sin packning i förvar hos den officer som var ansvarig för förråden och skyndade sig till trupperna och hälsade på sina bröder. 23Medan han pratade med dem, steg den filisteiske tvekampskämpen Goljat från Gat fram ur de filistéiska leden och ropade ut sin utmaning och David hörde det. 24När israeliterna såg honom, flydde de alla förskräckta sin väg.
25”Har du sett mannen som kommer fram gång på gång?” frågade soldaterna. ”Han har hånat Israel. Kungen har erbjudit en stor belöning till den som kan döda honom. Han tänker ge honom stora rikedomar, låta honom få gifta sig med en av hans döttrar och låta hela hans familj slippa betala skatt.”
26David frågade då några andra som stod där: ”Vad får den man som dödar den där filistén och gör slut på hans hån mot Israel? Hur kan denne oomskurne filisté få håna den levande Gudens armé?” 27Och han fick åter samma svar om belöningen för den som dödade filistén.
28Men när Davids äldste bror Eliav hörde David tala med männen, blev han arg. ”Vad gör du här egentligen?” sa han. ”Till vem har du lämnat din lilla fårhjord i öknen? Jag vet hur elak och stöddig du är! Du är säkert bara här för att se på striden!”
29”Vad har jag nu gjort?” invände David. ”Jag frågade ju bara!” 30Sedan lämnade han honom och gick till några andra, frågade samma sak och fick samma svar. 31Snart hade också Saul fått reda på vad David sagt och han skickade genast efter honom.
David dödar Goljat
32”Var inte orolig, herre”, sa David till Saul. ”Jag, din tjänare ska gå och strida mot den där filistén!”
33”Det klarar du inte”, svarade Saul. ”Hur skulle du kunna strida mot denne filisté? Du är ju bara en pojke och han har varit en krigare sedan han var ung!”
34Men David stod på sig och sa: ”När jag, din tjänare, vaktade min fars får och det kom fram ett lejon eller en björn som tog ett djur från flocken, 35följde jag efter rovdjuret, slog ner det och ryckte bytet ur dess käftar. Om det vände sig mot mig, grep jag det i pälsen och slog ihjäl det. 36Jag, din tjänare, har dödat både lejon och björn och jag ska göra likadant med den där oomskurne filistén, eftersom han har smädat den levande Gudens armé! 37Herren, som räddat mig från både lejon och björn, ska rädda mig också undan denne filisté!”
”Gå!” sa Saul till honom. ”Herren ska vara med dig!” 38Och så satte han på David sina egna kläder, en bronshjälm och ett harnesk. 39David spände sedan fast svärdet utanpå rustningen och försökte gå eftersom han aldrig prövat detta tidigare.
”Jag kan ju inte röra mig i dessa! Sådant här är jag inte van vid”, sa han och tog av sig rustningen. 40Istället tog han sin stav, plockade fem släta stenar från en bäck och lade dem i sin herdeväska och med sin slunga i handen gick han sedan för att möta filistéen.
41Goljat kom allt närmare och hans sköldbärare gick framför honom. 42Men när Goljat fick syn på David, föraktade han den unge och rödkindade pojken. 43”Tror du att jag är en hund eftersom du kommer mot mig med en käpp?” sa han till David. Sedan förbannade han David i sina gudars namn. 44Och han sa: ”Kom hit, så ska jag ge ditt kött till fåglarna och de vilda djuren!”
45”Du kommer emot mig med svärd och spjut och lans”, sa David till filistén, ”men jag kommer emot dig i härskarornas Herres namn, hans som är Israels armés Gud, den Gud som du har hånat! 46I dag kommer Herren att överlämna dig åt mig och jag ska döda dig och hugga huvudet av dig! Sedan ska jag ge filistéernas döda kroppar till fåglarna och de vilda djuren och hela världen ska veta att det finns en Gud i Israel! 47Alla som är församlade här kommer att förstå att Herren inte räddar genom svärd och spjut. Det är Herren som avgör striden och han kommer att överlämna er åt oss!”
48Medan Goljat närmade sig, sprang David ut för att möta honom. 49Snabbt stack han ner handen i sin herdeväska och tog fram en sten och sköt i väg den med slungan. Stenen träffade filistén i pannan och trängde djupt in och Goljat stupade med ansiktet mot marken. 50David besegrade alltså den filisteiske jätten med bara en slunga och en sten, utan svärd. 51David sprang sedan fram, ställde sig över filistén och drog hans svärd ur skidan. Med det dödade han honom och sedan högg han huvudet av honom.
Israeliterna jagar den filistéiska armén på flykten
När filistéerna såg att deras hjälte hade fallit, vände de om och flydde. 52Samtidigt gav israeliterna upp ett härskri och rusade efter filistéerna och jagade dem ända bort till Gat och Ekrons portar. Kropparna av dödade och sårade filistéer låg utströdda längs hela Shaarajimvägen till Gat och Ekron. 53Därefter återvände den israelitiska armén och plundrade deras läger.
54David tog Goljats huvud och förde det till Jerusalem, men hans vapen lade han i sitt tält.
55När Saul såg David gå ut för att strida mot Goljat, hade han frågat sin härförare Avner: ”Vem är den där unge mannens far?” ”Det vet jag verkligen inte, min konung”, svarade Avner. 56”Ta reda på det åt mig!” sa kungen. 57Och när David återvände efter att ha dödat filistén och fortfarande bar på Goljats avhuggna huvud, fick Avner tag i honom och tog honom med sig till Saul.
58”Vems son är du, unge man?” frågade Saul. David svarade: ”Jag är son till din tjänare Jishaj i Betlehem.”
