1And it came to pass after many days, that the word of the LORD came to Elijah in the third year, saying, Go, shew thyself unto Ahab; and I will send rain upon the earth. 2And Elijah went to shew himself unto Ahab. And there was a sore famine in Samaria. 3And Ahab called Obadiah, which was the governor of his house. (Now Obadiah feared the LORD greatly:18.3 Obadiah: Heb. Obadiahu18.3 the governor…: Heb. over his house 4For it was so, when Jezebel cut off the prophets of the LORD, that Obadiah took an hundred prophets, and hid them by fifty in a cave, and fed them with bread and water.)18.4 Jezebel: Heb. Izebel 5And Ahab said unto Obadiah, Go into the land, unto all fountains of water, and unto all brooks: peradventure we may find grass to save the horses and mules alive, that we lose not all the beasts.18.5 that…: Heb. that we cut not off ourselves from the beasts 6So they divided the land between them to pass throughout it: Ahab went one way by himself, and Obadiah went another way by himself.
7¶ And as Obadiah was in the way, behold, Elijah met him: and he knew him, and fell on his face, and said, Art thou that my lord Elijah? 8And he answered him, I am: go, tell thy lord, Behold, Elijah is here. 9And he said, What have I sinned, that thou wouldest deliver thy servant into the hand of Ahab, to slay me? 10As the LORD thy God liveth, there is no nation or kingdom, whither my lord hath not sent to seek thee: and when they said, He is not there; he took an oath of the kingdom and nation, that they found thee not. 11And now thou sayest, Go, tell thy lord, Behold, Elijah is here. 12And it shall come to pass, as soon as I am gone from thee, that the Spirit of the LORD shall carry thee whither I know not; and so when I come and tell Ahab, and he cannot find thee, he shall slay me: but I thy servant fear the LORD from my youth. 13Was it not told my lord what I did when Jezebel slew the prophets of the LORD, how I hid an hundred men of the LORD’s prophets by fifty in a cave, and fed them with bread and water? 14And now thou sayest, Go, tell thy lord, Behold, Elijah is here: and he shall slay me. 15And Elijah said, As the LORD of hosts liveth, before whom I stand, I will surely shew myself unto him to day. 16So Obadiah went to meet Ahab, and told him: and Ahab went to meet Elijah.
17¶ And it came to pass, when Ahab saw Elijah, that Ahab said unto him, Art thou he that troubleth Israel? 18And he answered, I have not troubled Israel; but thou, and thy father’s house, in that ye have forsaken the commandments of the LORD, and thou hast followed Baalim. 19Now therefore send, and gather to me all Israel unto mount Carmel, and the prophets of Baal four hundred and fifty, and the prophets of the groves four hundred, which eat at Jezebel’s table. 20So Ahab sent unto all the children of Israel, and gathered the prophets together unto mount Carmel.
21And Elijah came unto all the people, and said, How long halt ye between two opinions? if the LORD be God, follow him: but if Baal, then follow him. And the people answered him not a word.18.21 opinions: or, thoughts 22Then said Elijah unto the people, I, even I only, remain a prophet of the LORD; but Baal’s prophets are four hundred and fifty men. 23Let them therefore give us two bullocks; and let them choose one bullock for themselves, and cut it in pieces, and lay it on wood, and put no fire under: and I will dress the other bullock, and lay it on wood, and put no fire under: 24And call ye on the name of your gods, and I will call on the name of the LORD: and the God that answereth by fire, let him be God. And all the people answered and said, It is well spoken.18.24 It is…: Heb. The word is good 25And Elijah said unto the prophets of Baal, Choose you one bullock for yourselves, and dress it first; for ye are many; and call on the name of your gods, but put no fire under. 26And they took the bullock which was given them, and they dressed it, and called on the name of Baal from morning even until noon, saying, O Baal, hear us. But there was no voice, nor any that answered. And they leaped upon the altar which was made.18.26 hear: or, answer18.26 answered: or, heard18.26 leaped…: or, leaped up and down at the altar 27And it came to pass at noon, that Elijah mocked them, and said, Cry aloud: for he is a god; either he is talking, or he is pursuing, or he is in a journey, or peradventure he sleepeth, and must be awaked.18.27 aloud: Heb. with a great voice18.27 he is talking: or, he meditateth18.27 is pursuing: Heb. hath a pursuit 28And they cried aloud, and cut themselves after their manner with knives and lancets, till the blood gushed out upon them.18.28 the blood…: Heb. poured out blood upon them 29And it came to pass, when midday was past, and they prophesied until the time of the offering of the evening sacrifice, that there was neither voice, nor any to answer, nor any that regarded.18.29 offering: Heb. ascending18.29 that regarded: Heb. attention 30And Elijah said unto all the people, Come near unto me. And all the people came near unto him. And he repaired the altar of the LORD that was broken down. 31And Elijah took twelve stones, according to the number of the tribes of the sons of Jacob, unto whom the word of the LORD came, saying, Israel shall be thy name: 32And with the stones he built an altar in the name of the LORD: and he made a trench about the altar, as great as would contain two measures of seed. 33And he put the wood in order, and cut the bullock in pieces, and laid him on the wood, and said, Fill four barrels with water, and pour it on the burnt sacrifice, and on the wood. 34And he said, Do it the second time. And they did it the second time. And he said, Do it the third time. And they did it the third time. 35And the water ran round about the altar; and he filled the trench also with water.18.35 ran: Heb. went 36And it came to pass at the time of the offering of the evening sacrifice, that Elijah the prophet came near, and said, LORD God of Abraham, Isaac, and of Israel, let it be known this day that thou art God in Israel, and that I am thy servant, and that I have done all these things at thy word. 37Hear me, O LORD, hear me, that this people may know that thou art the LORD God, and that thou hast turned their heart back again. 38Then the fire of the LORD fell, and consumed the burnt sacrifice, and the wood, and the stones, and the dust, and licked up the water that was in the trench. 39And when all the people saw it, they fell on their faces: and they said, The LORD, he is the God; the LORD, he is the God. 40And Elijah said unto them, Take the prophets of Baal; let not one of them escape. And they took them: and Elijah brought them down to the brook Kishon, and slew them there.18.40 Take: or, Apprehend
41¶ And Elijah said unto Ahab, Get thee up, eat and drink; for there is a sound of abundance of rain.18.41 a sound…: or, a sound of a noise of rain 42So Ahab went up to eat and to drink. And Elijah went up to the top of Carmel; and he cast himself down upon the earth, and put his face between his knees, 43And said to his servant, Go up now, look toward the sea. And he went up, and looked, and said, There is nothing. And he said, Go again seven times. 44And it came to pass at the seventh time, that he said, Behold, there ariseth a little cloud out of the sea, like a man’s hand. And he said, Go up, say unto Ahab, Prepare thy chariot, and get thee down, that the rain stop thee not.18.44 Prepare: Heb. Tie, or, Bind 45And it came to pass in the mean while, that the heaven was black with clouds and wind, and there was a great rain. And Ahab rode, and went to Jezreel. 46And the hand of the LORD was on Elijah; and he girded up his loins, and ran before Ahab to the entrance of Jezreel.18.46 to the…: Heb. till thou come to Jezreel
Elia tillrättavisar kung Achav
1Efter en lång tid, på tredje året, kom Herrens ord till Elia: ”Gå och träd fram inför kung Achav. Jag ska snart låta det regna över landet.”
2Elia gav sig iväg för att träda fram inför kungen.
Under tiden hade hungersnöden blivit mycket svår i Samaria.
3Achav kallade till sig Obadja, som hade hand om Achavs egendom, en man som hyste stor fruktan för Herren. 4En gång, när Isebel höll på att döda Herrens profeter, hade Obadja gömt hundra av dem i två grottor, femtio i varje, och försett dem med mat och vatten.
5Kung Achav hade sagt till Obadja: ”Gå genom landet och sök efter källor och vattendrag för att hitta gräs, så att vi kanske kan hålla hästar och mulåsnor vid liv och slipper slakta boskap.”
6De delade upp landet mellan sig och gav sig av, Achav åt ett håll och Obadja åt ett annat. 7Plötsligt fick Obadja på sin väg se Elia komma gående, och så snart han kände igen honom, föll han ner för honom. ”Är det verkligen du, min herre Elia?” frågade han. 8”Ja, det är det”, svarade Elia. ”Gå och tala om för din herre: Elia är här.”
9Men Obadja svarade: ”Vad har jag gjort för ont, eftersom du vill överlämna mig åt Achav och sända mig i döden? 10Ja, så sant Herren, din Gud, lever, det finns inget folk eller kungarike där min herre inte låtit söka efter dig. Och när man svarade att du inte var där, tvingade han dessa kungariken och folk att svära på att de inte kunnat finna dig. 11Och nu säger du att jag ska gå och tala om för min herre: ’Elia är här!’ 12Men så snart jag har gått härifrån, så för nog Herrens Ande bort dig, jag vet inte vart, och när jag sedan talar om detta för Achav och han inte finner dig, dödar han mig. Ändå har jag, din tjänare, fruktat Herren alltsedan min ungdom. 13Har ingen talat om för dig, min herre, vad jag gjorde när Isebel höll på att döda Herrensprofeter, hur jag då gömde hundra av dem i två grottor och gav dem mat och vatten? 14Och nu vill du att jag ska gå och tala om för kungen: ’Elia är här!’ Då är jag dödens!”
15”Så sant härskarornas Herre lever, han som jag tjänar, i dag ska jag personligen infinna mig hos Achav”, svarade Elia.
Elia utmanar baalsprofeterna
16Obadja gick då och berättade det för Achav, och Achav gick ut för att möta honom.
17”Jaså, där är du, du som dragit denna olycka över Israel”, sa Achav när han fick se Elia. 18”Det är inte jag som drar olycka över Israel”, svarade Elia. ”Du och din familj har förkastat Herrens bud och följt baalsgudarna. 19Samla nu allt folk i Israel hos mig på berget Karmel, tillsammans med Baals fyrahundrafemtio profeter och Asheras fyrahundra profeter, som Isebel försörjer.”
20Achav meddelade då hela Israel och sammankallade alla profeterna på berget Karmel.
21Där stod Elia upp och talade till hela folket: ”Hur länge ska ni fortsätta att vingla mellan olika åsikter? Om Herren är Gud, följ då honom! Men om Baal är det, ska ni naturligtvis följa honom!” Men de gav honom inget svar.
22”Jag är den ende av Herrens profeter som finns kvar, men Baal har fyrahundrafemtio profeter”, fortsatte Elia. 23”Skaffa nu fram åt oss två tjurar. De får välja en av dem åt sig, stycka den och lägga den på veden, men utan att tända eld. Jag ska göra i ordning den andra tjuren och lägga den på veden, utan att tända eld. 24Sedan ska ni ropa till er gud, och jag ska ropa till Herren, min Gud, och den som svarar med eld är Gud.”
Allt folket gick med på Elias förslag.
25Då vände sig Elia till Baals profeter: ”Välj en av tjurarna och gör den i ordning, för ni är många. Anropa sedan er gud, men tänd ingen eld.”
26De gjorde i ordning en av tjurarna som man gav dem. De ropade sedan hela förmiddagen på Baal: ”Baal, svara oss!” Men de fick inget svar, och då började de hoppa runt altaret18:26 hoppa runt altaret är en osäker översättning, eftersom det hebreiska uttryckets innebörd är osäker. som de hade gjort.
27Vid middagstid började Elia driva med dem. ”Ropa högre! Förvisso är han gud, men kanske är han upptagen med annat i sina tankar18:27 Innebörden av hebreiskans upptagen med annat i sina tankar är osäker., eller också är han ute och reser! Han kanske rentav ligger och sover, så att ni måste väcka honom!”
28Då ropade de ännu högre, och, som deras sed var, skar de sig med svärd och spjut så att det blödde. 29De höll på med sitt profetiska raseri hela eftermiddagen ända tills det var hög tid för kvällsoffret, men ingen svarade dem, ingen röst hördes och ingen verkade bry sig om vad de gjorde.
30”Kom nu hit till mig”, sa Elia då till allt folket. De kom till honom, och han byggde upp Herrens altare som hade rivits ner. 31Han tog tolv stenar, en för var och en av Jakobs söners stammar, hans, till vilken Herren hade sagt: ”Ditt namn ska vara Israel.” 32Av dem byggde han ett altare åt Herren. Han grävde därefter ett dike runt om det, som rymde två sädesmått18:32 Ordagrant: två sea. Seamåttet var en tredjedel av efa, som i sin tur har varierat någonstans mellan 20 och 40 liter.. 33Sedan lade han upp veden, styckade tjuren och placerade den på veden.
34”Fyll fyra hinkar med vatten och häll det över brännoffret och veden”, befallde Elia. När de hade gjort det, bad han dem att göra det en gång till. Sedan befallde han: ”Gör det en tredje gång.” När de för tredje gången gjorde som han sa 35rann vattnet ner över altaret och fyllde diket.
36När det var dags för kvällsoffret, gick Elia fram och bad: ”Herre, Abrahams, Isaks och Israels Gud, låt det i dag bli känt att du är Gud i Israel och att jag är din tjänare, som har gjort allt detta på din befallning! 37Herre, svara mig, svara mig, så att detta folk förstår att du är Gud och att du vill vända deras hjärtan tillbaka till dig!”
38Då kom en eld ner från Herren som brände upp offret, veden, stenarna och jorden och till och med torkade upp allt vattnet i diket.
39När folket såg vad som hände, föll de ner med sina ansikten mot marken och ropade: ”Herren är Gud! Herren är Gud!”
40Då sa Elia åt dem att ta Baals profeter till fånga. ”Låt inte en enda av dem komma undan”, befallde han.
De grep dem allesammans, och Elia såg till att de fördes ner till bäcken Kishon och dödades där.
Elia ber om regn
41Sedan sa Elia till Achav: ”Gå nu och ät och drick! Jag hör nämligen ett häftigt regn komma.”
42Achav gick för att äta och dricka. Men Elia gick upp på toppen av berget Karmel och böjde sig ner mot marken med huvudet mellan sina knän 43och sa till sin tjänare: ”Gå och se ut över havet!”
Han gjorde så och kom tillbaka till Elia och sa: ”Där syns ingenting.” Sju gånger fick han samma order av Elia: ”Gå tillbaka!”
44När han återvände för sjunde gången, berättade han att han hade sett ett litet moln komma upp över havet, men det var inte större än en manshand.
”Gå och säg till Achav att han tar sin vagn och ger sig iväg genast, annars kommer regnet att hindra honom”, sa Elia.
45Snart förmörkades himlen av moln, det började blåsa, och det blev ett häftigt skyfall. Achav gav sig av till Jisreel, 46och Herrens kraft kom över Elia, och, med manteln uppfäst runt midjan, sprang han framför Achavs vagn ända till Jisreel.
