詩篇 42 – JCB & NUB

Japanese Contemporary Bible

詩篇 42:1-11

42

1ああ神よ。鹿が水をあえぎ求めるように、

私はあなたを慕い求めます。

2焼けつくような渇きを覚えながら、

私は、生きておられる神を求めています。

どこへ行けば、お目にかかれるのでしょうか。

3昼も夜も涙にむせびながら、

神の助けを祈っています。

かたわらでは敵が、

「おまえの神はどこへ行った」とあざけるのです。

4-5さあ、私のたましいよ、元気を出せ。

あの日のことを思い出すのだ。

まさか忘れてはいないだろう。

あの祭りの日、多くの人の先頭に立って神の宮に上り、

喜びに満たされて賛美の歌を歌ったことを。

どうしてそのように沈み込む必要があるのか。

どうして悲しげにふさぎ込んでいるのか。

神に望みを託すがよい。

そうだ、助けを信じて、

もう一度神をほめたたえよう。

6それでもなお、私は気落ちし、ふさぎ込んでいます。

しかし、やがて私は、ヨルダン川が流れ、

ヘルモン山やミツァル山のそびえる美しいこの地に

注がれている、神の恵みを思い巡らします。

7神のさかまく大波が私の頭上を越え、

悲しみの洪水が、とどろく大滝のように

降りかかってきます。

8しかし主は

日ごとに変わらない愛を注いでくださいます。

私は夜通し賛美の歌を歌い、

このいのちを授けてくださった神に祈りをささげます。

9「ああ、岩なる神よ」と、私は叫びます。

「なぜ、私をお見捨てになったのですか。

なぜ、私は敵の攻撃にさらされて、

こんなにも苦しまなければならないのですか。」

10人のあざけりがこの身を突き刺し、

深い傷を負わせます。

彼らは、「おまえの神はいったいどこへ行った」と

あざ笑います。

11しかし、私のたましいよ、

気落ちするな。動転するな。

神に期待せよ。

神がすばらしいことをしてくださり、

私はきっと賛嘆の声を上げるのだから。

このお方こそ、私の命綱、私の神。

Swedish Contemporary Bible

Psaltaren 42:1-12

Psalm 42

Andra boken

(42—72)

Klagopsalm, längtan efter Gud.42:0 42-43 Psalmerna 42-43 utgör en enhet och står som en psalm i många hebreiska handskrifter.

1För körledaren. Maskil42:1 Se not till 32:1.. Av Korachs ättlingar42:1 Överskrift: Korachs ättlingar var tempelmusiker och -tjänare..

2Som hjorten längtar efter vattenbäckar,

så längtar jag efter dig, min Gud.

3Jag törstar efter Gud, den levande Guden.

När får jag komma och träda fram inför Gud?

4Mina tårar är min mat dag och natt,

när man hela tiden frågar mig: ”Var är din Gud?”

5Mina minnen kommer,

och jag utgjuter min själ.

Jag gick i folkhopen,

ledde processionen till Guds hus,

med glädjerop och tacksägelse i högtidsskaran.

6Varför är jag så nedstämd,

varför så orolig inom mig?

Vänta på Gud!

Jag ska åter prisa honom,

min räddare och min Gud!

7Ändå är jag nedstämd, min Gud,

och därför tänker jag på dig,

i Jordans land och på Hermons höjder,

på Misars berg.

8Djup ropar till djup vid dånet av dina vattenfall.

Alla dina vågor och bränningar slår över mig.

9Herren sänder om dagen sin nåd,

och om natten är hans lovsång hos mig,

en bön till den levande Guden.

10Jag säger till Gud, min klippa:

”Varför har du övergett mig?

Varför måste jag gå sörjande,

förtryckt av fienden?”

11Det är som om mina ben krossas

när mina fiender hånar mig,

när de ständigt frågar mig: ”Var är din Gud?”

12Varför är jag så nedstämd,

varför så orolig inom mig?

Vänta på Gud!

Jag ska åter prisa honom,

min räddare och min Gud!