詩篇 35 – JCB & NUB

Japanese Contemporary Bible

詩篇 35:1-28

35

1ああ主よ、私に立ち向かう者に立ち向かい、

私を攻撃する者と戦ってください。

2よろいをまとい、盾を取り、

私の前に立ちはだかって守ってください。

3槍を高く振りかざしてください。

追っ手がすぐそこまで迫っていますから。

決して敵の手に渡しはしないとおっしゃってください。

4私のいのちをつけねらう連中をなぎ倒し、

恥を見せてやってください。

5主の使いの起こす風で、

彼らをもみがらのように吹き飛ばしてください。

6主の使いに追い立てられた者たちの

逃げ道をすべりやすくし、暗闇で閉ざしてください。

7彼らは無実の私にぬれぎぬを着せようと、

罠をしかけ、落とし穴を掘ったのですから。

8どうか、自らしかけた網にかかり、

たちまち滅んでしまいますように。

9しかし、私は、主が助けてくださると信じて

喜んでいます。

10心の底から、神への賛美が込み上げてきます。

天にも地にも、主のようなお方はありません。

いったいだれが、身寄りのない弱い者を強い者から守り、

貧しい者を強盗から救い出してくれるでしょうか。

11これらの悪者どもは、宣誓したその舌で

うその証言をします。

身に覚えのないことで私を告訴します。

12良いことをしてやっても、悪でそれに報いるのです。

私はもう力尽きてくずおれそうです。

13彼らが病気の時、

私は彼らを治してやってくださいと

神に泣いてすがりました。

そのために食を断ち、ひたすら祈り続けました。

しかし、神はお聞き入れになりませんでした。

14私はまるで、

親兄弟や友人が危篤ででもあるかのように、

悲しみに暮れました。

15ところが、いざ私が困難にぶつかると、

彼らは手を打って喜び、

ひとつになって押しかけて来ては、

絶えず中傷するのです。

中には、私の知らない顔もありました。

16私をのろわせるのに、

町のならず者まで駆り集めていたからです。

17主よ、いつまで何もせずに、

立ちつくしていらっしゃるのですか。

どうか助け出してください。

若いライオンが牙をむいて、

私のただ一つのいのちをねらっています。

18お救いください。

そうすれば、私は強い人々の群れをもものともせず、

感謝の祈りをささげます。

19理由もなく私を憎む者どもに、

勝ち誇らせないでください。

私が倒れるのを見て、彼らが手をたたくなど、

あってよいものでしょうか。

彼らにこそ、死がふさわしいのです。

20平和や良い行いについては口をつぐむ彼らも、

善良な市民を陥れる悪だくみとなると、

とたんに能弁になります。

21彼らは、

この私が悪事を働く現場を目撃したと叫びます。

「確かにこの目で、あいつが悪いことをするのを見た」と

はやし立てます。

22主よ、あなたはすべてをご存じです。

貝のように口をつぐんで、

私を見捨てることがないようにしてください。

23ああ主よ、今こそこの身の疑いを晴らしてください。

24正義の神よ、どうか私の無実を宣告してください。

悩む私の姿を見て、

彼らが喜ぶことのないようにしてください。

25「全く思いどおりに事が運んだ。

ついに、あいつもおしまいだ」と言って、

喜ぶことがないようにしてください。

26彼らこそ恥を見ますように。

人の苦しみを喜ぶ者こそ、不幸に見舞われ、

すべてを失いますように。

あらゆるものを取り去って、恥をかかせてください。

27しかし、私の幸せを願ってくれる者には、

大きな喜びをお与えください。

そして、こう叫ばせてください。

「信じる者を喜んで助けてくださる主はすばらしい。」

28神がどれほど偉大で正しいお方か、

私は会う人ごとに語りましょう。

一日中、神をほめたたえて過ごしましょう。

Swedish Contemporary Bible

Psaltaren 35:1-28

Psalm 35

En bön om räddning

1Av David.

Herre, bekämpa dem som bekämpar mig!

Strid mot dem som strider mot mig!

2Ta rustningen och skölden,

res dig och kom till min hjälp!

3Lyft spjutet och lansen mot mina förföljare!

Säg till mig: ”Jag är din räddning!”

4Låt dem som är ute efter mitt liv komma på skam och vanära!

Låt dem som planerar för min undergång få vända sig bort i skam!

5Låt dem blåsa bort som agnar för vinden,

när Herrens ängel jagar bort dem.

6Gör deras väg mörk och hal,

när Herrens ängel förföljer dem!

7Utan orsak har de lagt ut ett nät för mig

och grävt en fallgrop åt mig.

8Låt dem drabbas av undergång

utan att de vet om det,

fastna i sina egna nät som de lagt ut,

falla i sin egen grop, till sin undergång.

9Men jag ska jubla i Herren

och glädja mig över hans räddning.

10Med hela min kropp ropar jag:

Herre, vem är som du?

Du räddar den svage från den starke

och den fattige och den nödställde från dem som plundrar dem.”

11Falska vittnen kommer emot mig.

De frågar mig om sådant som jag inte vet något om.

12De lönar mig med ont för gott,

jag är övergiven.

13När de var sjuka, klädde jag mig i säcktyg,

jag ödmjukade mig själv med fasta,

men min bön återvände bara till mig.35:13 Grundtextens innebörd är osäker; mer ordagrant: min bön återvände till mitt bröst.Tanken kan vara att psalmisten inte blev bönhörd, eller möjligen bad med nedsänkt huvud, som också är en vanlig tolkning (i så fall en parallellism till ”jag ödmjukade mig själv”).

14Som om det varit min vän eller bror

eller som i sorg efter en mor

gick jag sorgklädd och nerböjd.

15Men nu när jag själv snubblade,

samlades de i skadeglädje.

De samlades mot mig för anfall

utan att jag visste något.

De hånar mig utan hejd.

16De mobbar mig hånfullt,

liksom de gudlösa,

och gnisslar tänder mot mig.35:16 Grundtextens innebörd är osäker.

17Herre, hur länge ska du se på?

Rädda mig från deras illgärningar,

mitt dyrbara liv från dessa lejon!

18Jag ska då tacka dig inför den stora församlingen,

prisa dig inför folkhopen.

19Låt inte dem glädjas

som utan orsak är mina fiender,

låt inte dem blinka med ögonen

som utan anledning har hatat mig.

20Det de säger leder inte till fred,

och de tänker ut svekfulla planer mot de stilla i landet.

21De gapar mot mig och säger:

”Haha, det var väl vad vi skulle se!”

22Herre, du har sett detta.

Tig inte! Var inte långt borta från mig!

23Vakna, stå upp till mitt försvar,

min Gud och Herre, skaffa mig rätt!

24Skaffa mig rätt, i din rättfärdighet, Herre, min Gud,

låt dem inte få glädjas över mig.

25Låt dem inte få säga: ”Ha, det gick som vi ville!”

Låt dem inte säga: ”Nu har vi slukat honom.”

26Låt dem skämmas och förödmjukas

som gläder sig över min olycka,

låt dem klä sig i skam och förödmjukelse

som förhäver sig över mig!

27Men låt alla dem få jubla av glädje

som gläder sig över min rätt,

låt dem ständigt säga:

”Stor är Herren, som vill sin tjänares välgång!”

28Då ska jag vittna om din rättfärdighet,

lovprisa dig dagen lång.