2
天に上げられるエリヤ
1-2さて、主がエリヤをたつまきで天に上げる時がきました。エリヤはギルガルを出立する時、エリシャに、「ここに残ってくれ。主が私に、ベテルへ行けと仰せなのだ」と言いましたが、エリシャは、「主にかけて誓いますが、私は決して先生から離れません」と答えました。そこで二人は、そろってベテルへ向かいました。 3すると、ベテルの預言者学校の若い預言者たちが迎えに出て、エリシャに言いました。「今日、主がエリヤ先生をあなたから取り上げようとしておられるのをご存じですか。」
「もちろん知っているとも。でも、黙っていてください。」エリシャはきびしい口調で言いました。
4すると、エリヤはエリシャに、「このベテルに残りなさい。主は私を、エリコへ遣わされる」と言いました。しかし、エリシャは、「主にかけて誓いますが、私は決して先生から離れません」と答えました。そこで二人は、そろってエリコへ出かけました。
5エリコでも、預言者学校の生徒たちがエリシャに、「今日、主がエリヤ先生をあなたから取り上げようとしておられるのを、ご存じですか」と言いました。エリシャは答えました。「知っているとも。だが、そのことは黙っていてくれないか。」
6-7エリヤはまたもエリシャに、「ここに残りなさい。主が私をヨルダン川へ送られる」と言いましたが、この時も、エリシャは前と同じように、「主に誓って、先生から離れません」と答えました。二人はそろって出かけ、ヨルダン川のほとりに立ちました。若い預言者五十人は、遠くから見守っていました。 8エリヤが外套を丸めてヨルダン川の水を打つと、川の水が分かれたので、二人は乾いた土の上を渡って行きました。
9向こう岸に着くと、エリヤはエリシャに言いました。「わしが天に行く前に、あなたにどんなことをしてあげようか。」すると、エリシャは言いました。「どうぞ、先生の二倍の預言の力をお授けください。」
10「難しいことを注文するものだ。私が取り去られる様子を見ることができたら、願いはかなえられるだろう。だが、見られないならばだめだ。」
11二人が話しながら歩いていると、突然、火の馬に引かれた火の戦車が、二人の間に割り込みました。そして、エリヤはたつまきに乗って天に上って行ったのです。 12エリシャはその姿をじっと見つめ、「わが父！ わが父！ イスラエルの戦車と騎兵よ！」と叫び、エリヤの姿が見えなくなると、自分の着物を二つに引き裂きました。 13-14それから、エリヤが脱いだ外套を拾い上げ、ヨルダン川のほとりに引き返しました。そして、彼がその外套でヨルダン川の水を打ち、「エリヤの神、主はどこにおられますか」と言うと、水が両側に分かれたので、彼は歩いて川を渡りました。
15エリコの若い預言者たちはこれを見て、口々に「エリヤの霊がエリシャに下った」と叫び、エリシャを迎えに出て、ひれ伏しました。 16「お許しをいただければ、五十人の屈強な者たちにエリヤ先生を捜しに行かせます。おそらく、主の霊が先生を運んで、どこかの山か谷に置き去りにされたのでしょうから。」
するとエリシャは言いました。「どうか、そんなことはしないでくれ。」
17しかし、彼らがあまりにもしつこく言うので、ついにエリシャも根負けして、「そこまで言うなら、そうしなさい」と折れました。そこで五十人の男たちが三日間、手分けして捜しましたが、エリヤの姿はどこにも見あたりませんでした。 18すごすご引き返して来ると、エリシャはまだエリコにいて、「だから、あれほど行くなと言っただろう」と彼らをしかりました。
水の奇跡
19さて、エリコの町の人々がエリシャを尋ねて来て、言いました。「実は、困ったことがあるのです。この町は、ごらんのように、美しい自然に囲まれています。ところが水が悪くて、女たちは流産に悩まされています。」
20エリシャは、「それはお困りですな。何とかしましょう。新しい器に塩をいっぱい入れて、持って来なさい」と言いました。彼らは言われたとおりにしました。
21エリシャは町の井戸へ出かけ、塩を振りまいて、「主がこの水をきよめてくださった。これからはもう流産する人もないし、水にあたって死ぬ人もいない」と宣言しました。 22はたして、エリシャの言ったとおり水はきれいになりました。
ばかにされたエリシャ
23エリシャがエリコからベテルへの道を進んで行くと、ベテルの町から少年たちが出て来て、「やーい、はげ頭、はげ頭」と言ってあざけりました。 24エリシャは彼らの方を振り向いて、主の名によってのろいました。すると、森の中から二頭の雌熊が出て来て、少年たちのうち四十二人を裂き殺しました。 25このあと、エリシャはカルメル山へ行き、またサマリヤへ帰りました。
Elias himmelsfärd
1Nu var tiden inne för Herren att hämta Elia upp till himlen i en stormvind. När Elia och Elisha lämnade Gilgal, 2sa Elia till Elisha: ”Stanna här, för Herren har sänt mig till Betel.” ”Nej, så sant Herren och du själv lever, jag ska inte lämna dig!” svarade Elisha.
Därför gick de tillsammans till Betel. 3Där kom profetskaran som höll till i Betel fram till Elisha och frågade: ”Vet du om att Herren i dag tänker ta din herre ifrån dig?” ”Ja”, sa Elisha till dem. ”Jag vet, men tala inte om det!”
4”Elisha, stanna kvar här, för Herren har sänt mig till Jeriko”, sa Elia. Men Elisha svarade som förra gången: ”Så sant Herren och du själv lever, jag ska inte lämna dig!” Därför gick de tillsammans till Jeriko.
5I Jeriko kom profetskaran som fanns där fram till Elisha och frågade: ”Vet du om att Herren i dag tänker ta din herre ifrån dig?” ”Ja”, sa Elisha till dem. ”Jag vet, men tala inte om det!” 6”Stanna här nu”, sa Elia sedan till Elisha, ”för Herren har sänt mig till floden Jordan.” Men Elisha svarade som förut: ”Så sant Herren och du själv lever, jag ska inte lämna dig!”
De gav sig alltså iväg tillsammans. 7Femtio man ur profetskaran stod på avstånd, mitt emot platsen där de två ställde sig vid Jordan. 8Elia tog då sin mantel, vek ihop den och slog på vattnet med den. Då delade sig vattnet i floden, och de gick torrskodda över till andra sidan.
9”Vad vill du att jag ska göra för dig, innan jag blir hämtad härifrån?” frågade Elia när de gick över. ”Låt mig få dubbelt så mycket av den ande som du själv har”, bad Elisha. 10”Du har bett om något mycket svårt”, svarade Elia. ”Men om du ser när jag tas bort ifrån dig, då ska du få vad du begär, annars inte.”
11Medan de gick där och samtalade med varandra, kom plötsligt en vagn av eld och den drogs av hästar som också var av eld. Vagnen körde fram mellan dem och skilde dem åt och Elia fördes i en stormvind upp till himlen.
12Elisha såg det och ropade: ”Min far! Min far! Israels vagnar och ryttare!”
När Elia försvann ur sikte, rev Elisha sönder sin mantel. 13Sedan tog han upp Elias kvarlämnade mantel och gick tillbaka till Jordans strand. 14Där tog han manteln som fallit av honom och slog med den på vattnet.
”Var är Herren, Elias Gud?” frågade han. När Elisha slog på vattnet, delade det sig, och Elisha kunde gå över.
15”Anden som vilade över Elia är nu över Elisha!” sa profetskaran från Jeriko som stått på avstånd och sett på honom. Sedan gick de fram till Elisha och böjde sig ner på marken inför honom. 16De sa till honom: ”Herre, vi, dina tjänare, har femtio duktiga män bland oss. Låt dem gå och leta efter din mästare. Herrens Ande har kanske lyft upp honom på något berg eller kastat ner honom i en dal.” ”Nej, sänd inte ut dem”, svarade Elisha.
17Men de var så envisa att han till slut fick ge med sig: ”Låt dem gå och leta då”, sa han. Och femtio män skickades iväg, och de letade i tre dagar, men de hittade inte Elia.
18Elisha var fortfarande kvar i Jeriko när de kom tillbaka. ”Jag sa ju att ni inte skulle gå”, sa han.
Elisha
(2:19—8:15; 13:14-25)
Elisha renar Jerikos vatten
19Nu talade stadens män till Elisha: ”Staden ligger vackert, som du kan se, herre, men vattnet är mycket dåligt, och det ger missväxt2:19 Det hebreiska uttryckets innebörd är osäker. Den kan vara att landet var ofruktbart, men också att vattnet orsakade missfall eller t.o.m. hög barnadödlighet..” 20”Hämta åt mig en ny skål och lägg salt i den”, sa profeten. De gav honom då vad han begärde. 21Han gick ut till vattenkällan, kastade saltet i den och sa: ”Så säger Herren: ’Jag har gjort vattnet friskt. Nu ska det inte längre förorsaka död eller missväxt.’ ”
22Från den stunden var vattnet friskt, precis som Elisha hade sagt.
Elisha blir hånad
23Från Jeriko fortsatte han till Betel. När han gick vägen fram, kom det ett gäng pojkar från staden och började driva med honom: ”Upp med dig, flintskalle, upp med dig, flintskalle!” 24Då vände han sig om, såg på dem och förbannade dem i Herrens namn, och genast kom två björnhonor ut ur skogen och rev ihjäl fyrtiotvå av dem.
25Sedan gick Elisha till berget Karmel, innan han återvände till Samaria.
