11
1レバノンよ、さばきへの扉を開け。
おまえの森が火で焼き尽くされるように、
おまえは滅ぼされる。
2糸杉よ、泣け。
すべての杉が損なわれるからだ。
高くそびえ立つ見事な杉がすべて倒れる。
バシャンの樫の木よ、恐ろしさのあまり叫べ。
一番深い森まで切り倒されるのを見るからだ。
3悪質な羊飼いであるイスラエルの指導者たちの
泣き叫ぶ声を聞け。
彼らの富が失われたからだ。
若いライオンのほえる声を聞け。
君主たちが泣いている。
栄光に満ちたヨルダン渓谷が荒れはてているからだ。
羊飼い
4それから、私の神、主は私にこう言いました。「さあ、ほふられるための羊の群れを養う羊飼いになりなさい。 5これは、わたしの民の姿を表している。彼らは悪い指導者たちに買われて殺されているが、指導者は罰せられない。民を裏切った者たちは、『神よ、ありがとうございます。おかげで裕福になりました』と言う。羊飼いが惜しみなく民を売り飛ばしたからだ。 6わたしも民を惜しまない。彼らを邪悪な指導者たちの手に陥らせる。指導者たちは民を殺し、この地を荒れ地にする。わたしは、地を彼らから守らない。」
7そこで、私は羊飼いの杖を二本取り、一本を「恵み」と名づけ、もう一本を「結合」と名づけました。そして命じられたとおり、羊の群れを飼いました。 8そして一月のうちに、三人の悪質な羊飼いを追い出しました。ところが私は、この羊である民にも我慢できなくなったのです。彼らもまた私を憎みました。
9私は彼らに言ってやりました。「もう、おまえたちの羊飼いはまっぴらだ。死ぬならば死ぬがいい。殺されても知るものか。行って自滅するがいい。」
10私は「恵み」と名づけた杖を取り、二つに折りました。彼らを守り導くという契約を破棄したことを示したのです。 11こうして、それは無効になりました。すると羊を売買した者たちは、これを見ていて、神が何かを語っていることを悟りました。
12私は彼らの指導者たちに言いました。「よかったら、私に見合う賃金を払いなさい。ただし、ほんとうにそうしたければです。」それで彼らが払った賃金は、わずか銀貨三十枚でした。
13すると主はこう言いました。「それを陶器師たちから畑を買うために使いなさい。おまえを評価したこのすばらしい金額で。」そこで私は銀貨三十枚を取って、神殿で陶器師たちに投げ与えました。 14それから、「結合」というもう一本の杖を折って、ユダとイスラエルとの結合が破られたことを示しました。
15それから主は私に、もう一度、羊飼いの務めにつくようにと命じました。今度は、役立たずの悪い羊飼いを演じることになったのです。
16神は私にこう言いました。「これは、わたしがこの国に与える羊飼いの姿を説明している。その羊飼いは、死にそうな羊の世話をせず、子羊の面倒も見ず、骨を折った羊の手あてもせず、元気な羊にえさを与えず、歩けない羊を運んでやることもしない。その代わりに、肥えた羊を食べ、その足を引き裂きさえする。
17羊の群れの世話をしない、
役立たずの羊飼いは災いだ。
神の剣が彼の腕を切り、右目を刺し通す。
腕は使えなくなり、右目は見えなくなる。」
1Öppna dina portar, Libanon.
Eld ska förtära dina cedrar.
2Klaga, cypress, för cedern har fallit,
och de ståtliga träden är förstörda.
Klaga, ni Bashans ekar,
för den täta skogen har huggits ner.
3Hör herdarnas klagan,
när deras härlighet har förstörts.
Hör hur de unga lejonen ryter,
när Jordandalens prakt är skövlad.
De två herdarna
4Så sa Herren, min Gud: ”Bli en herde för en hjord med slaktfår. 5De som köper dem slaktar dem utan att bli straffade. De som säljer dem säger: ’Lovad vare Herren för att jag blivit rik!’ Deras egna herdar skonar dem inte. 6Jag ska inte längre skona landets invånare, säger Herren. Jag ska låta människorna hamna i klorna på varandra och på sin kung. De ska ödelägga landet, och jag ska inte låta någon komma undan deras makt.”
7Så blev jag en herde för en hjord med slaktfår, de förtryckta fåren. Jag tog två herdestavar. Den ena kallade jag Nåd och den andra Enhet, och jag blev en herde för hjorden. 8Inom en månad gjorde jag mig av med de tre herdarna.11:8 Det framkommer inte vad detta syftar på. Jag förlorade tålamodet med fåren, och även de fick nog av mig. 9Då sa jag: ”Nu vill jag inte längre vara er herde. Låt det dö som håller på att dö, och det gå under som håller på att gå under. Låt dem som är kvar äta upp varandra.”
10Sedan tog jag min stav Nåd och bröt av den, för att upplösa det förbund jag hade slutit med alla folk. 11Så blev det upplöst den dagen, och de förtryckta fåren som iakttog mig insåg att detta var Herrens ord.
12Jag sa till dem: ”Om ni finner det för gott, ge mig min lön, men om inte, låt bli!” Då vägde de upp trettio silvermynt11:12 Ersättningen för en dödad slav, se 2 Mos 21:32. Denna blygsamma summa fick senare Judas för att förråda Jesus, se t.ex. Matt 26:14f. Grundtexten talar dock bara om silver, ”mynt” är en senare tolkning som används här för att underlätta översättningen. åt mig.
13Och Herren sa till mig: ”Kasta det åt krukmakaren, denna härliga summa de har värderat mig till!” Jag tog alltså de trettio silvermynten och kastade dem åt krukmakaren i Herrens hus.
14Sedan bröt jag av min andra stav, Enhet, för att upplösa broderskapet mellan Juda och Israel.
15Herren sa till mig: ”Utrusta dig med en dåraktig herdes redskap. 16Jag ska nämligen låta en herde uppstå i landet som inte bryr sig om dem som håller på att förgås, inte söker efter dem som kommit bort, inte helar de skadade, inte sörjer för de friska, utan äter köttet av de feta och river sönder klövarna på dem.
17Ve en sådan värdelös herde
som överger sin hjord!
Må ett svärd träffa hans arm och hans högra öga!
Må hans arm helt förtvina
och hans högra öga helt förblindas!”
