エレミヤ書 31 – JCB & NUB

Japanese Contemporary Bible

エレミヤ書 31:1-40

31

1その時、イスラエルの全家族はわたしを主と認める。彼らは、わたしの民としてふるまうようになる。

2昔わたしが、エジプトから逃げて来た

イスラエル人を、荒野であわれみ、

休息を与えた時のように、

彼らをいたわり、愛を注ぐ。

3それは、かつてイスラエルにこう言ったからだ。

わたしの民よ。

わたしは永遠の愛をもっておまえを愛してきた。

あわれみの綱でおまえを引き寄せてきた。

4イスラエルのおとめよ。

わたしは、おまえの国を再建する。

おまえは以前のように幸せになり、

タンバリンをたたいて陽気に踊る。

5もう一度サマリヤの山の上にぶどう園を造り、

その実を食べるようになる。

6エフライムの丘に立つ見張りが声を張り上げ、

『さあ、シオン(エルサレム)に上って、

神のもとへ行こう』と言う日がくる。」

7神はこう語ります。

「地上で最も偉大な国イスラエルに、

わたしがどんなことをするかを知って、喜び歌え。

『主は、イスラエルの残りの民である

ご自分の民を救った』と、

賛美と喜びをもって大声で語り伝えなさい。

8わたしが彼らを、

北から、また地の果てから連れ戻すからだ。

盲人や足の不自由な人、赤ん坊を連れた若い母親、

お産の近い女には、特別に心を留める。

彼らは大きな集団となって帰る。

9だれの頬にもうれし涙がこぼれる。

わたしは彼らを、

壊れ物を運ぶように注意して連れ帰る。

彼らは静かに流れる川のほとりを歩き、

つまずくことはない。

イスラエルにとってわたしは父であり、

エフライムはわたしの長男だからだ。」

10世界の国々よ、主からの次のことばを聞き、

言い広めなさい。

主はご自分の民を散らしたが、再び集め、

羊飼いがその群れを飼うときのように見守ります。

11イスラエルを、

とても歯が立たない敵の手から救い出すのです。

12彼らは帰国して、シオンの丘で喜びの歌を歌います。

豊作の穀物、麦とぶどう酒と油、

健康そのものの羊と家畜の群れという

主の恵みに浴して、彼らの顔は喜びに輝きます。

彼らのたましいは潤った園のようになり、

悲しみは一つ残らず逃げ去ります。

13娘たちは喜びのあまり踊り出し、

男たちは、年老いた者も若者も陽気にはしゃぎます。

「わたしは彼らの嘆きを喜びに変え、

彼らを慰め、楽しませる。

苦しいことばかりの捕虜の時代は、

もう過去のこととなった。

14わたしは祭司たちを、

神殿に運ばれる山のような供え物で再びもてなす。

わたしの民がすっかり満足するまで、

十分に食べさせる」と、主は約束します。

15主は私に、再び語りました。

「ラマ(バビロンの捕虜となったユダヤ人が集合させられた場所)で激しい泣き声が聞こえる。

ラケル(ヤコブの妻。

イスラエル王国の母として象徴的に言われている)は

子どものために泣いているが、

どうしても慰めることはできない。

それは、子どもがいなくなったからだ。」

16しかし、神は約束します。

「おまえはもう、泣かなくていい。

わたしは確かにおまえの祈りを聞いた。

おまえはまた子どもに会える。

彼らは遠い敵の国から、

おまえのふところへ帰って来る。

17おまえの将来には希望がある。

おまえの子どもは生まれ故郷へ帰って来る。

18私はエフライムのうめき声を聞きました。」

「神は私をひどく罰しました。

子牛がくびきを負う訓練をさせられるように、

私にも懲らしめが必要だったのです。

私を神のもとに立ち返らせ、

元どおりにしてください。

神よ。ただあなただけが主だからです。

19私は神いたことを後悔しました。

なんと愚かな人間だったのかと反省し、

ももの肉を打ちました。

若かったころにしたことを考えると、

恥ずかしくなります。」

20神のお答えはこうです。

「エフライムは今でもわたしの子だ。

かけがえのない子であることに変わりはない。

罰を加えないわけにはいかないが、

それでもなお、彼を愛している。

いとおしくてたまらないので、必ずあわれみをかける。

21捕虜として遠い国へ引かれて行く時、

イスラエルに帰る目じるしとなる道しるべを、

あちこちに立てておきなさい。

通った道をしっかり頭に入れておくのだ。

おとめイスラエルよ。

やがて、おまえは自分の町に

帰って来ることになる。

22気まぐれな娘よ。

いつまで、どっちつかずでいるのか。

わたしは、今までだれも聞いたこともないような

新しいことをする。

その時イスラエルは、

わたしを尋ね求めるようになる。」

23イスラエルの神である天の軍勢の主は、こう言います。「わたしが彼らを連れ戻す時、彼らはユダとその町々で、次のように言うだろう。『義の中心であるきよい山よ。神があなたを祝福されるように。』 24町の住民も、農夫も、羊飼いも、平和で幸福な暮らしをするようになる。 25わたしは疲れた者には休息を、悲しむ者には喜びを与えるからだ。」 26ここでエレミヤは目を覚まし、「この眠りは、とてもここちよかった」と言いました。

27主はこう言います。「わたしが、このイスラエルで人口をおびただしく増やし、家畜を増し加える時がくる。 28以前この国をくり返し痛めつけたが、今度は気を配って築き上げる。 29人々は二度と、『父親の罪のあとしまつを子どもがさせられる』ということわざを口にしなくなる。 30だれもが自分の罪のために死ぬようになるからだ。すっぱいぶどうを食べた本人の歯が浮くのだ。」

31主は言います。「わたしがイスラエルおよびユダの民と、新しい契約を結ぶ日がくる。 32それは、わたしが彼らの先祖の手をとってエジプトから導き出した時、結んだようなものではない。彼らがそれを破ったので、やむなく、わたしは彼らを見捨てた。 33新しい契約とはこうだ。わたしは、わたしのおきてを彼らの心に刻みつける。そのため彼らは、わたしをあがめたいという気持ちになる。こうして、彼らは文字どおりわたしの民となり、わたしは彼らの神となる。 34その時はもう、主を知るようにと互いに忠告する必要はなくなる。身分の高い者も低い者も、だれもがわたしを心底から知るようになるからだ。わたしは彼らの罪を赦し、忘れる。」

35日中は太陽の光を与え、

夜を明るくするために月と星を与え、

海をかき立てて大波を起こす天の軍勢の主は、

こう言います。

36「もし、これらの自然界の法則がなくなるものなら、

わたしはわたしの民イスラエルを見限るだろう。

37天が正確に測られ、地中深くの基礎が現れない限り、

罪を犯したからといって、

わたしが彼らを捨てることなどありえない。」

38-39主は言います。「エルサレムの町全体が、わたしのために再建される時がくる。北東の端にあるハナヌエルの塔から、北西にある隅の門まで、また南西にあるガレブの丘から、南東にあるゴアに至るまで、すべて建て直される。 40墓地と谷にある灰捨て場を含め、全市が、わたしにとってきよいものとなる。キデロン川に至るまでの畑全部、そこから町の東側にある馬の門に至るまでの地区も、きよいものとなる。これからは、二度と敵に踏みにじられたり、占領されたりはしない。」

Swedish Contemporary Bible

Jeremia 31:1-40

Israels återupprättelse

1”Vid den tiden, säger Herren, ska jag vara Gud för alla Israels släkter, och de ska vara mitt folk.”

2Så säger Herren:

”Det folk som överlever svärdet

ska finna nåd i öknen,

under vandringen ska Israel få ro.”31:2 Versen kan också tolkas syfta på Israels ökenvandring och ska i så fall översättas i förfluten tid.

3Från fjärran uppenbarade sig Herren för mig:

”Jag har älskat dig

med en evig kärlek.

Därför har jag så länge uppehållit dig med min nåd.

4Jag ska upprätta dig igen,

ja, du ska bli upprättad,

du jungfru Israel.

Du ska än en gång ta dina tamburiner

och gå ut och dansa med de glada.

5Än en gång ska du plantera vingårdar

på Samariens berg,

och de som planterar ska få njuta av frukten.

6Den dag ska komma

då vakterna på Efraims berg ska ropa:

’Kom, låt oss gå upp till Sion,

till Herren, vår Gud.’ ”

7För så säger Herren:

”Jubla av glädje över Jakob,

höj jubelrop över det främsta bland folken!

Lovsjung: ’Herren har räddat sitt folk,

det som finns kvar av Israel.’

8Jag ska föra dem från landet i norr

och samla dem från jordens yttersta ändar.

Bland dem finns blinda och lama,

gravida kvinnor och kvinnor i barnsnöd.

I en stor skara ska de återvända hit.

9Gråtande ska de komma,

och under deras böner ska jag leda dem.31:9 Engligt Septuaginta: komma, men jag tröstar dem och leder dem.

På en jämn väg, där de inte ska stappla,

ska jag leda dem till strömmande vatten.

För jag är Israels far

och Efraim är min förstfödde son.

10Hör Herrens ord, ni folk,

förkunna det i fjärran kustländer:

’Han som skingrade Israel

ska samla det

och vaka över det

som en herde över sin hjord.’

11Herren ska friköpa Jakob

och befria honom från dem

som är starkare än han.

12De ska komma och jubla på Sions höjd,

och de ska stråla av lycka över allt vad Herren ger,

över säd, vin och olja,

över lamm och boskapshjordar.

De ska vara som en grönskande trädgård,

och de ska inte behöva sörja mer.

13Flickor ska dansa och glädjas,

tillsammans med ynglingar och de gamla.

Jag ska förvandla deras sorg till glädje,

ge dem tröst och glädje efter sorgen.

14Jag ska mätta prästerna rikligt

och tillfredsställa mitt folk med det goda jag ger, säger Herren.”

15Så säger Herren:

”Ett rop hörs i Rama,

klagan och bitter gråt.

Rakel gråter över sina barn

och låter sig inte tröstas,

för hennes barn finns inte mer.”

16Så säger Herren:

”Gråt inte längre,

fäll inga fler tårar,

för du ska få lön för din möda, säger Herren.

De ska återvända från sitt fiendeland.

17Det finns hopp för din framtid, säger Herren.

Dina barn ska återvända till sitt eget land.

18Jag har hört Efraims klagan:

’Du har tuktat mig,

jag har blivit tuktad

som en otämjd kalv.

För mig tillbaka,

så kommer jag tillbaka,

för du är Herren, min Gud.

19Jag vände mig bort

men ångrade mig.

Jag kom till besinning

och slår nu mina lår i sorg.31:19 En symbolhandling för att uttrycka sorg och bedrövelse.

Jag skäms och är förödmjukad

över min ungdoms synder.’

20Är inte Efraim min älskade son,

mitt käraste barn?

Trots att jag ofta går till rätta med honom

tänker jag ständigt på honom.

Mitt hjärta ömmar för honom,

och jag måste förbarma mig över honom, säger Herren.

21Sätt upp vägmärken åt dig,

ställ upp vägvisare.

Rätta dig efter den led du följt,

vägen du förut gått.

Vänd tillbaka, jungfru Israel,

vänd tillbaka till dessa dina städer!

22Hur länge ska du vackla hit och dit,

du trolösa dotter?

Herren ska skapa något nytt på jorden –

en kvinna ska omsluta31:22 Eller: värna.Det hebreiska ordets betydelse är osäker och hela satsen därmed svårtolkad. en man.”

23Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: ”Ännu en gång ska detta ord uttalas i Juda land och dess städer, när jag låter dem återvända från sin exil: ’Herren välsigne dig, du rättfärdighetens boning, du heliga berg!’ 24Där ska alla från hela Juda och dess städer bo, bönder och kringströvande herdar. 25Jag ska ge de trötta att dricka och mätta de svaga.”

26Sedan vaknade jag och såg mig omkring. Min sömn hade varit behaglig.

27”Den tid ska komma, säger Herren, när jag ska beså hela Israel och hela Juda med säd av både människor och djur. 28Liksom jag har vakat över dem för att rycka upp, riva ner, förgöra och fördärva, ska jag nu vaka över dem för att bygga upp och plantera, säger Herren. 29På den tiden ska man inte längre säga:

’Fäderna har ätit sura druvor

och därför har barnen fått ömma tänder.’

30Var och en ska nämligen dö för sin egen synd. Den som äter sura druvor får själv ömma tänder.

Det nya förbundet

31Det ska komma en tid, säger Herren,

då jag ingår ett nytt förbund med Israels och Juda folk,

32inte ett sådant förbund som jag ingick med deras förfäder,

när jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egypten,

det förbund med mig som de bröt,

trots att jag var deras herre31:32 Ordagrant: …jag var deras make., säger Herren.

33Nej, detta är det förbund jag ska ingå med Israels folk

efter de där dagarna, säger Herren:

Jag ska lägga min lag i deras inre

och skriva den i deras hjärtan.

Jag ska vara deras Gud,

och de ska vara mitt folk.

34Då ska de inte längre behöva undervisa varandra och säga:

’Lär känna Herren,’ för då ska alla känna mig,

från den minste till den störste bland dem, säger Herren.

För jag ska förlåta dem deras ondska,

och jag ska aldrig mer komma ihåg deras synder.”

35Så säger Herren,

han som satt upp solen till att lysa om dagen

och månen och stjärnorna att lysa om natten,

han som rör upp havet så att dess vågor brusar,

han vars namn är härskarornas Herre:

36”Om dessa förordningar inte längre består inför mig,

säger Herren,

först då ska Israels ätt upphöra

att för alltid vara ett folk inför mig.”

37Så säger Herren:

”Om himlarna där ovan kan mätas,

om jordens grundvalar där nere kan utforskas,

först då ska jag förkasta Israels ätt

för allt de har gjort, säger Herren.

38Den tid ska komma, säger Herren, när staden ska bli uppbyggd för Herren, från Hananeltornet till Hörnporten. 39Mätsnöret ska dras vidare mot Garevhöjden och sedan i riktning mot Goa. 40Och hela dalen med liken och askan, alla fälten ända ner till Kidrondalen och till hörnet vid Hästporten i öster ska vara helgade åt Herren. Staden ska aldrig mer utplånas eller raseras.”