エレミヤ書 20 – JCB & NUB

Japanese Contemporary Bible

エレミヤ書 20:1-18

20

エレミヤとパシュフル

1神殿を管理する祭司であるイメルの子パシュフルは、エレミヤの語ることを聞くと、 2彼を逮捕してむちで打たせ、神殿に近いベニヤミンの門にある足かせにつなぎました。 3エレミヤは、一晩中そこにさらされたのです。翌日、パシュフルがエレミヤを釈放すると、エレミヤは言いました。「パシュフル、主はあなたの名を変えました。あなたはこれからは『おびえながら生きる者』と呼ばれるようになる、と主は言われます。 4主があなたとあなたの友人に、恐怖を与えるからです。あなたは、友人が敵の剣で殺されるのを見るでしょう。主はこう断言します。『わたしはユダをバビロンの王に引き渡す。王はこの民を奴隷としてバビロンへ連れて行き、そこで殺す。 5またわたしは、敵にエルサレムを略奪させる。この町の財宝は、王の宝石や金銀もろとも、遠くバビロンへと運ばれる。 6パシュフルよ。おまえと家族、一族の者どもはみなバビロンで奴隷となり、そこで死ぬ。おまえをはじめ、万事うまくいくという、うその預言を聞いた者もみな、同じ運命に会う。』」

エレミヤの不満

7その時、私はこう言いました。

ああ主よ。

あなたは、助けようと約束しておきながら、

私を欺きました。

神は私より強い方なので、

おことばを伝えないわけにはいきません。

ところが今、私は町中の笑いものになり、

だれからもさげすまれています。

8神は、私が彼らに優しいことばをかけることを、

ただの一度も許しませんでした。

私が話すのは、

いつも災害や恐怖、それに滅亡のことだけでした。

彼らが私をあざけり、さげすみ、

もの笑いの種にするのは当然です。

9ところが、私は神の使者になることを

やめるわけにはいきません。

二度と主のことを口にしないでおこう、

これ以上、神の名によって語るのはやめようと言うと、

私の心のうちにある神のことばは、

まるで火のように骨の中で燃えています。

そのため、苦しくてたまりません。

10そのうえ、四方八方から脅す声が聞こえるので、

私はおじけづきます。

「彼を訴えてやろう」と、彼らは言います。

かつての友人でさえ、

私がつまずき倒れるのを待っています。

「きっと彼は、自分でしかけた罠に落ちる。

そうしたら、うんと仕返ししてやろう」と

てぐすね引いて待っているのです。

11しかし主は、偉大な勇士のように

私のそばに立っています。

この力ある恐ろしいお方の前で、

彼らは縮み上がります。彼らは私に歯が立ちません。

かえって恥をかき、徹底的に屈辱感を味わい、

一生、汚名を着せられるようになります。

12ああ、天の軍勢の主よ。

正しい者を見分け、

人の心の奥底にある思いを調べるお方よ。

いっさいをお任せしますから、

あなたが彼らに復讐してください。

13神よ、ありがとうございます。

私は神をたたえ、ほめ歌います。

困りきって哀れなこの私を、

迫害する者の手から救い出してくださったからです。

14けれども、やはり、

私は自分が誕生した日をのろいたくなります。

15父に、男の子が生まれたと報告した人は、

のろわれるがいい。

16神が少しも手かげんせずに

打ち倒した昔の町々のように、滅ぼされてしまえ。

一日中、戦いの叫び声を聞いて

おじけづけばいいのだ。

17私が生まれた時に、

私を殺してくれなかったからだ。

母の胎内にいる時に死に、

そこが私の墓となっていたら、どんなによかったか。

18どうして、私は生まれて来たのだろう。

悩みと悲しみと恥ばかりの一生だったのに。

Swedish Contemporary Bible

Jeremia 20:1-18

1När prästen Pashchur, Immers son, som var föreståndare i Herrens hus, hörde Jeremia profetera detta, 2lät han prygla profeten Jeremia och satte honom sedan i stocken vid Övre Benjaminsporten till Herrens hus. 3När Pashchur följande dag släppte loss Jeremia ur stocken, sa Jeremia till honom: ”Herren kallar dig inte Pashchur utan Magor Missaviv20:3 Namnet betyder skräck från alla håll.. 4För så säger Herren: ’Jag ska göra dig till skräck för dig själv och för alla dina vänner. Du kommer att få se dem falla för sina fienders svärd. Jag ska överlämna hela Juda till kungen av Babylonien, och han ska föra dem bort till Babylonien och döda dem med svärd. 5Denna stads alla rikedomar, all egendom och alla dyrbarheter och Judas kungars alla skatter ska jag ge i deras fienders hand. De ska ta det som byte och föra bort det till Babylon. 6Och själv ska du, Pashchur, och alla som bor i ditt hus hamna i fångenskap. Du ska komma till Babylon, och där ska du dö och begravas, du och alla dina vänner som du har profeterat lögn för.’ ”

Jeremias klagan

7Herre, du lurade mig,

och jag lät mig luras.

Du var för stark för mig,

du besegrade mig.

Jag har blivit till ständigt åtlöje,

alla hånar mig.

8För varje gång jag ska säga något måste jag ropa

och skrika om våld och förstörelse.

Herrens ord har gjort att jag

ständigt utsatts för spe och hån.

9Men när jag tänker:

”Jag ska inte tänka på honom

och inte mer tala i hans namn,”

då blir det som om det brann en eld inom mig,

instängd i mitt innersta.

Jag försöker stå emot,

men jag kan inte.

10Jag hör många viska:

”Skräck från alla håll, ange honom!

Vi ska ange honom.”

Alla som stått mig nära

väntar på att jag ska falla.

”Kanske kommer han att låta sig luras,

så att vi får övertaget

och kan få vår hämnd på honom.”

11Men Herren står vid min sida

som en stark stridsman.

Därför ska mina förföljare komma på fall.

De kan inte besegra mig.

De kommer att skämmas

och bli utan framgång,

förödmjukade för all framtid

så att det aldrig ska glömmas.

12Härskarornas Herre, du som prövar den rättfärdige,

du som ser hjärta och sinne,

låt mig få se dig ta hämnd på dem!

Jag har överlämnat min sak åt dig.

13Sjung till Herrens ära,

prisa Herren!

Han räddar den fattige

ur de ondas hand.

14Förbannad den dag då jag föddes!

Låt inte den dag bli välsignad då min mor födde mig!

15Förbannad den man

som meddelade min far nyheten

att han fått en son,

och gjorde honom så glad.

16Låt det gå den mannen på samma sätt

som det gick de städer

som Herren ödelade utan förbarmande.

Låt honom få höra klagan på morgonen

och stridsrop vid middagstid,

17därför att han inte dödade mig i moderlivet,

så att min mor hade fått bli min grav

och hennes livmoder havande för alltid.

18Varför blev jag någonsin född,

för att se elände och sorg

och sluta mina dagar i skam?