49
主のしもべ
1遠い国々よ、私の言うことを聞きなさい。
主は生まれる前から私を心に留め、
母の胎内にいた時から私の名を呼びました。
2主は私のさばきのことばを、
剣のように鋭くし、
私を御手の中に隠しました。
私は神の矢筒の中にある、
研ぎすました矢のようです。
3主は私に告げました。
「あなたはわたしのしもべ、
神の力を授かった王子として、
わたしの栄光を現す。」
4私は答えました。
「しかし、私のこれまでの仕事はみな
失敗に終わりました。
力を使い果たしましたが、
何の手ごたえもありません。
どうぞ、お心のままに報いてください。」
5ところが、神の民イスラエルを回復させる
使者として、私を母の胎内で形づくり、
この仕事を成し遂げる力を与えた主は、
なお語ります。
6「あなたはイスラエルをわたしに立ち返らせる
にとどまらず、国々の光となって、
諸国にまでわたしの救いをもたらす。」
7イスラエルを救う聖なる方は、
さげすまれている者、のけ者にされている者、
支配者たちに踏みつけられている者に向かって、
こう言います。
「あなたが通ると、王は立ち上がって敬意を表す。
わたしがあなたを選んだので、
首長たちも深々と頭を下げる。
イスラエルの聖なる神であるわたしが、
あなたを選んだのだ。」
イスラエルの回復
8-9主はまた語ります。
「あなたは、ちょうどよい時に願った。
わたしはまだ危害が及ばないうちからあなたを守り、
イスラエルへの約束のしるしを与える。
わたしが国を再建し、
そこに人を住まわせるという証拠だ。
わたしはあなたの口を通して、
暗闇の中に閉じ込められた囚人に、『さあ、出て来い。
おまえたちはもう自由だ』と語りかける。
彼らはわたしの羊となり、
緑の牧草地と青々とした丘で草を食べる。
10ひもじくなることも、のどが渇くこともない。
こげつくような太陽も、
焼けるような荒野の風も、二度と害を与えない。
わたしが彼らを思いやり、
冷たい水のわく所へ連れて行くからだ。
11わたしは彼らのために、山々を平らな道とし、
谷の上に大路を走らせる。
12わたしの民は遠くから、あらゆる地から帰って来る。」
13天は喜んで歌いなさい。
地は歓声を上げなさい。山々は歌声を響かせなさい。
主が、悲しみに沈んでいたイスラエルを
優しく慰めるからです。
14ところが、「主は私たちを見捨て、私たちを忘れた」と あなたは言います。
15「いや、母親がわが子を忘れ、
愛さなくなることがあるだろうか。
たとえそんなことがあっても、
わたしはあなたを忘れない。
16見よ。わたしはあなたの名を手のひらに刻んだ。
わたしの目の前にはいつも、
くずれたエルサレムの城壁が見えている。
17まもなく、イスラエルを再建する者が来て、
あなたを滅ぼした者どもを追い払う。
18さあ来て、よく見よ。
敵は一人残らずあなたの奴隷になると誓おう。
彼らはあなたにとって、
飾り棚の宝石か花嫁の装飾品のようになる。
19だれもが見捨てた荒れた土地でさえ、
人々でにぎわうようになる。
あなたを奴隷にした敵どもは、はるかかなたに去る。
20異国に捕らわれていた時に生まれた者は帰って来て、
『もっと部屋が欲しい。ここは狭すぎる』と言う。
21そのとき、あなたは心の中でつぶやくだろう。
『こんなにたくさんの子どもを下さったのは、
いったいだれだろう。
大半の子は殺され、残りは捕虜として連れて行かれ、
私だけここに残されたというのに。
だれがこの子たちを産み、育ててくれたのだろう。』」
22主はこうも語ります。
「わたしが異邦人に合図すると、
彼らはあなたの幼い息子たちを
あなたのふところに連れ戻し、
娘たちを肩に載せてやって来る。
23王たちはあなたに仕え、
行き届いた世話をしてくれる。
彼らはひれ伏し、あなたの足についたちりをなめる。
その時、あなたはわたしが主であることを知る。
わたしを待ち望む者は決して恥を見ない。」
24力ある者の手から、
だれが、奪い取られたものを取り戻せるでしょうか。
だれが暴君に、捕虜を自由の身にしてやれと
要求できるでしょうか。
25しかし、主は言います。
「暴虐無道な王の捕虜になった者も、解放される。
あなたと戦う者とわたしは戦い、
あなたの子どもたちを救い出すからだ。
26あなたの敵には彼ら自身の肉を食べさせる。
彼らはしたたり落ちる自分の血を飲む。
こうしてすべての者が、
主であるわたしがあなたの救い主であり、
イスラエルの全能の神であることを知る。」
Herrens tjänare ett ljus för världen
1Hör på mig, ni avlägsna länder!
Lyssna, ni folk i fjärran!
Herren kallade mig innan jag var född.
Redan när jag var i moderlivet
nämnde han mig vid mitt namn.
2Han har gjort mitt tal skarpt som svärd.
Han har gömt mig i skuggan av sin hand.
Han har gjort mig till en slipad pil
och dolt mig i sitt koger.
3Han sa till mig:
’Du är min tjänare, Israel,
genom dig ska jag visa min härlighet.’
4Jag sa:
’Förgäves har jag tröttat ut mig,
förgäves och fåfängt förbrukat min kraft.
Ändå är min rätt hos Herren
och min lön hos min Gud.’
5Och nu har Herren talat,
han som gjorde mig till sin tjänare
redan innan jag var född,
för att föra Jakob tillbaka,
och samla Israel hos sig.
Så skulle jag bli ärad inför Herren
och min Gud vara min styrka.
6Han säger:
’Det är för lite för dig att bara vara min tjänare
som återupprättar Jakobs stammar
och för tillbaka dem som jag bevarat av Israels folk.
Jag ska göra dig till ett ljus för alla folk,
för att du ska vara till räddning för hela jorden.’ ”
7Så säger Herren, Israels befriare och Helige,
till den som är föraktad och avskydd av folken,
till kungens tjänare:
”Kungar ska se det och resa sig,
furstar se det och buga sig,
för Herren är trofast,
Israels Helige, som har utvalt dig.”
Herren ska trösta sitt folk
8Så säger Herren:
”Jag bönhör dig i nådens tid
och hjälper dig på räddningens dag.
Jag ska bevara dig
och genom dig ingå ett förbund med folket,
för att återupprätta landet
och återlämna de förödda arvslotterna.
9Till de fångna ska jag säga: ’Gå ut!’
och till dem som sitter i mörkret: ’Kom fram!’
De ska finna bete längs vägarna
och betesmark på alla kala höjder.
10De ska inte hungra eller törsta.
Ökenhettan och solen ska inte bränna dem.
Han som förbarmar sig över dem
ska leda dem och föra dem till vattenkällor.
11Jag förvandlar alla mina berg till väg,
högt däruppe bygger jag vägar.
12Se, de kommer långt bortifrån,
från norr och väster och Assuans land.”
13Ropa av glädje, ni himlar,
och gläd dig, du jord!
Stäm upp en sång, ni berg!
För Herren tröstar sitt folk
och förbarmar sig över sina lidande.
14Sion säger:
”Herren har övergett mig,
han har glömt bort mig.”
15”Kan en mor glömma bort sitt lilla barn,
så att hon inte förbarmar sig över det barn hon själv fött?
Även om hon skulle glömma,
ska jag i alla fall inte glömma dig.
16Jag har skrivit ditt namn i min hand,
och dina murar är alltid inför mig.
17Dina söner skyndar sig tillbaka,
och de som förstörde och ödelade
drar sig bort från dig.
18Lyft blicken och se dig omkring!
Alla samlas och kommer till dig.
Så sant jag lever, säger Herren,
du ska bära dem som prydnader,
binda dem om dig likt brudsmycken.
19Du har legat i ruiner, ödelagd,
och landet har varit förhärjat.
Men nu ska du bli för trång för folket,
och de som skövlade dig ska vara långt borta.
20Du ska höra barnen
som föddes under din barnlöshets tid säga:
’Här är det för trångt för mig,
ge mig mer plats!’
21Då ska du tänka:
’Vem har fött dessa åt mig?
Jag var ju barnlös och ofruktsam,
i exil och förskjuten.
Vem har fostrat dessa?
Jag var lämnad ensam,
så varifrån kommer dessa?’ ”
22Så säger Herren, Herren:
”Jag ska ge ett tecken åt folken,
resa mitt banér för dem,
och de ska bära dina söner i sina armar
och dina döttrar på sina axlar.
23Kungar ska fostra dem som fäder
och drottningar amma dem.
De ska buga sig till jorden för dig
och slicka dammet av dina fötter.
Då ska du förstå att jag är Herren.
De som hoppas på mig
ska aldrig komma på skam.”
24Kan man rycka bytet från den mäktige
eller rädda fångar undan den grymme49:24 Ordagrant: den rättfärdige. Utifrån en handskrift från Qumran, översättningarna Vulgata, Peshitta och Septuaginta, samt vers 25, kan ”den grymme” vara mer korrekt. ?
25Så säger Herren:
”Fångarna ska förvisso tas från den mäktige
och bytet räddas undan den grymme.
Jag ska strida mot dem som strider mot dig,
och jag ska själv rädda dina barn.
26Jag ska låta dina förtryckare äta sitt eget kött,
och de ska bli druckna av sitt eget blod, som av vin.
Hela mänskligheten ska då förstå
att jag, Herren, är din räddare och befriare, Jakobs Mäktige.”
