Het oordeel over de volken
1Kom tot inkeer, schaamteloos volk! 2Nu kan het nog, straks is het te laat. Kom tot uzelf, voordat de toorn van de Here over u losbarst en de dag van zijn oordeel aanbreekt. 3Laten de nederigen die de Here gehoorzamen, Hem om redding smeken. Wees nederig en rechtvaardig. Misschien zal de Here u op die dag sparen. 4Gaza, Askelon, Asdod en Ekron, al deze Filistijnse steden zullen door verwoesting getroffen worden en veranderen in ruïnes. 5Onheil komt over u, Filistijnen die aan de kust en in het land Kanaän wonen! Ook u wordt door het oordeel van de Here getroffen. Hij zal u tot de laatste man uitroeien. 6De kuststreek zal veranderen in een weidegebied voor schapen en geiten. 7De weinige overlevenden van de stam Juda zullen daar weidegrond vinden. Zij zullen ʼs nachts slapen in de verlaten huizen van Askelon. Want de Here, hun God, zal naar hen omzien en een verandering ten goede bewerken.
8‘Ik heb gehoord hoe de Moabieten en Ammonieten mijn volk uitlachten en bespotten en hoe zij het land van mijn volk verachtten. 9Daarom, zo waar Ik leef,’ zegt de Here van de hemelse legers, de God van Israël, ‘Ik zal Moab en Ammon verwoesten, net zoals Ik met Sodom en Gomorra heb gedaan. Zij zullen voor eeuwig veranderen in een veld vol distels, in een zoutafgraving en in een woestenij. Wie van mijn volk zijn overgebleven, zullen hen plunderen en hun land in bezit nemen.’ 10Dit zal het loon zijn voor hun overmoed, want zij hebben gespot en zijn tekeer gegaan tegen het volk van de Here van de hemelse legers. 11De Here zal hun vreselijke dingen laten overkomen. Hij zal alle afgoden ter wereld laten wegteren en iedereen zal Hem aanbidden, ieder volk in zijn eigen land. 12Ook u, Ethiopiërs, zult door zijn zwaard worden geveld 13en hetzelfde zal de landen in het noorden overkomen. Hij zal Assur vernietigen en zijn hoofdstad Ninevé veranderen in een wildernis, in een dorre woestijn. 14Deze stad zal weidegrond worden voor schapen en allerlei wilde dieren zullen daar hun holen hebben. Pelikanen en roerdompen zullen overnachten in de ruïnes. Hoor eens hoe zij krijsen door de kapotte vensters! Elk huis is een puinhoop en de cederhouten betimmering is totaal vernield. 15Dat is nu de stad die eens zo uitgelaten en onbezorgd was! Dat zijn de restanten van de stad die bij zichzelf zei: ‘Ik ben de allergrootste stad ter wereld!’ Kijk eens wat een woestenij zij is geworden! Zij werd een plaats waar de wilde dieren wonen. Ieder die haar passeert, zal haar bespotten en vol afschuw met de handen schudden.
Juda och Jerusalem döms tillsammans med andra folk
Juda uppmanas till bättring
1Församla er som halm, kom samman,
du folk utan skamkänsla,
2innan beslutet verkställs
och dagarna flyger förbi som agnar,2:2 I satsen som kapitlet börjar med är grundtextens innebörd osäker fram till första hälften av v. 2.
innan Herrens brinnande vrede kommer över er,
innan Herrens vredes dag kommer över er.
3Sök Herren, alla ödmjuka i landet,
som lyder hans bud.
Sök rättfärdighet, sök ödmjukhet.
Kanske får ni då skydd på Herrens vredes dag.
Filistéen
4Gaza ska bli övergivet,
Ashkelon läggas i ruiner,
Ashdods befolkning förjagas mitt på dagen,
och Ekron ryckas upp med rötterna.
5Ve er som bor utmed kusten, ni keretéer2:5 Kretas befolkning.!
Herrens ord är emot er,
Kanaan, filistéernas land, och jag ska utplåna dig,
så att ingen lämnas kvar.
6Kustlandet ska bli betesmark,
där herdarna har sina brunnar2:6 Eller: …där keretéerna bor….
och fåren sina fållor.
7Det ska tillhöra dem
som är kvar av Judas stam.
Där ska de finna betesmarker,
och i husen i Ashkelon
ska de lägga sig om kvällen,
för Herren, deras Gud, ska ta sig an dem
och upprätta dem på nytt.
Moab och Ammon
8”Jag har hört Moabs hån
och ammoniternas smädelser,
när de har hånat mitt folk
och kränkt deras land.
9Därför, så sant jag lever,
säger härskarornas Herre, Israels Gud:
Moab ska bli som Sodom
och ammoniterna som Gomorra,
ett nässelsnår och en saltgrop,
en ödemark för evigt.
De av mitt folk som är kvar ska plundra dem,
återstoden av mitt folk ska få dem till arvedel.”
10Detta får de för sitt högmod,
för de har hånat och föraktat
härskarornas Herres folk.
11Herren ska sätta skräck i dem
och få alla jordens gudar att krympa2:11 Det hebreiska ordets betydelse är osäker..
Alla folken i kustländerna ska tillbe honom,
var och en på sin ort.
Kush
12”Också ni, kushiter,
ska genomborras av mitt svärd.”
Assyrien
13Han ska sträcka ut sin hand mot norr
och förgöra Assyrien.
Han ska omvandla Nineve till en ödemark,
torr som en öken.
14Där ska hjordar lägga sig,
och alla slags vilda djur.
Pelikaner och trappar
ska övernatta på dess pelarhuvuden,
och deras skrin eka genom fönstren.
På tröskeln ser man förödelse,
och cederpanelen är blottad.2:14 Grundtextens innebörd är osäker i en stor del av versen. T.ex. är det osäkert vilka fåglar som avses, i stället för ”förödelse” har Septuaginta och Vulgata korp (…en korp kraxar på tröskeln…), och särskilt osäker är versens slut.
15Detta är den jublande staden
som levde så tryggt
och sa till sig själv:
”Det finns ingen som är som jag.”
Se hur den nu har blivit ödelagd,
ett tillhåll för vilda djur!
Alla som går förbi
visslar och viftar med händerna.
