1Een psalm van Asaf.
God is zeker goed voor zijn volk Israël,
Hij is goed voor alle mensen die een zuiver hart bezitten.
2Wat mijzelf betreft:
bijna had ik het rechte pad verlaten,
bijna was ik uitgegleden.
3Dat komt doordat ik jaloers was op de trotse mensen,
toen ik zag hoe voorspoedig de ongelovigen leefden.
4Zij lijken geen problemen te kennen,
ook lichamelijk niet:
zij zien er gezond en weldoorvoed uit.
5Zij weten niet wat zorgen zijn
en niemand legt hun een strobreed in de weg.
6Daarom dragen zij hun trots als een halsketting
en pronken zij met geweld alsof het dure kleren zijn.
7Hun gezicht is pafferig van het vet.
Zij verbeelden zich van alles.
8Zij steken overal de spot mee
en spreken kwaadaardig
over het onderdrukken van andere mensen.
Hun taal is gezwollen, trots en uit de hoogte.
9Zij zetten een grote mond op tegen God
en verachten de mensen.
10Het volk houdt rekening met hen
en zij profiteren ervan.
11Zij zeggen: ‘God kan niet alles weten.
De Allerhoogste heeft wel iets anders te doen
dan Zich met ons te bemoeien.’
12Kijk, zo leven nu de ongelovigen.
Zonder zorgen worden zij alleen maar rijker en rijker.
13Voor niets heb ik zuiver geleefd,
mij ver gehouden van onrecht.
14De hele dag word ik gekweld,
elke morgen voel ik mijn straf.
15Als ik echter net zo had gehandeld en gesproken,
hoorde ik niet meer bij U.
16Ik heb mij het hoofd gebroken hoe dit mogelijk was.
In mijn ogen was het onbegrijpelijk en onaanvaardbaar.
17Maar uiteindelijk ging ik Gods huis binnen
en zag hoe het met de ongelovigen afliep.
18Werkelijk, U laat hen op gladde wegen lopen en uitglijden.
U laat hen ten slotte ineenstorten en een ruïne worden.
19In een oogwenk veranderen zij
en bekijkt ieder hen met afgrijzen.
Dan zijn ze weg, omgekomen door rampen.
20Zoals een droom na het ontwaken niet echt blijkt te zijn,
zo ontkent U, Here, hun bestaan
als U erbij wordt betrokken.
21Toen bitterheid in mijn hart opkwam
en ik opstandig en geprikkeld was,
22reageerde ik als een dwaas zonder inzicht.
Ik gedroeg mij onredelijk tegenover U.
23Toch zal ik altijd bij U blijven,
U houdt mij stevig vast.
24Door uw raadgevingen zal ik mij laten leiden
en wanneer ik eenmaal sterf,
mag ik in uw heerlijkheid bij U komen.
25Wie of wat heb ik, buiten U, nog nodig?
Als ik U heb, heb ik verder niets nodig
en verlang ik niets meer.
Noch op aarde, noch in de hemel.
26Al zou ik geestelijk en lichamelijk bezwijken,
mijn hart vertrouwt op God,
Hij is mijn rots.
Voor eeuwig houdt Hij mij vast.
27Het is duidelijk: wie niet met U leven,
gaan hun ondergang tegemoet.
U vernietigt ieder die U verlaat en andere goden dient.
28En ik? Ik ben gelukkig als ik dicht bij God ben.
De Almachtige Here is mijn toevluchtsoord.
Ik wil iedereen over uw werk vertellen.
Tredje boken
(73—89)
Psalm 73
Den gudlöses kortvariga framgång och den rättfärdiges eviga lön
1En psalm av Asaf.
Gud är sannerligen god mot Israel,
mot dem som har rena hjärtan.
2Men jag höll på att snava,
mina fötter höll på att tappa fästet.
3Jag var avundsjuk på de högmodiga
då jag såg de gudlösas framgång.
4De slipper svårigheter ända fram till sin död,
de är friska och välmående.
5De råkar inte i människans nöd
och plågas inte som andra.
6Därför är högfärd deras halsband,
och våld deras kläder.
7Ur deras fetma tittar ögonen fram,
deras fantasier har ingen gräns.
8De talar föraktfullt och ondsint.
De är högfärdiga och förtrycker andra.
9De gör anspråk på himlen
och talar som om de ägde jorden.
10Så återvänder hans folk dit
och suger åt sig mängder av vatten.73:10 Grundtextens innebörd är okänd och översättningen bara en ungefärlig ord-för-ord översättning.
11De frågar: ”Hur kan Gud veta?
Skulle den Högste ha den kunskapen?”
12Så är det med de gudlösa,
ostörda ökar de alltid sin rikedom.
13Förgäves har jag hållit mitt hjärta rent
och tvättat mina händer i oskuld.
14Jag har plågats dagen lång,
bestraffats var morgon.
15Om jag hade sagt: ”Så vill jag tala”,
skulle jag ha varit en förrädare mot dina barns generation.
16När jag försökte förstå detta
var det alltför mödosamt för mig,
17tills jag kom in i Guds helgedom
och insåg hur det går med dessa till slut.
18Du låter dem vandra på en hal väg,
störtar dem i fördärvet
19och plötsligt går de under.
De tar en ände med förskräckelse.
20Det blir som när man vaknar ur en dröm:
Du, Herre, reser dig
och föraktar dem som om de vore fantasier.73:20 Grundtextens innebörd är okänd och översättningen bara en ungefärlig ord-för-ord översättning.
21När mitt hjärta var bittert
och det sved inom mig,
22då var jag oförnuftig och ovetande,
som ett djur inför dig.
23Ändå är jag alltid hos dig,
och du håller min högra hand.
24Du leder mig efter ditt råd,
och sedan för du mig till härligheten73:24 Det framkommer inte om det är evigheten eller någon form av jordisk härlighet/ära som åsyftas här..
25Vem har jag i himlen utom dig?
Och när jag har dig,
önskar jag ingenting på jorden.
26Min kropp och min själ kan tyna bort,
men Gud är min inre klippa och min del för evigt.
27Men de som är långt borta från dig kommer att förgås.
Du förgör dem som inte är trogna mot dig.
28Men det är gott för mig att vara nära Gud.
Jag har gjort Herren Gud till min tillflykt,
och jag vill berätta om alla dina gärningar.
