Het Boek

Psalmen 142

1Een leerzaam gedicht van David. Hij schreef dit gebed toen hij zich in de grot verborg.

Hardop roep ik naar de Here
en ik smeek Hem naar mij te luisteren.
Ik stort mijn hele hart voor Hem uit,
al mijn ellende vertel ik Hem.
Als alles mij te veel wordt,
weet U hoe ik verder moet.
Men zet vallen voor mij op het pad dat ik moet gaan.
Ik kijk naar rechts en zie uit naar hulp,
maar geen mens kijkt naar mij om.
Ik heb geen plek om te schuilen
en niemand vraagt hoe het met mij gaat.
Here, ik roep naar U:
‘U bent de beste plaats om te schuilen.
U houdt mij in leven.
Luister naar mijn smeekgebed,
ik ben zo verzwakt.
Bevrijd mij van de vijanden
die mij achtervolgen,
zij zijn veel sterker dan ik.
Leid mij uit deze diepe ellende,
dan zal ik uw naam prijzen.
Als U mij redt,
zullen oprechte mensen om mij heen komen staan.’

Swedish Contemporary Bible

Psalms 142

Psalm 142

En förtvivlads bön

1Maskil. Av David, när han var i grottan. En bön.

2Jag ropar med hög röst till Herren,

jag ropar med hög röst till Herren

och ber om nåd.

3Jag utgjuter min klagan inför honom,

jag berättar om min nöd för honom.

4När jag är färdig att ge upp,

vet du hur jag har det.

På den väg jag går

har de lagt ut snaror för mig.

5Se, vid min sida finns ingen som bryr sig om mig.

Jag har ingenstans att fly, och ingen frågar efter mig.

6Jag ropar till dig, Herre, jag säger:

”Du är min tillflykt,

min del i de levandes land.”

7Lyssna till mitt rop,

för jag är förtvivlad.

Rädda mig från mina förföljare,

för de är starkare än jag.

8För mig ut ur mitt fängelse,

så att jag kan prisa ditt namn.

Då kommer de rättfärdiga att samlas kring mig,

för du har varit god mot mig.