Lastering van Gods naam wordt gestraft
1-2 Opnieuw gaf de Here Mozes de opdracht: ‘Zeg het volk Israël dat het zuivere geperste olijfolie bij u brengt, zodat één lamp van de gouden kandelaar voortdurend kan blijven branden. 3-4 Elke ochtend en avond zal Aäron de gouden kandelaar die in de tabernakel staat voor het gordijn van het Heilige der Heiligen, van olie voorzien. Het zal een eeuwige vlam zijn voor de Here, van generatie op generatie.
5-8Elke sabbat zal de hogepriester twaalf toonbroden in twee rijen op de gouden tafel leggen die daar voor de Here staat. Die broden zullen worden gebakken van fijn meel, vier viertiende liter per brood. Op elke rij broden zal pure wierook worden gestrooid. Dit zal een gedenkoffer zijn, gebracht met vuur, als herdenking van het eeuwige verbond met het volk Israël. 9Het brood zal door Aäron en zijn zonen worden gegeten op een heilige plaats. Want dit zijn brandoffers voor de Here volgens een eeuwige wet van God, zij zijn allerheiligst.’
10Op een dag raakte een jongeman, wiens moeder Israëlitische en vader Egyptenaar was, in het kamp in gevecht met een van de mannen van Israël. 11Tijdens het gevecht lasterde de zoon van de Egyptenaar de naam van God en hij werd voor Mozes gebracht om te worden berecht. Zijn moeder heette Selomit, zij was de dochter van Dibri, uit de stam Dan. 12De jongeman werd gevangen gezet in afwachting van Gods beslissing over hem. 13-14 De Here zei tegen Mozes: ‘Breng hem buiten het kamp en laten allen die hem hebben horen lasteren, hun handen op zijn hoofd leggen, daarna zullen alle aanwezigen hem stenigen. 15-16 Vertel de Israëlieten dat ieder die God lastert, voor zijn zonde moet boeten: hij moet sterven. Alle aanwezigen zullen hem stenigen. Deze wet geldt zowel voor de buitenlander als voor de Israëliet die de naam van de Here lastert. Hij moet sterven. 17Ook alle moordenaars moeten ter dood worden gebracht. 18Maar ieder die een dier doodt, moet dat vergoeden. 19De straf op het toebrengen van lichamelijk letsel is dat de dader hetzelfde letsel wordt toegebracht, 20breuk om breuk, oog om oog, tand om tand. Wat iemand een ander aandoet, zal ook hem worden aangedaan. 21Wie een beest doodt, moet het vergoeden en wie een mens doodt, moet ter dood worden gebracht. 22U zult dezelfde wet hanteren voor de buitenlander en de geboren Israëliet, want Ik ben de Here, uw God.’
23Dus brachten zij de jongeman buiten het kamp en stenigden hem daar tot hij dood was, zoals de Here het Mozes had opgedragen.
Olja och bröd inför Herren
(2 Mos 27:20-21)
1Herren talade till Mose: 2”Säg till Israels folk att skaffa fram ren olja av pressade oliver till lampstället så att lamporna ständigt kan brinna. 3Utanför förhänget framför förbundstecknet i uppenbarelsetältet ska Aron sköta om dem varje kväll och morgon så att de brinner natten igenom inför Herren. Detta är en bestående stadga som ska gälla generation efter generation. 4Lamporna i lampstället av rent guld ska ständigt brinna inför Herren.
5Av siktat mjöl ska du baka tolv bröd och använda fyra liter mjöl till varje bröd. 6Du ska stapla dem i två högar med sex bröd i var på bordet av rent guld inför Herren 7och bredvid dem ska du lägga ren rökelse som i stället för bröd är ett påminnelseoffer, ett eldoffer inför Herren.
8Sabbatsdag efter sabbatsdag ska man lägga ut bröden inför Herren som ett evigt förbund för israeliterna. 9Aron och hans söner ska ha bröden som sin del och äta dem på en helig plats. De är högheliga och ska för alltid vara hans andel av eldoffret till Herren.”
Straffet för hädelse mot Gud
10Ute i lägret började en man vars mor var israelit och hans far egypter att slåss med en israelitisk man. 11Sonen till den israelitiska kvinnan smädade och förbannade Namnet24:11 Syftar på det heliga gudsnamnet. och fördes fram till Mose. Hans mor hette Shelomit, dotter till Divri av Dans stam. 12Han hölls i förvar till dess Herrens vilja blev kungjord.
13Herren talade till Mose: 14”För ut honom utanför lägret och be alla som hört vad han sagt att lägga sina händer på hans huvud. Sedan ska hela menigheten stena honom till döds. 15Säg till israeliterna att den som hädar sin Gud måste stå för det. 16Den som smädar Herrens namn måste dö. Hela församlingen ska stena honom. Såväl en utlänning som en israelit som hädar Herrens namn måste dö.
17Den som dödar en annan människa måste straffas med döden. 18Den som dödar ett djur måste ersätta det liv för liv. 19När någon skadar sin nästa, ska man göra detsamma för honom, 20bruten lem för bruten lem, öga för öga och tand för tand. Så som någon skadar en annan, ska han själv skadas.
21Den som alltså dödar ett djur måste ersätta det och den som dödar en människa måste dö. 22Ni ska ha samma lag för en utlänning och en israelit, för jag är Herren, er Gud.”
23Så talade Mose till israeliterna. De förde då ut mannen som förbannat utanför lägret och stenade honom. Så som Herren hade befallt Mose, så gjorde israeliterna.
