God verlangt een antwoord
1‘Kunt u de prooi verzorgen voor een leeuwin en de honger van haar jongen stillen,
2die in het hol of in het struikgewas liggen te wachten?
3Wie zorgt voor de raven wanneer hun jongen tot God roepen en hongerig door het nest kruipen?
4Weet u wanneer de berggeiten hun jongen werpen en de hinden moeten kalven?
5-6 Weet u hoeveel maanden zij moeten dragen voordat zij zich krommen om hun jongen te werpen en van die last verlost zijn?
7Hun jongen groeien op in het open veld, waarna zij hun ouders verlaten en nooit meer bij hen terugkeren.
8Wie laat de wilde ezels vrij rondlopen, wie heeft hun touwen losgemaakt?
9Ik heb hun een leefgebied gegeven in de wildernis en de zoutvlakten.
10Want zij lachen om het lawaai van de stad en het geschreeuw van drijvers.
11De bergweiden zijn hun grasland, daar zoeken zij naar groene blaadjes.
12Zal de wilde stier u willen dienen? Zal hij ʼs nachts bij uw voerbak blijven staan?
13Kunt u de stier voor het ploegen gebruiken? Zal hij de eg voor u trekken?
14Zult u op hem vertrouwen omdat hij zo sterk is? Zult u hem zelf laten uitmaken waar hij werkt?
15Kunt u hem gebruiken om uw graan binnen te brengen naar de dorsvloer?
16De struisvogel klapt vrolijk met haar vleugels, maar met haar slagpennen en veren is zij nog geen ooievaar.
17Zij legt haar eieren op de grond en laat ze warm worden in het zand.
18Ze vergeet daarbij dat iemand ze kan kapottrappen of dat de wilde dieren ze kunnen vernielen.
19Zij behandelt haar jongen hard alsof ze helemaal niet van haar zijn, zij vindt het niet erg ze te dragen en de eieren te leggen,
20want God heeft haar geen wijsheid of gezond verstand gegeven!
21Maar als zij opspringt om weg te rennen, verslaat zij het snelste paard met zijn berijder!
22Hebt u het paard zijn kracht en die prachtige manen gegeven?
23Hebt u hem het vermogen gegeven te springen als een sprinkhaan? Zijn gebries is angstaanjagend.
24-26Hij woelt vrolijk met zijn hoeven de grond om en is trots op zijn kracht. En wanneer hij ten strijde trekt, toont hij geen angst voor het zwaard en gaat hij er niet vandoor als de pijlkoker klettert en speren en lansen blinken.
27Opgewonden stormt hij over het veld en is niet meer te houden wanneer het trompetgeschal klinkt.
28Bij het geluid van de hoorn begint hij te snuiven. Van ver ruikt hij de strijd. De strijdkreten en het geluid van de bevelen klinken hem vertrouwd in de oren.
29Weet u hoe een havik zijn vleugels naar het zuiden uitslaat?
30Vliegt de gier op uw bevel omhoog om op de hoge rotsen een nest te bouwen?
31Hij leeft dag en nacht op de rotsen en bouwt daar zijn nest als een onneembaar fort.
32Van daaruit bespiedt hij zijn prooi ver beneden hem.
33Zijn jongen in het nest leven van bloed, want waar gesneuvelden zijn, daar is de gier ook.’
34De Here vervolgde:
35‘Wilt u nog steeds redetwisten met de Almachtige en Hem verbeteren? Of is dit genoeg? Kan de man die Mij wilde bekritiseren, Mij nu ook de antwoorden geven?’
36Job antwoordde God:
37‘Ik ben een onwaardig mens, hoe zou ik U kunnen antwoorden?
38Ik leg mezelf het zwijgen op en zal niet voor de tweede maal spreken. Ik heb al veel te veel gezegd.’
1Kan du jaga byte åt lejonhonan
och stilla lejonungarnas hunger,
2där de kryper ihop i sina hålor
eller ligger och väntar bland snåren?
3Vem är det som skaffar mat åt korpen,
när dess ungar skriker till Gud
och flaxar omkring hungriga?
4Vet du när39:4 Eller: hur. stengeten föder sina ungar,
och vakar du över hindens kalvning?
5Räknar du hur många månader de går havande,
vet du tiden när de ska föda?
6De böjer sig ner, föder sina ungar
och blir av med sin plåga.
7Deras ungar växer upp på de öppna fälten och blir starka.
De ger sig iväg och kommer aldrig mer tillbaka.
8Vem är det som släpper vildåsnan fri,
vem knyter upp dess band?
9Jag har gett den öknen som hem
och saltslätterna att bo på.
10Den ler åt stadens buller
och slipper höra pådrivarens rop.
11Bergskedjorna är dess betesmark.
Där söker den efter allt som är grönt.
12Skulle vildoxen vilja bli din tjänare?
Skulle den stanna vid din krubba om natten?
13Skulle du kunna hålla vildoxen framför plogen?
Skulle den dra harven efter dig i dalarna?
14Vågar du lita på den för dess enorma styrka,
överlåta ditt tunga arbete åt den?
15Kan du lita på att den för hem din skörd
och samlar den på tröskplatsen?
16Strutsen flaxar glatt med sina vingar,
men dess fjädrar kan inte jämföras med hägerns.39:16 Grundtextens innebörd är osäker.
17Den lägger sina ägg på marken,
låter dem värmas i sanden
18och tänker inte på att någon kan trampa på dem
och vilda djur kan krossa dem.
19Den är hård mot sina ungar,
precis som om de inte var dess egna
och bryr sig inte om sin möda,
som var förgäves,
20för Gud har inte utrustat den med vishet
eller gett den förstånd.
21Men så snart den reser sig upp för att springa
skrattar den både åt häst och ryttare.
22Har du gett hästen dess styrka
eller klätt dess nacke med den yviga manen?
23Är det du som lärt den hoppa som gräshoppan
och sprida skräck med sitt stolta frustande?
24Den skrapar med hoven,
gläds över sin styrka
och rusar fram mot väpnade styrkor.
25Den skrattar åt rädslan och fruktar inget,
den ryggar inte tillbaka för svärdet.
26Runt omkring den viner pilar
och slår blixtrande spjut och lans.39:26 Tanken kan också vara att vid hästens sida rasslar (det hebreiska ordet betyder både vina och rassla ) pilar och blixtrar spjut och lans.
27Den skakar och är upphetsad,
rusar över terrängen,
in i striden när stridssignalen ljuder.
28Vid hornstöten gnäggar den högt,
vädrar strid redan på avstånd,
kommandorop och stridslarm.
29Är det tack vare din vishet som höken flyger högt där uppe
och breder ut sina vingar mot söder?
30Är det på din befallning som örnen flyger omkring
och bygger sitt bo på hög höjd?
31Där bor den på klippan och tillbringar sin natt,
med klippbranten som sin fästning.
32Därifrån spanar den in sitt byte
och upptäcker det på långt håll.
33Dess ungar frossar i blod,
för där det slagna ligger, där finns örnen.
34Herren svarade Job:
35”Vill du tvista med den Väldige,
visa honom till rätta?
Nu får Guds anklagare svara honom!”
Jobs svar
36Då svarade Job Herren:
37Jag är ingenting,
hur skulle jag kunna finna några svar?
Jag sätter handen för munnen.
38Jag har talat både en gång och två gånger,
men inte kunnat svara.
Nu säger jag inget mer.
