Het Boek

Joël 1:1-20

Sprinkhanen over het land

1Joël, de zoon van Petuël, ontving deze boodschap van de Here: 2‘Luister, leiders van mijn volk! Ja, laat iedereen luisteren! Hebt u ooit in uw leven of voor zover u zich uit de geschiedenis kunt herinneren, gehoord van wat Ik u nu ga vertellen? 3Vertel het in de toekomst aan uw kinderen. Geef dit vreselijke verhaal door van generatie op generatie.

4Nadat de knaagsprinkhanen uw gewassen hebben opgegeten, zullen de gewone sprinkhanen komen om de rest kaal te vreten. En na hen zullen de roofsprinkhanen komen! En daarna ook nog de veldsprinkhanen!

5Word wakker, dronkaards, want alle druiven zijn opgevreten en uw wijn is van u weggenomen. 6Een reusachtige zwerm sprinkhanen is neergestreken op het land. Het is een machtig, ontelbaar leger, met tanden zo scherp als die van een leeuw. 7Het heeft mijn wijnstok vernield en de schors van mijn vijgenboom afgestroopt. Alleen de stam en zijn naakte, witte ranken zijn nog over.

8Huil bittere tranen en trek rouwkleren aan als een bruid bij de dood van haar bruidegom. 9Wég zijn alle graanoffers en sprenkeloffers die voor de tempel van de Here waren bestemd. De priesters komen om van de honger. Luister maar naar het hulpgeroep van deze dienaren van de Here. 10De velden zijn verwoest. De aarde treurt, want al het koren is verdwenen, de jonge wijn opgedroogd en de voorraad olijfolie sterk geslonken. 11Wie het land bewerken, mogen zich inderdaad verslagen voelen. Want de tarwe en de gerst, ja, de hele oogst is verloren gegaan. De wijnbouwers mogen gerust hun tranen laten vloeien. 12De wijnstokken zijn verdord, de vijgenbomen stervend. De granaatappelbomen en palmen verdrogen en de appels verschrompelen aan de boom. Alle vreugde is met hen verdord.

13Priesters, trek uw rouwkleding aan. Dienaren van mijn God, ga de hele nacht huilend voor het altaar op de grond liggen. Want er zijn geen graanoffers en geen sprenkeloffers meer voor u overgebleven. 14Roep een heilige vastentijd uit. Houd een plechtige bijeenkomst. Verzamel de leiders en de hele bevolking in de tempel van de Here, uw God, en roep Hem aan.

15Pas op, die vreselijke dag van de Here komt dichterbij. De Almachtige stuurt bijna zijn verwoesting. 16Ons voedsel zal voor onze ogen verdwijnen. Alle vertoon van blijdschap en vreugde in de tempel van God zal tot het verleden behoren. 17Het zaad ligt in de grond te verschrompelen, de voorraadschuren en graanopslagplaatsen zijn leeg en het koren op het veld is verdroogd. 18Hoor het vee eens jammeren van de honger! Kudden runderen dwalen rond, maar vinden nergens een weide. Zelfs de schapen hebben zwaar te lijden. 19Here, help ons! Door de verzengende hitte zijn alle weiden vergeeld en alle bomen verschroeid. 20Zelfs de wilde dieren roepen tot U om hulp, want de beken liggen droog en alle weiden zijn verbrand.’

Swedish Contemporary Bible

Joel 1:1-20

Budskap om invadering och ödeläggelse

(1:2—2:17)

Gräshoppor

1Herrens ord kom till Joel, Petuels son:

2Hör här, ni äldste,

lyssna, alla som bor i landet!

Har något sådant hänt under hela er livstid

eller under era förfäders tid?

3Ni ska berätta detta för era barn,

och de ska berätta det för sina,

och deras barn vidare för nästa generation:

4Det som gräshopporna1:4 I grundtexten finns i denna vers, liksom i 2:25, fyra olika ord för gräshoppor, och översättningen av dem är osäker. lämnade kvar

åt gräsgnagarna upp,

det som gräsgnagarna lämnade kvar

åt gräsbitarna upp,

och det som gräsbitarna lämnade kvar

åt gräsätarna upp.

5Vakna, ni berusade, och gråt,

klaga, ni drinkare!

För det nya vinet

har ryckts bort från era läppar.

6Ett folk har invaderat mitt land,

starkt och oräkneligt,

med tänder som ett lejons

och kindtänder som en lejoninnas.

7Det har förstört min vingård

och brutit mina fikonträd,

skalat dem nakna och kastat bort barken

och lämnat grenarna vita.

8Klaga som en jungfru,

klädd i sorgdräkt efter sin ungdoms brudgum.

9Det är slut med mat- och dryckesoffren

i Herrens hus.

Herrens tjänare, prästerna, klagar.

10Fältet är förött,

marken klagar.

Säden är förstörd,

det nya vinet förtorkat,

och oljan sinar.

11Jordbrukarna står där med skam,

vinodlarna klagar

för vetets och kornets skull,

för åkerns skörd är förstörd.

12Vinstocken är förtorkad

och fikonträdet vissnat.

Granatträd, palmer, äppelträd,

alla markens träd har torkat ut

och människors glädje förtvinat.

Uppmaning till klagan

13Klä er i sorgdräkt och klaga,

ni präster!

Jämra er, ni som tjänar vid altaret!

Kom, vaka natten igenom i sorgdräkt,

ni min Guds tjänare!

För mat- och dryckesoffer

finns inte längre i er Guds hus.

14Utlys en helig fasta

och kalla till en högtidssamling.

Samla de äldste

och alla som bor i landet

till Herrens, er Guds hus,

och ropa till Herren.

15Ve, vilken dag!

Herrens dag är nära.

Den kommer som förödelse

från den Väldige.

16Har inte levebrödet tagits bort inför våra ögon,

och glädjen och fröjden i vår Guds hus?

17Utsädet ligger förtorkat under jordklumparna,

förrådshusen ligger i ruiner

och sädesmagasinen i spillror,

för säden har torkat bort.

18Hur stönar inte boskapen!

Boskapshjordarna irrar omkring,

då det finns inget bete för dem.

Även fårhjordarna lider.

19Till dig, Herre, ropar jag!

En eld har förtärt de öppna betesmarkerna

och en låga bränt upp alla träd.

20Till och med de vilda djuren ropar till dig,

för bäckarna är uttorkade,

och en eld har förtärt

de öppna betesmarkerna.