Het Boek

Jesaja 63

De ontfermende liefde van God

1Wie komt daar vanuit Edom aan, uit de stad Bosra, in zijn prachtige donkerrode kledij? Wie is dat in zijn koninklijke gewaden, rustig voortlopend met grootse kracht? ‘Ik ben het, de Here, die uw heil aankondigt, degene die de macht heeft u te redden!’ ‘Waarom is uw kleding zo rood als van iemand die in de wijnpers de druiven uitperst?’ ‘Ik heb de wijnpers alleen getreden. Er was niemand die Mij hielp. In mijn toorn heb Ik mijn vijanden als druiven vertrapt. In mijn toorn vertrapte Ik mijn tegenstanders. U ziet hun bloed op mijn kleding. Want de tijd is aangebroken dat Ik mijn volk moet wreken, het uit de handen van zijn onderdrukkers moet verlossen. Ik keek maar niemand kwam het te hulp, Ik was verbaasd en geschokt. Daarom voerde Ik de wraak alleen uit, zonder hulp velde Ik de vonnissen. Ik vernietigde de heidense volken in mijn toorn, Ik bracht hen aan het wankelen en liet hen neerstorten.’

Ik zal vertellen over de ontfermende liefde van God. Ik zal Hem loven voor alles wat Hij heeft gedaan, ik zal mij verheugen over zijn goedheid tegenover Israël die Hij haar betoonde in zijn genade en liefde.

Hij zei: ‘Zij zijn toch van Mij, mijn eigen kinderen zullen mijn vertrouwen niet opnieuw beschamen.’ En Hij werd hun redder. In al hun onderdrukking werd Hij Zelf onderdrukt en Hij redde hen in eigen persoon. In zijn liefde en medelijden verloste Hij hen, tilde hen op en droeg hen door de jaren heen. 10 Maar zij kwamen in opstand tegen Hem en deden zijn Heilige Geest verdriet. Daarom werd Hij hun vijand en vocht Hij persoonlijk tegen hen.

11 Toen herinnerden zij zich de dagen van weleer, toen Gods dienaar Mozes zijn volk uit Egypte wegleidde en zij riepen: Waar is Hij die Israël door de zee voerde, met Mozes als hun herder? Waar is de God die zijn Heilige Geest stuurt om onder zijn volk te wonen? 12 Waar is Hij wiens machtige kracht de zee voor hen splitste, toen Mozes zijn hand ophief en zijn reputatie voor eeuwig vestigde? 13 Wie leidde hen over de bodem van de zee? Net als paarden die door de woestijn rennen, struikelden zij niet. 14 Als grazend vee in de dalen, zo gaf de Geest van de Here hun rust. O Here, op die manier bezorgde U Zichzelf een geweldige naam. 15 Kijk vanuit de hemel neer en zie ons vanuit uw heilige, glorieuze verblijfplaats. Waar is uw liefde voor ons die U altijd liet zien? Waar zijn nu uw kracht, uw genade en uw medelijden? 16 U bent immers nog steeds onze Vader! Abraham en Jakob kennen ons niet, maar U blijft onze vader, onze verlosser van oudsher. 17 O Here, waarom liet U ons afdwalen van uw wegen in onze onbuigzaamheid, zodat wij zondigden en ons tegen U keerden? Kom terug en help ons, want wij, die uw eigendom zijn, hebben U zo nodig. 18 Hoe kort hebben wij Jeruzalem maar in bezit gehad! En nu hebben onze vijanden haar verwoest. 19 O God, waarom behandelt U ons alsof wij uw volk niet zijn, als een heidens volk dat U nooit ‘Here’ noemde?

Nya Levande Bibeln

Jesaja 63

Herrens dom och Herrens nåd

1Vem är det som kommer från Edom, från Bosra i blodstänkta kläder? Vem är han som i sin kungliga mantel går fram med en sådan kraft? Det är jag, Herren, som förkunnar din frälsning, Herren, den ende som har makt att frälsa!

Varför är dina kläder så röda, som om du hade trampat en vinpress?

Jag har ensam trampat vinpressen. Ingen var där och hjälpte mig. I min vrede trampade jag ner mina fiender som druvor. Så gjorde jag slut på mina motståndare. Det är deras blod du ser på mina kläder.

Nu är tiden inne för mig att hämnas mitt folk och befria det från dess förtryckare.

Jag sökte efter någon som ville hjälpa dem, men fann ingen. Detta förvånade mig mycket. Därför fick jag utföra hämnden själv, utan att någon hjälpte mig.

Jag krossade hednafolken i min vrede och fick dem att falla till marken.

Jag vill berätta om vad Gud har gjort i sin nåd och barmhärtighet. Jag ska prisa honom för allt han har gjort. Jag gläder mig över hans godhet mot Israel, över allt han gjort i sin nåd och kärlek.

Han sa: De är mina egna. De kommer aldrig mer att svika mig. Så blev han deras frälsare.

Han delade deras nöd, och han räddade dem. I sin kärlek och omsorg befriade han dem, lyfte upp dem, och han har burit dem under alla dessa år.

10 Men de gjorde ändå uppror mot honom och bedrövade hans helige Ande. Det var därför han blev deras fiende och själv stred mot dem.

11 Då kom de ihåg hur det var när Mose, Guds tjänare, ledde hans folk ut ur Egypten och man ropade: Var finns han som ledde Israel genom havet, med Mose i täten? Var finns den Gud som sände sin helige Ande bland sitt folk?

12 Var finns han, vars väldiga makt delade havet när Mose lyfte sin hand och därmed för alltid gjorde sig ett namn?

13 Vem ledde dem fram genom havet? Som hästar på ett öppet fält färdades de fram utan att stappla eller falla.

14 Herrens Ande förde dem till vila som boskap förs till grönt bete i dalarna. Allt detta gav Herren ett namn bland folken.

15 Herre, se ner från din himmel och se på oss från ditt heliga hus! Var finns den kärlek som du tidigare visade oss, din makt, din nåd och ditt medlidande? Var finns allt detta nu?

16 Du är ju fortfarande vår far! Även om Abraham och Jakob inte skulle vilja kännas vid oss, så är du ändå vår far, vår befriare sedan lång tid.

17 Herre, varför har du förhärdat våra hjärtan och fått oss att synda och vända oss mot dig? Kom tillbaka Herre, och hjälp oss, för vi som tillhör dig behöver dig.

18 Det var ju bara under en kort tid vi fick behålla Jerusalem! Nu har våra fiender intagit staden.

19 Gud, varför behandlar du oss som om vi inte var ditt folk? Varför behandlar du oss som hedningar, som aldrig kallat dig 'Herre'?