Het Boek

Habakuk 1

Habakuk roept tot God

1Dit is de profetie die God aan Habakuk doorgaf.

Here, hoelang moet ik nog om hulp roepen zonder dat U het hoort? Ik schreeuw: ‘Help! Geweld!’, maar U doet niets. Waarom laat U mij dat onrecht zien en hoe kunt U Zelf al die ellende aanzien? Waar ik ook kijk, overal heersen onderdrukking, geweld, ruzie en onenigheid. De wet verliest haar kracht en de rechtspraak is verziekt, want de goddelozen drijven de rechtvaardigen in het nauw en het recht wordt verdraaid.

De Here antwoordt: ‘Kijk eens naar de volken en verbaas u! Want Ik ga tijdens uw leven iets doen wat u niet zou geloven als het werd verteld. Ik ga een nieuwe wereldmacht ten tonele voeren, de Chaldeeën, een wreed, woest volk. Zij trekken de hele wereld door en veroveren andermans woonplaatsen. Zij staan bekend als een afschrikwekkend, angstaanjagend volk. Zij bepalen zelf wat recht is en vertrouwen op eigen kracht. Hun paarden zijn vlugger dan panters en lopen harder dan een wolf in de schemering. Hun ruiters komen aan in galop, zij komen uit verre landen toeschieten als een arend op zijn prooi.

Zij komen om geweld te plegen. Hun aanval is als een verzengende oostenwind. Zij verzamelen gevangenen alsof het zand is. 10 Zij drijven de spot met koningen en vorsten en lachen om elke vesting. Want de Chaldeeën gooien er gewoon aarde tegenaan en nemen haar in. 11 Als een wervelwind gaan zij verder en verdwijnen uit het gezicht, maar hun schuld is groot, want zij maken van hun kracht hun god.’

12 Och Here, mijn heilige God, U die eeuwig leeft: zou U met dit alles het plan hebben ons weg te vagen? Natuurlijk niet! Here, onze rots, U besloot de Chaldeeën te laten komen om ons te straffen en terecht te wijzen vanwege onze zonden. 13 U, die te reine ogen hebt om kwaad en onrecht te kunnen aanzien, hoe kunt U die verraders toelaten? Waarom doet U niets wanneer die goddeloze volken ons, die rechtvaardiger zijn dan zij, vernietigen? 14 Waarom behandelt u de mensen als vissen die gevangen en gedood worden, als kruipende dieren die geen leider hebben om hen te verdedigen tegen de vijand? 15 Moeten wij aan hun haken worden opgevist of uit hun netten worden gehaald terwijl zij juichen over hun vangst? 16 Dan brengen zij offers aan hun netten en branden er wierook voor. ‘Dit zijn de goden waaraan wij onze vette buit en overvloedige maaltijd te danken hebben!’ zeggen zij. 17 Mogen zij maar altijd zo doorgaan? Mogen zij voortdurend andere volken meedogenloos blijven vernietigen?

Swedish Contemporary Bible

Habakkuk 1

1Detta är den profetia profeten Habackuk fick i en syn:

Habackuks första klagan

2Hur länge, Herre, ska jag behöva ropa

utan att du lyssnar,

vädja till dig över våldet,

utan att du räddar?

3Varför låter du mig se orätt?

Hur kan du själv se på ofärden?

Fördärv och våld är vad jag har framför mig,

Det råder stridigheter, och konflikter uppstår.

4Därför förlorar lagen sin kraft

och rätten uteblir.

Den onde omringar den rättfärdige,

och rätten förvrängs.

Herrens svar

5”Se er omkring bland folken,

och ni kommer att häpna!

Under er tid ska jag göra något

som ni inte kommer att tro

när man berättar det.

6Se, jag ska resa upp kaldéerna,

det grymma och häftiga folket,

som drar ut över hela jorden

och tar andras hem i besittning.

7De är fruktansvärda och skrämmande,

de bestämmer själva

över sin lag och rätt.

8Deras hästar är snabbare än leoparder

och vildare än vargar om kvällen[a].

Deras ryttare spränger fram i hög fart,

ryttare kommer som flygande fjärran ifrån,

som när en örn slår ner på sitt byte.

9Alla är de redo till våld när de kommer,

stridshären[b] drar fram som en ökenvind

och samlar fångar som sand.

10De gör kungar till åtlöje

och furstar till hån.

De hånskrattar åt varje fästning

och bygger jordvallar

för att inta dem.

11De far vidare som vinden

och försvinner,

dessa som gör sin styrka till sin gud.”

Habackuks andra klagan

12Herre, du finns ju sedan urtiden,

min Gud, min Helige. Vi ska inte dö![c]

Du, Herre, har satt dem till att döma,

du klippa, du har satt dem till att straffa.

13Dina ögon är för rena

för att se på det onda.

Du, som inte står ut med att se på något orätt,

hur kan du stilla se på när den gudlöse

slukar den som är rättfärdigare än han själv?

14Du har gjort människorna lika fiskarna i havet,

lika kräldjuren utan härskare.

15Man drar upp dem alla med krok,

fångar dem med sina garn

och drar in dem i sitt nät.

Så jublar man och gläds,

16offrar åt sina garn

och tänder rökelse åt sitt nät,

för de ger ett liv i överflöd

och en utsökt föda.

17Ska sådana få fortsätta att tömma sina nät[d]

och döda folk utan förskoning?

Notas al pie

  1. 1:8 Enligt Septuaginta i Arabien (öknen).
  2. 1:9 Grundtextens innebörd är osäker.
  3. 1:12 Enligt ett rättelseförslag: vi ska inte dö (sannolikt för att undvika även en hypotetisk antydan om att Gud skulle kunna dö).
  4. 1:17 Eller: att dra sitt svärd.