Hoffnung für Alle

Psalm 57

Erbarme dich über mich!

1Ein Lied von David, nach der Melodie: »Richte nicht zugrunde«. Es stammt aus der Zeit, als er sich auf der Flucht vor Saul in der Höhle aufhielt.[a]

Erbarme dich über mich, o Gott, erbarme dich!
    Bei dir suche ich Zuflucht und Schutz.
Wie ein Vogel sich unter die Flügel seiner Mutter flüchtet,
    so will ich mich bei dir bergen, bis die Gefahr vorüber ist.
Zu Gott, dem Höchsten, schreie ich,
    zu ihm, der alles für mich zu einem guten Ende führt.
Vom Himmel her wird er mir seine Hilfe schicken
und mich vor denen retten, die mir nachstellen
und mich so gehässig verleumden.
    Ja, Gott wird zu mir halten, er ist treu.
Ich bin von Feinden umzingelt,
    wie Löwen lechzen sie nach Blut.
Ihre Zähne sind spitz wie Speere und Pfeile,
    ihre Zungen scharf wie geschliffene Schwerter.

Gott, zeige deine Größe, die den Himmel überragt;
    erweise auf der ganzen Welt deine Hoheit und Macht!

Die Feinde hatten mir Fallen gestellt,
    ich war völlig verzweifelt.
Mir hatten sie eine Grube gegraben,
    doch nun sind sie selbst hineingestürzt!

Gott, mein Herz ist voller Zuversicht,
ja, ich bin ruhig geworden im Vertrauen auf dich.
    Darum will ich singen und für dich musizieren.
Alles in mir soll darin einstimmen![b] Harfe und Laute, wacht auf!
    Ich will den neuen Tag mit meinem Lied begrüßen.
10 Herr, ich will dir danken vor den Völkern,
    vor allen Menschen will ich dir singen.
11 Groß ist deine Güte, sie reicht bis an den Himmel!
    Und wohin die Wolken auch ziehen: Überall ist deine Treue!

12 Gott, zeige deine Größe, die den Himmel überragt;
    erweise auf der ganzen Welt deine Hoheit und Macht!

Notas al pie

  1. 57,1 Vgl. 1. Samuel 22,1; 24,1‒4.
  2. 57,9 Wörtlich: Wach auf, meine Ehre (= Seele)!

Swedish Contemporary Bible

Psalms 57

Psalm 57

Bön om hjälp, tacksägelse

(Ps 108:2-6)

1För körledaren, ”Fördärva inte”. Miktam,[a] av David, när han på sin flykt från Saul var i grottan.

2Var nådig, Gud, var nådig mot mig!

För till dig tar jag min tillflykt,

under dina vingars skugga tar jag min tillflykt

tills faran är över.

3Jag vill ropa till Gud, den Högste,

till Gud, som gör allt för mig.[b]

4Han sänder sin hjälp från himlen och räddar mig.

Han tillrättavisar mina förföljare. Séla

Gud sänder sin nåd och trofasthet.

5Jag befinner mig bland lejonen,

jag ligger bland dem som sprutar ut eld,

människor vilkas tänder är spjut och pilar

och vilkas tungor är skarpa svärd.

6Gud, du är upphöjd över himlen!

Visa din höghet över hela jorden!

7De lägger ut nät för mina fötter,

och jag böjs ner.

De gräver en grop där jag ska gå,

men de faller själva ner i den. Séla

8Mitt hjärta är orubbligt, Gud,

mitt hjärta är orubbligt.

Jag vill sjunga och spela.

9Vakna upp, min ära[c]!

Vakna upp, harpa och lyra!

Jag vill väcka morgonrodnaden.

10Herre, jag vill prisa dig bland folken,

inför alla människor vill jag sjunga lovsång till dig.

11Din nåd är stor,

ända upp till himlen når den,

din trofasthet upp till skyarna.

12Gud, du är upphöjd över himlen!

Visa din höghet över hela jorden!

Notas al pie

  1. 57:1 Fördärva inte kan antas ha varit en känd sång. Betydelsen av miktamär okänd.
  2. 57:3 Grundtextens innebörd är osäker i versens senare del.
  3. 57:9 Ordagrant: ja, min ära. Det hebreiska ordet syftar på någonting tungt, högt, magnifikt, vördnadsväckande och kan här kanske också tolkas som helhjärtenhet: Jag vill sjunga och spela av hela min själ/av hela mitt hjärta.