Hoffnung für Alle

Psalm 17

In großer Not

1Ein Gebet von David.

Herr, höre meine Bitte,
    verhilf mir zu meinem Recht!
Achte auf mein Schreien und nimm mein Gebet an,
    das ich ohne Falschheit und Lüge an dich richte.
Wenn du dein Urteil fällst, dann sprich mich frei;
    du siehst doch, dass ich unschuldig bin.
Du durchschaust alles, was in mir vorgeht,
du durchforschst mich auch in der Nacht.
    Du prüfst mich, aber du findest nichts, was du tadeln müsstest.
Ich habe mir vorgenommen,
    mich nicht einmal zu bösen Worten hinreißen zu lassen!
Dein Wort war mein einziger Maßstab –
auch dann, wenn andere nicht danach lebten.
    Von gewalttätigen Menschen hielt ich mich fern.
Bei jedem Schritt habe ich deine Ordnungen befolgt,
    nie bin ich davon abgewichen.
Mein Gott, nun rufe ich dich an. Ich bin sicher, du antwortest mir.
    Lass mich bei dir ein offenes Ohr finden und höre mein Gebet!
Du rettest alle, die bei dir vor ihren Feinden Zuflucht suchen.
    Zeige doch auch mir deine wunderbare Liebe!
Bewahre mich wie deinen Augapfel!
    Beschütze mich wie ein Vogel seine Jungen
vor den gottlosen Menschen, die mich hart bedrängen,
    vor meinen Todfeinden, die mich umzingeln!
10 Sie haben ihr Herz verschlossen und kennen kein Mitgefühl,
    voll Überheblichkeit reden sie daher.
11 Wohin ich auch gehe – überall umringen sie mich.
    Sie warten nur darauf, mich zu Fall zu bringen.
12 Sie sind wie Löwen, die im Versteck ihrer Beute auflauern,
    um sie dann gierig zu zerfleischen.

13 Greif ein, Herr, komm ihnen zuvor! Wirf sie zu Boden!
    Mit deiner Macht[a] rette mich vor dieser Mörderbande!
14 Bring mich vor denen in Sicherheit,
    die nichts als die Güter dieser Welt im Sinn haben!
Du gibst ihnen schon, was sie verdienen.
    Sogar ihre Kinder und Enkel werden noch genug davon bekommen![b]
15 Ich aber lebe nach deinem Willen,
darum werde ich dich schauen dürfen.
    Wenn ich erwache, will ich mich satt sehen an dir.

Notas al pie

  1. 17,13 Wörtlich: Mit deinem Schwert.
  2. 17,14 Wörtlich: Dein Aufgespartes – du füllst ihren Bauch damit; sie sättigen ihre Kinder, und diese hinterlassen ihren Rest ihren Kindern. – Die Bedeutung des Verses ist unsicher.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 17

Psalm 17

En oskyldig mans bön

1En bön av David.

Hör, Herre, min rättfärdiga sak!

Hör min bön, lyssna! Min bön kommer inte från oärliga läppar.

2Jag väntar på min rätt från dig,

för du ser vad som är rätt.

3Du prövar mitt innersta,

du utforskar mig om natten,

du granskar mig men finner inget.

Jag vill inte tillåta någon överträdelse komma ur min mun,

4som människor gör.

Jag har hållit de ord som du talat,

jag har hållit mig borta från män som brukar våld.[a]

5Jag har hållit mina steg på dina vägar,

mina fötter har inte stapplat.

6Jag ropar till dig, för du svarar mig, Gud.

Lyssna på mig, hör vad jag säger.

7Visa din underbara nåd,

du som med din starka hand

räddar dem som tar sin tillflykt till dig

undan sina motståndare.

8Bevara mig som din ögonsten,

göm mig under dina vingars skugga,

9för de gudlösa som anfaller mig,

mina dödsfiender som omger mig.

10De har förhärdat sina hjärtan,

de tar stora ord i sin mun.

11De omringar oss överallt där vi går,

med sin blick följer de mig för att slå mig till marken.[b]

12Han är som ett lejon,

ivrigt att slita sönder sitt byte,

som unga lejon

som ligger på lur.

13Stå upp, Herre, gå emot honom!

Slå ner honom!

Rädda mig från de onda med ditt svärd!

14Herre, rädda mig med din hand från sådana,

från världens människor,

som har fått sin del här i livet,

vilkas buk du fyller med din rikedom,

vilkas söner är många och kan samla rikedom åt sina barn.[c]

15I rättfärdighet ska jag se ditt ansikte,

det ska ge mig tröst och tillfredsställelse att få se din likhet när jag vaknar.

Notas al pie

  1. 17:4 Grundtextens innebörd är osäker. Det är också osäkert om första delen av versen hör ihop med sista delen i föregående vers eller inte.
  2. 17:11 Grundtextens innebörd är svårtolkad, och det är osäkert huruvida personpronomenet ska vara jag eller vi.
  3. 17:14 Grundtextens innebörd är osäker.