Hoffnung für Alle

Psalm 144

Der König betet

1Von David.

Gepriesen sei der Herr!
Er ist mein schützender Fels.
    Er lehrt meine Hände zu kämpfen
    und zeigt mir, wie ich die Waffen gebrauchen muss.
Wie gut ist Gott zu mir! Er ist meine Festung,
    meine Burg auf unbezwingbarer Höhe,
mein Erretter und mein Schild, der mich vor Bösem bewahrt.
    Er hat mich zum Herrscher über mein Volk gemacht.[a]

Herr, was ist schon der Mensch!
Warum schenkst du ihm überhaupt Beachtung?
    Warum kümmerst du dich um ihn?
Sein Leben ist vergänglich
    und gleicht einem Schatten, der vorüberhuscht.

Herr, komm vom Himmel herab;
    berühre die Berge – und sie werden Rauch ausstoßen!
Schleudere deine Blitze, schieße deine Pfeile
    und jage die Feinde auf und davon!
Strecke mir deine Hand von oben entgegen
und reiße mich aus den tosenden Fluten!
    Rette mich vor der Macht der feindlichen Völker!
Ihre Worte sind Lug und Trug;
    selbst wenn sie schwören, lügen sie.

Gott, für dich will ich ein neues Lied singen
    und auf der zehnsaitigen Harfe dazu spielen.
10 Denn du verhilfst den Königen zum Sieg
    und rettest auch deinen Diener David aus tödlicher Gefahr.
11 Befreie mich, ja, rette mich
    vor der Macht der feindlichen Völker!
Ihre Worte sind Lug und Trug;
    selbst wenn sie schwören, lügen sie.

12 Wenn du uns rettest, können unsere Kinder ungestört aufwachsen.
Unsere Söhne werden stark und groß sein wie Bäume.
    Unsere Töchter werden schön sein wie geschnitzte Säulen,
    die prächtige Paläste zieren.
13 Unsere Vorratskammern sind dann randvoll,
    gefüllt mit den unterschiedlichsten Speisen.
Unsere Schafe und Ziegen auf den Weiden
    werfen Tausende von Lämmern,
14 und unsere Kühe bringen ihre Kälber ohne Fehlgeburten zur Welt.
    Dann muss niemand mehr auf unseren Märkten klagen und jammern.
15 Glücklich ist das Volk, das so etwas erlebt!
    Glücklich ist das Volk, dessen Gott der Herr ist!

Notas al pie

  1. 144,2 Oder nach einigen alten Handschriften und Übersetzungen: Er hat mich zum Herrscher über Völker gemacht.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 144

Psalm 144

Glädje över Guds omsorg

1Av David.

Lovad vare Herren, min klippa,

han som lär mina händer att kriga

och mina fingrar att strida,

2han som är nådig mot mig,

min klippa, min borg,

min befriare och min sköld.

Hos honom söker jag tillflykt.

Han har lagt mitt folk under mig.

3Herre, vad är en människa, att du bryr dig om henne,

ett människobarn för din omtanke?

4Människan är som en vindfläkt,

hennes liv som en flyende skugga.

5Herre, dra undan himlen och stig ner!

Rör vid bergen, så att de ryker.

6Släpp loss blixtarna och skingra dem,

skjut iväg pilarna och driv bort dem.

7Sträck ner dina händer från höjden,

rädda mig, befria mig ur de djupa vattnen,

ur främlingarnas våld.

8Deras mun är full av lögn

och deras högra hand av bedrägeri.

9För dig, Gud, vill jag sjunga en ny sång

och spela på en tiosträngad harpa,

10för du räddar kungarna från nederlaget

och befriar din tjänare David från det onda svärdet.

11Rädda mig! Befria mig från främlingarnas våld!

De, vars munnar är fulla av lögner

och vilkas högra hand är redo till bedrägeri.

12Våra unga söner blir som välväxta plantor,

våra döttrar som pelare, uthuggna för palats.

13Våra lador blir fyllda till brädden

av livets förnödenheter av alla slag.

Ute på våra marker får fåren tusentals,

ja, tiotusentals med lamm,

14och oxarna är tungt lastade med spannmål.

I muren finns inte längre någon rämna,

ingen fördrivs,

på våra gator finns inte längre någon som klagar.

15Lyckligt är det folk som har det så.

Ja, lyckligt är det folk vars Gud är Herren!