Hoffnung für Alle

Psalm 115

Tote Götzen, aber ein lebendiger Herr

1Nicht uns, Herr, nicht uns,
sondern deinen Namen bringe zu Ehren!
    Du allein bist gnädig und treu!
Warum dürfen die Völker höhnisch fragen:
    »Wo bleibt er denn, ihr Gott?«
Unser Gott ist im Himmel,
    und alles, was er will, das tut er auch!

Doch ihre Götter sind nur Figuren aus Silber und Gold,
    von Menschenhänden gemacht.
Sie haben einen Mund, aber reden können sie nicht;
    Augen haben sie, doch sie können nicht sehen.
Mit ihren Ohren hören sie nicht,
    und mit ihren Nasen riechen sie nichts.
Ihre Hände können nicht greifen,
mit ihren Füßen gehen sie nicht.
    Aus ihren Kehlen kommt kein einziger Laut!
Genauso starr und tot sollen alle werden, die diese Götzen schufen,
    und auch alle, die solchen Götzen vertrauen!

Ihr Israeliten, vertraut dem Herrn!
    Er allein gibt euch Hilfe und Schutz.
10 Ihr Priester[a], vertraut dem Herrn!
    Er allein gibt euch Hilfe und Schutz.
11 Ihr alle, die ihr den Herrn achtet – vertraut ihm!
    Er allein gibt euch Hilfe und Schutz.

12 Der Herr denkt an uns und wird uns segnen.
    Sein Segen gilt dem Volk Israel
    und seinen heiligen Priestern.
13 Sein Segen gilt allen, die ihm mit Ehrfurcht begegnen,
    ganz gleich ob unbedeutend oder einflussreich!
14 Der Herr gebe euch viele Kinder,
    euch und euren Nachkommen!
15 Auf euch ruht der Segen des Herrn,
    der Himmel und Erde geschaffen hat.
16 Der Himmel gehört dem Herrn allein,
    die Erde aber hat er den Menschen anvertraut.
17 Die Toten können den Herrn nicht mehr loben,
    denn dort, wo sie sind, schweigt man für immer.
18 Doch wir, wir loben und preisen unseren Gott,
    jetzt und in alle Ewigkeit!
    Halleluja – lobt den Herrn!

Notas al pie

  1. 115,10 Wörtlich: Haus Aaron. – So auch in Vers 12.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 115

Psalm 115

Herren tillhör all ära

1Inte åt oss, Herre, inte åt oss,

utan åt ditt namn ge ära,

för din nåds och din trofasthets skull.

2Varför får folk säga:

”Var finns deras Gud?”

3Vår Gud är i himlen,

och han gör vad han vill.

4Deras gudar är silver och guld,

människohänders verk.

5De har mun men kan inte tala,

ögon, men kan inte se.

6De har öron men kan inte höra,

näsa, men kan inte lukta.

7De har händer, men kan inte gripa,

och fötter, men kan inte gå.

De ger inga ljud ifrån sin strupe.

8De som gjort dessa blir som de,

ja, alla som förtröstar på dem.

9Israel, förtrösta på Herren!

Han är deras hjälp och sköld.

10Arons släkt, förtrösta på Herren!

Han är deras hjälp och sköld.

11Alla ni som fruktar Herren, förtrösta på honom!

Han är deras hjälp och sköld.

12Herren tänker på oss

och vill välsigna Israels folk,

han vill välsigna Arons släkt.

13Han vill välsigna var och en som fruktar Herren,

små och stora.

14Herren ge många barn till er och era ättlingar.

15Må ni bli välsignade av Herren,

som har gjort både himmel och jord.

16Himlen tillhör Herren,

men han har överlämnat jorden åt människorna.

17De döda prisar inte Herren,

de som har gått ner i tystnaden.

18Men vi lovar Herren, nu och för evigt!

Halleluja!